Tommy och Wero

Jag har håltimma. Vilket jag faktiskt har sett fram emot. För ärligt talat, jag sitter hellre och gör ingenting än att sitta och faktiskt göra något. Det är på den nivån min trötthet är. Men ärligt talat, jag ska verkligen inte klaga, för det är tisdag idag. Och det är bara EN vecka kvar. Det var TRE förut. Om en vecka fyller min pappa år, sen på kvällen, 19:47 för att vara exakt så åker jag till Mikko <3 Äntligen, för jag är grymt trött på skolan, jag vil ha ledigt. Och jag är faktiskt ledig i två veckor. Vi åker till Finland och umgås med varandra. Bara varandra. Sen åker vi hem, jag pluggar på distans ett tag (en vecka typ..)

Vet ni vad? Jag är trött och har INGEN energi just nu. Det blir kyckling till lunch, men jag är inte hungrig. Eller egentligen så är jag hungrig, men jag är inte sugen på mat. Seriöst. Jag hatar när jag blir sånhär. Jag vet ju att jag blir det ibland. Ungefär samtidigt som jag låser in mig i mitt skal. Vilket jag också är på väg att göra just nu. Jag borde inte, jag vet, men egentligen, helt ärligt, det enda jag vill ha är en kram. En kram och sen blir allt mycket bättre.

Men ja, nu ska jag göra något ovärt, typ spela tills Milja slutar (hon är i klassrummet brevid där jag sitter så jag går när hon går typ  ^^)

Bara för att jag när jag vaknade imorse tänkte att FAN, jag vill verkligen inte.
Bara för att jag fick panik och för första gången på länge ringde Mikko det första jag gjorde på morgonen.
Bara för att jag fortfarande har den där klumpen av rädsla inom mig, helt utan att veta varför.

Det är verkligen bara därför. Jag kommer få sitta ensam hela kvällen, vi kommer inte kunna prata alls. Allt kommer bara bli ångest. Fuck. Jag vill verkligen inte. Jag pallar inte. Jag vill inte vara den jobbiga flickvännen. Jag vill vara den snälla underbara trevliga flickvännen som aldrig säger emot, och jag ska inte säga emot nu heller. Jag säger inte emot, jag vill bara slippa vara ensam ikväll. Jag hatar när det blir såhär..

Inatt är en sån där natt när jag inte kan sova och inte har någon att prata med. Fan också. Jag hatar när det blir såhär. Och ja, jag får svära så håll käften. Det är inte roligt. Jag skakar, kan knappt prata emellanåt och är bara allmänt rädd. Och jag vet inte alls varför. Varför i hela fridens namn är det åtta dagar kvar? Om det bara hade varit imorgon eller nått i den stilen så hade allt varit så mycket bättre. Fan. Fan. Fan. Fan.
Det gör så ont.

Ärligt talat, jag blir orolig för mig själv. Jag borde skriva hemtenta i historian. Men istället så städar jag, eller jag fick sluta nu eftersom dammsugaren dog (jag tror att Gud vill säga mig något.. xD)

Nej, nu ska jag nog försöka skriva lite på historian, sen ringer Mikko <3

Jag vet vad jag tycker om folk, jag tror mig ha hyfsad koll på vad de tycker om mig och det är liksom det enda som egentligen spelar någon större roll, för folk ljuger. Alltid. Det finns inga människor som går en hel dag utan att ljuga, vi är människor, egoistiska sådana, och det går tyvärr inte att komma ifrån, även om vi kan försöka.

I alla fall. Jag insåg precis att folk ser mig på ett väldigt skumt sätt, jag är tydligen en sån människa man driver med när man inte anser att man har något bättre för sig, sen förväntas jag gå med på att vara bästa kompisen när man behöver prata, för att inte tala om när jag ska hjälpa folk som annars inte säger ett ord till mig med deras förbannade inlämningar och prov och Gud vet vad. Jag hatar det, på riktigt. Det gör mig vansinnig att inse att folk försöker utnyttja mig för att lyckas själva. Men jag vet, folk är sånna. Det är väl bara att inse. Men jag tänker spendera de 50 minuter jag har fram tills Mikko kommer hem från jobbet med att be för dem, för att de ska klara sig själva och för att det ska bli bra för dem. För egentligen så förtjänar ni det (ja, jag vet att vissa av dem läser det här så jag säger ni istället ^^), ni måste bara lära er att uppföra er ordentligt ^^

Seriöst. Ibland blir jag impad av Gud. På riktigt. Igår bad jag honom om hjälp, om hjälp med att hitta tid, jag bad här i bloggen och jag bad själv, för jag vet att jag måste försöka hitta tid till allt som måste göras och så vidare. Och vet ni vad som hände?

Stefan kom och sa idag att inlämningen i webdesign inte ska vara klar förrens i maj typ, visserligen gav han oss ett prov i nästa vecka, men det kan omöjligt vara SÅ mycket att plugga till, lite HTML, Design, php, sql och lite javascript. Det är mest kommandon och grejer som vi ska kunna, vilket jag tror kommer gå rätt bra. I alla fall. Jag fick tid. En sak jag kan stryka från listan tills vidare, "bara" femtielvamiljarder andra saker att göra. Fysiken känns som ett enda stort frågetecken. Så det kan ju bli lite intressant att se hur det provet går, 8 dagar är det kvar. 8 dagar av MASSOR med plugg.

