Så jävla arg.

Gjorde precis en munta (muntlig tenta) i diskret matematik - det gick käpprätt åt helvete. Jag är riktigt jävla arg just nu - men vad kan jag göra åt det just nu? Ingenting. Blir till att göra om det i juni istället - tillsammans med rätt många andra verkar det som - tydligen är det inte bara jag som behöver göra om den, alltid något.

Aja - i övrigt så händer det inte så mycket, jag ska skriva en tenta till imorgon, denna gång i CAD - känns betydligt bättre faktiskt - mindre nervös över den eftersom det är en tenta där man har tillgång till alla sina grejer, typ kompendium och grejer.

Aja - jag behövde bara avreagera mig lite. Hjälper ju inte direkt att jag i värsta fall blir kvar här i skolan i en och en halv timme till eftersom Tommy skriver sin tenta i termodynamik nu. >.< Ska sätta mig och titta på Teen Mom istället, det kanske får mig att må bättre. Lite drama.

Månadens chipspåse - mars - Pringles Xtreme Spicy Sour Cream & Onion ^^

Nu är mars snart slut och jag tänkte att jag skulle skriva vad månadens chipspåse som jag åt för typ två veckor sedan.

Månadens chipspåse blev Pringles Xtreme Spicy Sour cream & Onion. Starka Sour cream & Onion pringles helt enkelt. De var faktiskt stört goda, men de var också starkare än väntat. Helt klart ett plus eftersom jag egentligen ville ha Hot Sweet Chili chips från Estrella, men ICA precis där vi bor har tydligen inte dem och chipssuget var akut.

Nej men de här pringleschipsen blev faktiskt helt klart en positiv överraskning, jag gillade dem verkligen, men pringles är ju inte så krispiga som andra chips så det blir nog inget jag kommer köra på varje månad, eller ens varannan. Fast nu är det bara typ tre månader kvar tills jag slutar med det här. Ett halvår får räcka! Jag känner ju redan att det har gjort nytta - jag har inte det där chipssuget lika ofta. Men jag tänkte allt ge er mina chipsråd ändå sen ;)
Pringles Xtreme Sour Cream & Onion ^^

What did I do to deserve this?

Jag har alltid tyckt att jag har haft något att klaga på, att något inte har varit bra nog, att jag inte har varit bra nog eller att någon annan inte har varit bra nog.

Men nu helt plötsligt när jag faktiskt har något att klaga på så är jag nöjd? Jag har INGENTING att klaga på. Jag är så grymt tacksam för att jag har allt jag faktiskt har att jag inte förstår vad jag har gjort för att förtjäna det...

Jag vaknar varje morgon och bortsett från tankarna om "varför i helvete ringer klockan så tidigt?" så är jag grymt tacksam för att bredvid mig så ligger den vackraste pojken jag någonsin har sett. Han kan förgylla min dag innan vi ens har gått upp ur sängen (and I mean that in a completely non sexual way) - jag älskar hur han får mig att le, hur han får mig att skratta, hur han får mig att känna mig älskad och jag älskar det faktum att vi fortfarande - efter nästan ett år tillsammans, och efter att ha bott ihop sen i augusti kan ligga och prata i sängen i flera timmar utan att egentligen säga något vettigt...

Dessutom måste jag säga att jag älskar när han gör som han precis gjorde. Han läste vad jag har skrivit, sen tittade han jättekärleksfullt på mig och gosade med min arm och sa "Du tänker precis som jag när du vaknar" - jag svarar "jasså?" han säger "Ja, jag undrar också varför i helvete klockan ringer så tidigt!". Jag skrattade seriöst i flera minuter, det var så jävla uppenbart att han skulle säga så - men jag gick på den i alla fall. SÅ naiv är jag.

Och vad har jag gjort dig då?

Helt utan en uppenbar anledning så har en person som jag trodde var min vän tagit bort mig som vän både på facebook och på helgon - gissningsvis för att han har hittat något nytt ragg där borta i tjotahejti.

När vi gjorde slut (ja, ni borde kunna gissa vem det är - men jag tänker inte säga det högt ^^) så sa han hela tiden att "vi kommer alltid vara vänner" etc. Och visst, det senaste har vi inte pratat så ofta och de gånger vi har pratat så har det inte varit något speciellt djupt - men vafan? Vem är man inte vän med på facebook? Han hade fan sitt ex som vän på facebook hela tiden när vi var ihop.

Jag vet inte varför jag är arg egentligen - för att jag trodde att vi var vänner kanske? För att jag trodde att han faktiskt menade vad han sa - att han inte satt och ljög mig rakt upp i ansiktet. Men vill han vara sån så får han väl vara det då - det är inte mitt problem egentligen. Jag fattar bara inte vad jag har gjort honom?

RSS 2.0