Dessutom måste jag i alla fall skissa lite på alla frågorna på hemtentan så att jag hinner fråga Johan om hjälp innan påsklovet (den ska ju inte in förrens på tisdagen på lovet så det är ju rätt lugnt..).

Egentligen tror jag att jag stressar i onödan. Ska titta över det i helgen och se vad jag kommer fram till.

Gud är grym, som sagt <3

Stefan hävdar för övrigt att jag har fel kategorier på min blogg eftersom jag inte vet hur jag ska lägga in mina blogginlägg, men vilken kategori skulle du ha lagt det här under? Wero berättar om sin tro eftersom det faktiskt egentligen handlar om ett bönesvar, eller allmänt eftersom det bara är allmänt prat om stress och skola? Jag kör på Wero berättar om sin tro för skojs skull ;)

Kom på att jag på bussen förut lyssnade på en låt som jag hör rätt ofta, det är en fin låt och jag skulle nästan kunna påstå att jag är lite kär i den. Storm av Lifehouse är det vi pratar om (slängde in den här under..).
Det finns några rader i den som jag inte har reflekterat över förut, men de stämmer in väldigt bra på vad jag tror att Gud gör med oss väldigt ofta.

how long have I
been in this storm
so overwhelmed by the ocean's shapeless form
water's getting harder to tread
with these waves crashing over my head

if I could just see you
everything will be alright
if I'd see you
the storminess will turn to light

and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
and everything will be alright

I know you didn't
bring me out here to drown
so why am I 10 feet under and upside down
barely surviving has become my purpose
cause I'm so used to living underneath the surface

if I could just see you
everything will be alright
if I see you
the storminess will turn to light

and I will walk on water
and you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright

and I will walk on water
you will catch me if I fall
and I will get lost into your eyes
and everything will be alright
I know everything is alright
everything's alright

För ärligt talat, det var precis sådär det kändes, han var verkligen inte där, men samtidigt så visste jag att Gud ger oss aldrig mer än vad vi klarar av. Det som däremot stör mig är att man aldrig ser sånt här förrens efteråt... Aja, det är ju bra nu i alla fall. Dessutom är låten vacker <3

Jag måste göra en seriös lista över vad jag ska plugga i helgen! För min helg kommer inte bli rolig alls, det blir massor av plugg, så det så!
Jag måste:

• börja på historia-hemtentan som Johan mejlade ut förut idag. Deadline: 7/4-09 08.00 (inlämning)
• plugga fysik (den här gången tänker jag INTE plugga allt kvällen innan) Deadline: 3/4-09 08:50 (prov)
• plugga lite matte (eftersom jag inte har gjort någonting i princip på lektionerna i veckan..) Ingen deadline egentligen..
• försöka mig på lite programmering (som Morgan för övrigt lovade att han skulle hjälpa mig med imorgon eller på fredag :D) Inte heller någon egentlig deadline..
• titta lite på Skövde Innebandy grejen.. Deadline som det är nu: 14/4-09 Något ska gå att visa upp för kund.
• försöka få webdesignen att fungera lite bättre. Deadline: okänd ^^
• försöka skriva lite på kravspecifikationen till teknikutvecklingen. Deadline: måndag v. 17
• skriva lite på engelskan. Deadline: 3/4-09 23:59:59 (inlämning)
• fixa i ordning ett tal på fem minuter till svenskan Deadline: talet ska vara färdigskrivet innan 3/4-09

Ja, jag tror att ni fattar poängen, jag har inte många kurser som jag inte borde göra någonting i i helgen, som att jag kommer göra det liksom. Troligtvis så slutar det med att jag skriver lite historia och gör lite matte (eftersom det är de två ämnena som jag tycker är roligast just nu..), sen om jag fortfarande har ork så kanske jag skriver lite svenska. Annars tvivlar jag på att jag kommer göra någonting. FAIL är vad det kommer bli.

Sitter på programmeringen och försöker få mitt hänga gubbe att fungera.
Det gör det inte. Jag har som det är nu en variabel i en procedur, en annan i en annan procedur och på något sätt så ska jag få de här två variablerna att hamna i en tredje procedur, tillsammans. Jag fattar inte. Seriöst, jag kommer börja gråta snart. Mest för att jag inte fattar, eller egentligen så fattar jag också, men det hjälper ju inte..

Aja, det löser sig säkert ^^

Ibland är det svårt att hitta något att skriva om, men jag tänkte försöka i alla fall, för jag vill skriva.

Jag har börjat prata med en kompis från typ låg och mellanstadiet. Det är rätt roligt, för det är inte sånt som händer så ofta. Det gjorde mig glad. :)

Jag måste börja be mer i skrift, normala människor tar då papper, penna och sätter sig någon stans och skriver, men eftersom jag inte tycker att jag skriver fint (eh, ja ^^) och eftersom jag kommer slarva bort pappren och vilja läsa det senare.. Så tänkte jag försöka skriva mer böner här i bloggen. Jag tvingar er inte att läsa och jag bloggar för min egen skull i alla fall. Inte allt jag bloggar kanske, men just det som handlar om bön är definitivt för mig, även om jag låter er läsa det.

Just nu känner jag inte att jag pallar att be särskillt seriöst, så jag slänger in det i slutet av det här inlägget (det finns inget värre än inlägg på 1-2 rader. Jag hatar det.)

Herre, tack för det fina vädret. Låt våren komma när våren ska komma och låt vintern få vara vinter. Herre, hjälp mig att visa din kärlek för människor och hjälp dem att öppna sina ögon för dig. Jag älskar dig.

Jag uppdaterar sämst, jag vet. MEN, snön är tillbaka. På bara ett par timmar så försvann våren från Skövde. Men det är helt okej, för solen skiner, det är inte alltför kallt och man dör inte av att gå ut. Snarare tvärtom, det gjorde mig på sätt och vis ganska glad. För typ 5cm snö, klarblå himmer utan moln, solen i ögonen är väldigt fint. Sverige är så fruktansvärt vackert på vintern. Och ärligt talat, det är bara mars, vi kan ha vår sen, i April typ (inte för att jag skulle tacka nej till vår nu heller, men jag dör liksom inte.) .

Tillslut så gick det bra. Det är nästan otroligt, men det funkade, det blev bra.

Vi (tjejerna på system) fick någon info-grej om "Tjejer på Teknis" - Lunds Tekniska Högskola vill att vi ska dit ett par dagar och titta på utbildningar och känna på studentlivet. Jag och Johanna tyckte att vi kan väl åka om skolan betalar.. Men rektorn var inte så jättepepp :/

Aja, i alla fall.. Vi har databas nu och det är inte jättelångt kvar till lunch, tack och lov för det :P Vi får Jambalaya idag, det brukar vara gott när vi gör det hemma, men ja, skolan är ju inte jätteduktig på saker och ting jämt :P

Vi slutar om typ 20 minuter (11:05), misstänker seriöst att jag kommer bli tvungen att göra något vettigt under den tiden, men jag har ingen lust >.<

Idag har jag alla förutsättningar som kan behövas för att dagen ska bli bra. Jag behöver inte be någon om någonting, jag ska inte göra något speciellt och jag har ingenting att fråga någon om.. Idag SKA bli en bra dag.

Så det så.

Hittills har det fungerat, jag har sovit relativt bra, gick upp i vettigt tid, åkte till farmor och var social, har umgåtts lite med Marielle, pratat med Mikko, ätit god mat osv.

Nu är det bara dagens enda orosmoment kvar, åka till mamma. Vad kan jag ha gjort för fel den här månaden som jag nu måste sona för?

Idag blev en bra dag, fram tills jag kom hem.. Men det är okej. Jag fattar inte, jag lyckades bråka med pappa om att han gav mig pengar som jag inte ville ha. Det är illa tror jag. Men det blev bra sen.

Men suck på att jag förstör för mig själv..

Inte för att igår var dåligt, jag blev bara lite ledsen av various reasons.

Men idag ska inget gå fel. Det ska jag se till. Idag = Bra dag!

Ibland undrar jag om det faktiskt blir så om man säger att det ska bli så.. Det är en bra fråga, eller hur? Men mantran ska ju funka säger de ju.. Det tänker jag i alla fall tro idag!

Nu ska jag ringa farmor, sen ska jag in till stan, träna, gå på stan en sväng och sen äta pizza. Allt med Milja <3

Idag har varit en bra dag. Så det så.
Det var rätt roligt i skolan, sen hade jag roligt med Milja och Stina på stan.
Sen åkte jag hem och pratade med pappa och Marielle lite, vilket också blev roligt tillslut. Sen åkte de in till stan för att gå på bio och jag ringde Mikko, som bestämde sig för att titta på film med sin bror (som visserligen är slut snar, men i alla fall), jag tittade på tv och käkade chips under tiden, det var rätt mysigt. Det är rätt mysigt för den delen.

Bra dag alltså, imrogon kommer också bli bra, det har jag bestämt! Gym + pizza kan inte bli fel liksom ;)

Jag är trött och orkar inte konsentrera mig på databashantering. Morgan blir så seriös så fort vi ska prata om innebandygrejen, det blir bara jobbigt då ^^
Men men..

Sen ska jag på stan med Milja och Stina, det blir roligt tror jag!
Det börjar bli vår ute förresten.. Det blommar krokusar och snödroppar och grejer lite här och var, vilket gör mig jättelycklig. <3

Vi hade temadag idag i skolan. Det var helt okej. Det var den sämsta temadagen vi har haft enligt mig, men det funkade. Dagen bestod av 4 föreläsningar.

1. Den första gavs av en snubbe från markstridsskolan. Han pratade om varför man gör utlandstjänst inom militären. Vad det är bra för osv. Visst, han sa en del vettiga saker, men samtidigt så tror jag inte på det här med militär i största allmänhet, jag tror på kärlek. Kärlek och inget annat. Och man föder inte kärlek genom våld, eller vapen för den delen.
2. Andra föreläsningen gavs av en snubbe från IOGT-NTO, som är ett sånt där förbund som man har hört talas om men aldrig riktigt fått reda på vad de gör, men det är tydligen ett nykterhetsförbund som arbetar med sociala frågor och sånt vad det gäller alkohol och droger. Snubben som pratade hade blivit inringd igår eftersom biståndsingenjören som skulle ha kommit hade blivit sjuk. Så, resultatet blev en lite rörig föreläsning som handlade om hur alkohol håller kvar folk i fattigdom. Det var väl intressant, men jag tyckte inte att han sa något som jag inte hade hört förut..
3. Tredje föreläsningen var definitivt dagens bästa. Ett par tjejer i IBs pappa föreläste om sociala skillnader i olika länder och hur det är att flytta mellan olika länder, typ, det är svårt att säga exakt vad folk säger liksom ^^. Men det var bra. Hans poäng var väl ungefär att vi skulle ta chansen när vi får den. Det var bra, det fick mig att vilja åka bort någonstans och så fick det mig att tänka på den vackra naturen vi har i Sverige.
4. Den sista föreläsningen var tillsammans med den andra dagens sämsta (de var dåliga på olika sätt så jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken som var sämst..), det var en brud som pratade om sommarlovsentreprenörerna. Ni vet, man kan få starta ett företag över sommaren med hjälp av dem. Hon var en rätt bra talare (hon jobbar med sånt vanligtvis också lät det som..) men jag tyckte inte att hon hade något som passade mig att säga, dessutom så handlade det väldigt mycket om kreativt tänkande, vilket jag inte känner mig i behov av mer av..

Totalt så får dagen i alla fall godkänt men de andra temadagarna har som sagt varit bättre..

Jag och Milja var och tränade förut (vi hade temadag idag så vi slutade rätt tidigt..), vi skulle köra bara kondition men jag pallar inte en timme kondition än känner jag, dessutom är mina skor konstiga, så jag ska ta ett par andra skor på lördag hade jag tänkt. Men i alla fall istället för kondition så körde vi 20 minuter kondition i början och sen ett axel - arm - magpass med 2x 15reps istället för vanliga 3x 15reps. Det var rätt lagom, vi hade tänkt köra lite mer kondition efteråt men jag höll typ på att svimma så jag la ner det. Allt snurrade när jag gick upp till omklädningsrummet, äta innan träningen hade nog varit bra ;)

I alla fall. På lördag så ska vi köra kondition sa vi, men vi tänkte väl snarare köra på 30-40 minuter då, inte 60.

Jag skulle ju börja blogga om träningen var det.
Jag, Milja och Stina började för ett par veckor sen på gym. Yay liksom.

Det går riktigt bra, hittills har det typ bara blivit styrka, men jag ska dra igång ordentligt med konditionen nu (jag vägde mig idag och jag har gått upp från min standardvikt som jag har haft sen Gud vet när...).

Men det går bra i alla fall och jag tycker redan att jag är lite gladare och att jag har mer energi, och det är definitivt plus i kanten, båda två.. :)

Att du undviker en person är en handling, det får konsekvenser. Det bara är så.

Det handlar inte om att vi bara är så. Jag tror inte att vi bara är så, jag tror att vi har gjort oss sådana. Gud skapade oss inte så, vi vände oss bort från honom och blev sådana. Det är inte mer med det. Men eftersom i alla fall jag har valt att föja Jesus så innebär det också att jag inte kan leva hur som helst, det följer med vissa krav på en där. Grundtanken är att man ska älska alla människor lika mycket som man älskar sig själv, men det är rätt svårt (om du inte fattade det själv..) så jag gör så gott jag kan för tillfället med att i alla fall inte tycka illa om människor för man måste börja någonstans.

Och jo, det var precis det jag menade med " men framförallt så har det olika mycket konsekvenser för olika många människor, och det är nog det som vi borde fokusera på först och främst i så fall.", det skadar visst med en tanke. För på ett eller annat sätt så får det konsekvenser i hur vi beter oss och hur vi beter oss får konsekvenser för människor, på ett eller annat sätt. Och om det är det eller ett slag som påverkar mest, det vet jag inte. Det är inte upp till varken dig eller mig att bestämma. 

Vi och vårat projekt i databashanteringen har hamnat i Morgans grafikergrupps mapp på hans dator!
Jag tänker ALDRIG förlåta honom ;)

Vi har programmering, Morgan kom sent så vi gick och hämtade honom. Det är skjortonsdag idag men typ alla har glömt skjorta.
Men i alla fall, vi jobbar med våran databas till Skövde Innebandy, just nu diskuterar vi dumma användare, typ.

Idag är en kort dag, sen ska vi träna. Jag kanske borde blogga om träningen? För att ha lite koll på mig själv om inte annat.. Jo, det ska jag nog göra.

Sen ska Mikko på styrelsemöte, då hade jag tänkt göra lite webdesign, jag blev rätt pepp igår när jag fick det att funka i alla fall lite mer :P <3

Vad har Wero egentligen gjort idag?
Jag har varit i skolan. Matte först, det gick okej, sen hade jag håltimma (som vanligt på tisdagar) sen hade vi webdesign och jag fick faktiskt någonting gjort! Tro det eller ej, snart så kommer jag ha hela bloggen färdig ;) Yay!

Sen hade vi info om projektarbetet. Mitt, Miljas och Stinas UF företag kommer bli grymt! Så det så! (Jag tror att detaljerna får vänta lite, men grymt kommer det bli, så mycket kan jag lova)

Sen jag kom hem har jag inte gjort så mycket, men jag är på rätt bra humör idag, så det är helt okej!

Det blev många ! i det här inlägget kände jag..

Jag tänker ofta "elaka" saker om personer jag inte känner. Men det betyder inte att det utvecklas till en handling. Jag kan kontrollera det, iaf när det gäller okända. "Varför skulle det vara rätt att tänka massa elaka saker om folk som man inte ens känner?" För att det bara är dina inre tankar. Dina tankar kommer aldrig skada någon, så länge du inte berättar dom eller gör en handling. Alla människor tänker "elaka" tankar, vi kan inte göra någonting åt det. Det är någonting vi anser som fel, dåligt o.s.v. Men vi gör det ändå, för så är människan. Att mäta elakhet menar jag med att du typ, känner dig dålig? för att ha tänkt en elak tanke (vilket iof inte är något direkt dåligt), medans det finns folk som går och slår ner andra folk och ännu värre saker. Egentligen tycker jag man inte borde kunda mäta elakhet eller någonting annat, men jag gör det ändå. (Ja, jag var nog lite snabb i min kommentar. Har lite svårt att få fram vad jag menar.)

Det handlar inte om attdet måste bli en handling som i att man säger det till folk "IRL" utan snarare om att man faktiskt dömer folk, och blir en dömande person (precis som T skrev som kommentar på föregående inlägg). Och att vi blir dömande personer får effekter på omvärlden på så sätt att vi ser ner på folk, och sånt går inte att dölja, vi kan börja säga "elaka" saker till folk (det märks också), vi kanske till och med slutar umgås med en människa eftersom vi tänker massa nedlåtande saker om personen i fråga och därför får en bild av personen som en "dålig" person. Kan du fortfarande helt ärligt säga att du inte gör handlingar av vad du tänker?

Beträffande olika grader av elakhet så kan jag tycka att det faktum att jag tänker en elak tanke och det faktum att folk slår ner varandra kanske dels uppmärksammas på olika sätt men framförallt så har det olika mycket konsekvenser för olika många människor, och det är nog det som vi borde fokusera på först och främst i så fall. Men alla synder är lika grova i Guds ögon, så det spelar ingen roll om jag tänker något elakt om en människa eller om jag mördar någon, jag är fortfarande lika mycket syndare.

Den här gången nämnde jag faktiskt Gud så jag ansåg att jag fick lägga inlägget i den här kategorin ^^ xD

"Dina tankar är väl naturliga? Sedan går det väl att mäta elakhet? Att tänka en sak som inte påverkar någon negativt (eftersom han inte vet om det?) - skadar ju ingen, så varför vore det fel?"
- F

Jo, det är klart att mina tankar är naturliga, men det innebär inte att det är nyttigt. Och uppenbarligen så skadar det ju någon, ingen annan kanske, men det skadar mig och jag ser inte varför det inte skulle vara minst lika dåligt..
Varför vore det rätt? Jag tror att jag har dragit upp det här förut i bloggen, men “Thoughts lead on to purpose, purpose leads on to actions, actions form habits, habits decide character, and character fixes our destiny” - Tryon Edwards.
Och om mina tankar då blir ett syfte, vilket de kommer bli, så blir syftet också en handling och redan där är skadan skedd. För ärligt talat, oavsett om man gör det många gånger eller bara en enda så är det fortfarande fel.

Och ja, du får göra vad du vill, men jag har ingen lust att tänka på saker som jag vet kommer skada någon, för jag vill inte skada någon. Varför skulle det vara rätt att tänka massa elaka saker om folk som man inte ens känner?

Vad menar du förresten med "Sedan går det väl att mäta elakhet?" - jag förstod inte riktigt resonemanget, vilket gjorde det svårt att svara på frågan. Antingen så menade du att det går att mäta elakhet och i så fall så tänker jag inte hålla med dig, eller så menade du precis tvärtom fast du hade lite bråttom att skriva din kommentar, och i så fall så kan jag hålla med dig, för lika lite som man kan mäta kärlek eller hat så kan man mäta elakhet, detta är nämligen känslor och känslor är inte mätbara!

Problemen med att kategorisera har uppstått igen, handlar det fortfarande om tro även om jag inte har nämnt den specifikt, eller är det allmänt i alla fall? Det blir allmänt den här gången.

Jag hade en jättetrevlig helg. Det var jättemysigt. Men nu är det slut. Tyvärr...
Det är lång tid tills nästa gång nu >.< Det gör mig lite ledsen.

För övrigt så har jag fått en intressant kommentar, som jag tänkte ta och svara på sen. När jag kommer hem (har historia nu, sen ska jag till gymmet, sen kommer jag hem ^^)

Det där med att må bra är en rätt viktig del av folks liv. Det finns rätt många saker som jag mår bra av, att ungås med folk jag älskar, att betyda något, att göra skillnad och sånt. Framförallt att umgås med folk jag älskar. Därför tänker jag se till jag faktiskt gör det i helgen OCH det innebär att jag tänker ägna mig åt det i helgen, så när jag inte skriver, för det kommer jag inte göra, så beror det på att jag har kvalitetstid med Mikko, min familj och ev. med Gud och mina vänner i kyrkan. Bara så att ni vet, men jag kanske återkommer innan dess om jag tycker mig ha något att skriva..

Att älska människor i min omgivning är inte riktigt min grej tyvärr.. Det borde vara det, man ska älska sina medmänniskor, det står i Bibeln.. Ibland gör det mig arg, som på bussen förut, men jag hann inte riktigt reflektera över min egen irritation då för att Mikko ringde precis då. Så jag tänkte reflektera lite nu istället..

Det gick av en snubbe från bussen och jag antar att det är mina fördomar som gör det, men varje gång jag ser honom så tänker jag att det måste vara något fel på honom. Och nu pratar vi om en helt vanlig kille på bussen liksom. Det här är ett problem för mig, för man mår inte bra av att vara elak mot folk.. Ingen gör det, det kan jag garantera.

Jag vet inte vad jag försöker säga, att det är nyttigt att älska sina medmänniskor kanske, eller att jag borde försöka mer, eller så hade jag helt enkelt ingen poäng utan ville bara skriva av mig.. Jag tror mest på det sista alternativet..

Jag borde be..

Jag blir grymt glad av random komplimanger, bara så att ni vet. Det gör mig glad att folk helt plötsligt säger till mig att jag är söt eller trevlig eller whatever. Egentligen tror jag att alla blir glada av sånt, men att de flesta har grymt svårt att ta komplimanger ordentligt..

Men det gör mig fortfarande glad!

En annan sak som gör mig glad är bra musik, som Thåströms nya <3 (Att jag gillar dne här an ju i och för sig ha med det faktum att det är Thåström tolkar Dan Andersson på just den här låten, och jag gillar båda..)

Vi hade hemlig uppdragsjakt på friluftsdagen igår, det var rätt roligt, det var en tävling och vi ligger nog rätt bra till tror jag :)
I alla fall så var det rätt roligt och jag var nöjd.

SEN! så åkte jag hem (jag var hemma innan 12!) och sen, tillslut, slöade jag typ hela eftermiddagen, kvällen och så ^^

Jag pratade med Mikko också, och vi konstaterade att vi inte ska ha Aerosmith på vårat bröllop, tydligen så har han hellre Plain White T's än han har Aerosmith, ibland tror jag att han är bög! :o

Idag vaknade jag och gick upp och sådär, sen gick jag en kvart för tidigt och satt och väntade på bussen och förstod inte varför 618 inte kom, förrens jag kom med 1:an in till stan och upptäckte att jag hade tagit 7:09 bussen istället för 7:24 bussen :o Fail, men det är okej, för jag och Milja tog en tidigare buss till Hasslum.

Nu har jag näthandel, och jag är faktiskt lite mer pepp nu än jag har varit förut på den här databashanteringgrejen..

Det här, det här är Låten med ett STORT L. Jag tror på den här.
Vem vill sjunga?
(till mitt och Mikkos bröllop alltså..)

Idag har varit en rätt bra dag, matte (slappt), kundmöte (vi ska göra en databas åt skövde innebandy i databashanteringen), lunch, webdesign (det ämnet var JÄTTEtråkigt i början, men nu gillar jag det faktiskt :)), engelska (hörförståelse - jag fick MVG), svenska (inte göra någonting typ ^^). Sen slutade vi, jag var hemma till 16. Sen käkade jag nudlar, det var gott! (Internationella nudeldagen idag :) ) Sen ringde Mikko då blev jag glad, sen kom Marielle och hon gjorde mig ännu gladare, vi ska nämligen inte alls vara hos farmor for ages imorgon utan snarare upp släppa ut Sally åka hem igen. This made me happy, because this means that I'll actually get time to talk to my fiancé <3 Sen pratade jag lite till med Mikko, sen drog han på träning. Han ringer framåt 21:30-22 någonting :P Tills dess så ska jag inte göra någonting <3 Jo, jag ska packa upp mina kläder och så ska jag tvätta typ :P

Bra dag är det i alla fall ;)

Skulle egentligen skrivit det här inlägget igår, men jag blev ytterst oinspirerad ungefär halvvägs igenom, så jag skriver klar nu istället :P

Jag tror på Gud (no shit?) och jag tror på att han älskar mig villkorslöst, så mycket att han offrade sin son för att jag skulle få evigt liv, tillsammans med alla andra som faktiskt tror på honom.

Men jag tror också att det kräver vissa uppoffringar från våran sida. Gud gav oss vissa regler (det dubbla kärleksbudet bland annat) som vi bör följa och när vi inte gör det så behöver vi uppriktigt be om förlåtelse för att vi ska vara välkomna till honom i himmelen, för att vi ska få ta del av hans nåd.

Vad innebär då detta? Det innebär att vi kan göra fel utan att brinna i helvetet i all framtid, men det innebär inte att vi kan göra precis vad som helst. Dels så blir det jobbigt för oss som människor att be om förlåtelse hela tiden, dessutom så fungerar det helt enkelt inte i längden. I Bibeln står det lite fint: "Hur är det då: Ska vi synda för att vi inte står under lagen, utan under nåden? Naturligtvis inte." (Rom 6:15). Poängen med det där tror jag är att det är klart att vi inte ska synda bara för att vi kan utan att vi ska försöka så gott det går att följa Gud i vad han vill, eftersom det är det vi är skapade för, det är det vi mår bra av. Dessutom står det att man inte kan tjäna två herrar (Gud och Mammon) se liknelsen om den oherderlige förvaltaren (Luk 16:1-13).

Egentligen så ville jag nog ha sagt att Gud älskar oss villkorslöst, allihop, men för att få ta del av hans kärlek så måste vi ge honom något tillbaka (kärlek) och när vi misslyckas (vilket vi gör, vi är människor inte robotar) så behöver vi be om förlåtelse och ta del av Guds nåd. Och det här är något vi borde vara rejält tacksamma för, därför tänker jag skriva en bön om en liten stund.

Jag satt och tänkte på det där med frälsningsbön härromdagen. Någon pratade om det och jag tänkte för mig själv, jag har då aldrig bett någon frälsningsbön. Måste man verkligen det?

Enligt Bibeln så är man kristen om man "med hjärtat tror och med munnen bekänner" (även om jag just nu inte kan hitta det..). Jag upplever dessutom att jag gör allt det där, men ibland önskar jag kanske att jag hade bett frälsningsbönen med nåogn i alla fall. Men samtidigt så känns det som att det jag inte har gjort innan kan jag rätta till senare. Jag ska ju döpa mig en vacker dag liksom, det räcker gott och väl tycker jag!

Men om ni skulle vilja så har jag en fin variant på frälsniingsbönen som jag skrev ihop själv nu som jag tänkte dela med mig av..

Gud, jag står här framför dig och jag ber dig nu, låt mig ett av dina barn, låt mig ta del av din kärlek. Jag tror på Dig herre, jag tror att du dog för mina synder och uppväcktes från de döda för min skull. Nu ber jag dig att komma in i mitt liv och ta hand om mig, för jag klarar inte av det själv. Tack för att jag får vara ett av dina barn, tack för att du förlåter mina synder. Amen

Vi var och tränade förut, det gick bra, jag kände mig jätteduktig faktiskt. Men det känns i ryggen nu efteråt. Men det blir säkert bra. :D

Jag och Milja tänkte träna på måndag också.. men det lutar åt att det blir kondition då i typ en timme.. Det är nyttigt säger de ju ;)

Seriöst, whatever it is gör ONT. Jag ger upp snart, dessutom gör mitt huvud massor ont, CUT!

Jag vill sluta, men det är 20 minuter kvar och det är CUT I ARMEN!

Jag saknar Mikko <//3

På kristna skolgruppen pratade vi om hur vi ser på Jesus. Och vi konstaterade att vi ser som Jesus på som en snäll storebror. (Jag tänker inte göra någon lång utläggning om det nu)

Sen gick vi och hade lektion och jag och Johanna hade fysik. Daniel skulle göra en uppgift på tavlan och ritade därför Karin i en pulka, som vi tyckte såg ut som en båt. Vi hade dessutom inte läst upgiften när vi sa att det såg ut som en båt. Daniel sa då "men då kan man ju fundera på vad det är för storebror som kan gå på vatten" Det tyckte jag och Johanna var roligt ;)

Har ni förresten sett att jag har lagt till dagens bibelord här till vänster? Tyckte att det kunde behövas..

Så brukar jag stilla tänka för mig själv att det kan de ju få tro då. Vad menar jag nu med det kan ni ju undra. Men jag lovar, jag ska förklara.

Gud är sjukt mycket större än oss, han är det största som finns. Han är allsmäktig och har därmed makten att göra vad som helst, utan att vi förstår varför. Men oavsett om vi förstår eller inte så kan han göra vad som helst, och att påstå att han inte kan det är för det första en synd (vilket folk jag känner inte verkar ha förstått innebörden av, att leva på nåden är sjukt mycket lättare än att faktiskt försöka, men det är inte alls rätt, vilket jag tänker skriva om en annan dag) och för det andra så är det väldigt korkat. För jag menar, han skapade världen, kärlek och allt annat som vi möjligtvis kan komma på, ska vi då sen sitta och säga att han inte kan förstå oss? Eller att han gjorde fel? Eller att han inte kan finnas för att allt här i världen är alldeles för komplicerat? Förlåt, men om man får för sig det så är man antingen alldeles för korkad för sitt eget bästa eller så har man bara missat hur vacker världen är.

Jag har ett tips för alla er som någon gång har tvivlat på om Gud är allsmäktig, eller om Gud finns över huvud taget, ta er en titt på valfri svensk skogsdunge en kall vinterdag när det är rimfrost på träden och snö på marken, när solen skiner och allting glimmar. Om du kan se det och se den skönheten utan att förstå att det inte är en slump och fortfarande tro att Gud inte kunde göra det så vet jag inte vad man ska göra med dig, antingen så är du blind eller bara korkad, för det är ingen slump, det är inte heller en oallsmäktig Gud som har skapat det. Det är en Gud av kärlek som älskar varenda varelse han har skapat som gjorde det, han skapade en vacker värld av kärlek.


Jag vet, det blev rörigt, men jag fick ut något av det ^^

Läkarbesöket gick rätt bra, det var sjukt mycket folk där (fick stå 20 minuter i kö för att anmäla mig), jag kom in i undersökningsrummet vid 10:40 och läkaren kom typ 11:20, men bortsett från det så gick det bra.

Vi pratade lite och konstaterade att det lät mer som om det var bröstkorgen jag har fel på än magen. Vi pratade lite om tidigare skador och när jag rabblade upp alla benbrott jag har gjort i mina dar (4-5st) så tyckte han att jag kanske hade knäckt ett revben och att det i så fall inte hade läkt ordentligt. Lät troligt tyckte jag, för med lite för låg bentäthet så kan man tydligen göra sånt bara av att hosta eller nysa. Så nu ska jag på bentäthetstest på KSS (jag har försökt få göra ett sånt sen innan jag bröt knäet så det är allt på tiden!) om 2-3 veckor och troligtvis så kommer jag få träffa en ortoped också för att reda ut det här ordentligt.

Jag blir så glad av läkare som faktiskt bryr sig om hur det går för patienterna. :)

Vaknade vid 7 och var pigg, men jag har ont i huvudet och känner mig allmänt trött. Jag hatar när det blir såhär, att man sover tillräckligt länge för att kroppen ska bli utvilad (typ alla organ och sånt..) men inte tillräckligt djupt så att hjärnan är utvilad.

Dessutom snöt jag mig så att jag började blöda näsblod förut. Hur man nu lyckas med det..

Idag ska jag i alla fall till vårdcentralen sen till skolan (får se om jag hinner tills idrotten börjar, men annars kommer jag under idrotten vi har teori idag you see..) sen ska vi dra till gymmet och träna, jag återkommer sen med hur det gick ;) Troligtvis så återkommer jag med hur det gick på vårdcentralen också eftersom jag antingen kommer vara nöjd med det och ha fått ut något av det och vilja berätta det eller så kommer jag vara arg på det och då kommer jag vilja berätta det också ^^

Det här är nog mer en lägesrapport för min egen del än för eran, men ni kanske kan finna den spännande i alla fall, vem vet.

Just nu så är jag inte fullt så förvirrad som jag har varit ganska länge nu, utan jag är mer stabil och jag är hyfsat säker på vad jag tycker och tänker.

Jag har varit rätt förvirrad i ganska många frågor ett tag med vad som förut var en stor härva av massa frågor är nu bara lite trassel som egentligen inte skulle vara så svårt att lösa upp. Mycket tror jag beror på att jag faktiskt gav upp och bad Gud göra det åt mig. Att jag blev så desperat efter hans kärlek att jag helt enkelt la mig på golvet och gav upp, bokstavligen talat.

Frågor som "Kommer du någonsin tillbaka?","kommer jag få leva utan kärlek resten av livet" och sådant löste sig ganska naturligt.

Men det fanns flera frågor, frågor om kärlek, vänskap, ångest, sex..you name it, saker som jag i mina tankar hade fått fundera igenom, mina värderingar hade långsamt förskjutits eftersom jag ändå inte hade Gud vid min sida så tyckte jag inte riktigt att det spelade någon roll.. Nu pratar vi om frågor i stil med "Hur kommer mitt och Mikkos förhållande att funka?","Kommer jag förlora hela min bekantskapskrets?","Vem ska stilla min ångest?" osv. (vissa saker tänker jag inte nämna här heller). Frågor som pressade mig massor eftersom Mikko, mina vänner och Gud är typ gigantiska delar av min vardag så höll allt bokstavligen talat på att rasa samman.

Men allt (det mesta) löste sig förvånansvärt enkelt och plötsligt är jag lyckligare än jag har varit på Gud vet hur länge, jag har ärligt talat ingen aning själv. Jag kommer inte ihåg det faktiskt.

Jag är förälskad i Gud, kär i Mikko och jag älskar mina vänner. Jag får ge kärlek till folk och det gör mig lycklig, när jag dessutom kan släppa lite av mina andra problem, om än bara tillfälligt, så känns det också lite bättre..

Nu i eftermiddag har jag gjort ingenting. Jag började med programmeringen och tyckte att jaja, det här kommer säkert inte vara så svårt, vilket det inte är heller, men arven vill inte som jag vill.. Men det löser sig liksom ^^

I alla fall, sen pratade jag med Mikko, gick och åt, pratade med Mikko samtidigt som jag gjorde en ny bakgrundsbild. Rensade ikoner på skrivbordet, forumade lite och nu bloggar jag och spelar.

Mikko är och socialiserar sig med sin pappa, vilket inte är så konstigt eftersom hans pappa bor i Kanada egentligen och därmed inte är här så ofta, därav att Mikko var i Kanada över jul, han ville träffa sin mamma som inte kommer hit och jobbar lite då och då..

Tänkte försöka skriva ett vettigt inlägg sen, om vart jag står i min tro just nu. Mest för att jag vill få ur mig det.. Precis. Det ska jag göra.

Ja, tro det eller ej, men jag anser faktiskt att det är en konst att kunna ha tråkigt. Dels för att jag tror att vissa människor inte har tråkigt och därför inte kan ha riktigt roligt. Ni vet, sådär roligt så att man verkligen inte vill att det ska ta slut.

Jag menar, om man aldrig har haft tråkigt, hur vet man då vad som är roligt?

Jag är tillbaka i skolan, tillbaka i vardagen, men det känns faktiskt helt okej. Tro det eller ej. Jag menar, idag har vi en kort skoldag, imorgon börjar jag senare eftersom jag ska till vårdcentralen (vi får se när jag kommer tillbaka) och sen har jag en eller två lektioner (beroende på hur bussarna går och hur lång tid det tar) sen ska vi träna. Grejt liksom!

I alla fall sen är det fredag, sen är det lördag då ska jag nog in till stan och träna, sen är det söndag, då ska jag slappa, sen måndag skola och träna, sen tisdag skola och ev. cellgrupp, sen onsdag skola och träna, torsdag skola, fredag skola, träna, kyrka sen kommer Mikko troligtvis <3 Sen helg med älsk i så fall <3

Jag menar, jag gör hyfsat mycket just nu, och jag trivs nog med det egentligen, det var nog bara förra veckan jag blev grinig på det. Eller så beror det på att jag hade en jätteunderbar helg och att det inte är så lång tid kvar tills jag och Mikko åker till Finland <3 35 dagar är det tillochmed, det är inte lång tid.

Men nu har jag fått forumsvar angående mitt programmeringsproblem, så jag får väl återgå till det.

Jag följde med Mikko till skolan idag. Tänkte att jag kan plugga medan han gör annat, men sen dog datorn, och nu kom jag åt ett eluttag och ett nätverk, så FAIL, jag sitter och bilddagbokar och kollar facebook, men det är okej. Jag ligger mycket bättre till än jag tror egentligen tror jag..

För övrigt så har jag lyssnat på en föreläsning i en halv evighet om hur man skriver en rapport, jag trodde att alla lärde sig sånt i gymnasiet men tydligen inte...