Tommy och Wero

2009 har säkerligen varit ett händelserikt år, men nu när jag försöker skriva det här så kommer jag inte på någonting som är värt att skriva upp här. Jag och Mikko var i finland - det var awesome, men mer än så finns det liksom inte att skriva. Jag jobbade på ett äldreboende i tre veckor - det var också rätt awesome de flesta dagarna, det sög massor de andra dagarna. Jag fick nya vänner, vilket ALLTID är awesome. Totalt sett så var det ett rätt bra år, jag har lärt mig massor och jag har inte förlorat så mycket.

Jag fyllde 18 i år, vilket säkert borde ha varit jättestort, jag borde ha varit ute på krogen och supit skallen av mig. Men det var jag inte. Jag ser verkligen inte poängen i att göra sånt. Jag gör verkligen inte det, det är inte jag, det är inte vad jag vill. Jag skulle säkert kunna dricka mig äckligt full - hemma/hemma hos någon annan. Men inte på krogen, vad är poängen liksom? Jag ser inte mig själv tillsammans med en massa folk jag inte känner. Det är där skillnaden mellan mig och alla mina kompisar är antar jag, jag ser inte poängen i fester med massa folk jag inte känner - vad är det roliga i det liksom?

Hur som helst, jag och Mikko har varit på massa äventyr, vi har lärt oss massor om varandra och vi har på alla sätt och vis fått en djupare relation. Det samma gäller Gud, jag har en djupare relation till honom nu än någonsin. Jag vet inte om det är för att jag döpte mig i höstas eller om det helt enkelt är för att jag har lärt mig att låta honom ta mer plats i mitt liv, eller kanske en kombination av båda... Men så är det i alla fall. Jag gillar det verkligen :)

Jag har avverkat massa andra saker också, Frizon, en biljard prov och inlämningar etc. etc. Men vad är poängen med att skriva det här? Jag vet inte. Troligtvis är den poängen icke-existerande. Vad jag ska göra nästa år får vänta tills imorgon - jag vill inte tänka på det idag, idag tänker jag på vad jag har gjort snarare än vad jag kommer att göra...

Hörs nästa decennium ;)

Ibland är livet lite för verkligt och man har helt enkelt inte tid att göra allt annat, så som att blogga tillexempel. De senaste veckorna har varit sådana. Det har varit helt awesome, men samtidigt så har det varit lite stressigt och tröttsamt.

Jag är hemma hos Mikko nu, vi åkte hit på juldagen, det var inte en rolig bilresa. Jag hade verkligen sett fram emot den där bilresan, det var något jag ville göra. Jag älskar att åka bil, nämn bilsemester och jag är på. Men vad jag inte älskar är snöstormar, mörker och hala vägar. Speciellt inte med tre flyttlådor porslin i baksätet och en halvtrött pojkvän som chaufför. Men det gick, sakta, men det gick i alla fall. Vi kom fram allt gick bra. Men jag bad mer eller mindre hela vägen. Det är nog till och med läskigare att sitta bredvid när vissa saker händer. Så som att bakvagnen halkar till lite och liksom slinter till. För som förare så kan man göra någonting, det kan man inte som passagerare.

Aja, det här skulle inte bli ett inlägg om att vara rädd under bilresor. Fast å andra sidan så vet jag inte vad det skulle bli för blogginlägg...

Vi spenderar dagarna med att ta det lugnt för tillfället, så det händer typ ingenting. Det händer massor runtomkring oss istället, både här och på andra ställen. Men inget av det är något jag tänker skriva om i bloggen. Det är liksom ingenting som passar sig i min blogg.

Däremot så kan jag utlova inte mindre än 3 inlägg innan nyår, ett om året som gått (inte ett "det här ångrar jag/det här ångrar jag inte"-inlägg då utan en kortare resumé av året som gått helt enkelt), ett om det kommande året och så ska jag skriva ett om mina planer för bloggen hade jag tänkt. Blogginlägg jag ska skriva etc. Mest för att jag ska ha en plan. Jag gillar planer. Jag gillar att stryka saker från planerna för att man har gjort det. Så det så!

Det är lördag idag, jag gör inget vettigt mer eller mindre. Vi har bakat massor av pepparkakor. De blev fin-fina. Jag ska göra pepparkaksmuffins sen (vanliga vaniljmuffins med pepparkakssmulor i). Vi ska göra pizza också, på våra pizzaplåtar som pappa hittade förut.

Men just nu har jag verkligen ingenting att göra. Jag väljer mellan två saker - titta på Nana eller läsa Eragon? Jag tror att det blir ett avsnitt Nana först i alla fall så får vi väl se sen... Jag brukar bli så trött om jag lägger mig i sängen och läser på eftermiddagen.

Nana var det. Jag kanske skriver något mer sen, känner att det börjar bli dags för ett "därför firar vi jul, egentligen"-inlägg snart..

Idag är det fredag, vilket innebär att det är lördag, söndag och måndag kvar innan Mikko kommer. Jag jobbar dessutom på att få hit honom redan på måndag, men vi får se. För den som undrar så är argumentet för att han ska komma hit på måndag att vi måste åka härifrån redan på fredag (även om han bara har hört massa andra argument än så länge).

Inatt så drömde jag att en av mina lärare slog till en av killarna i min klass. Sen bröt han ihop och satt under sitt skrivbord och grät. Det var lite roligt.

Julen är en rätt jobbig tid, det finns så mycket man ska göra och jag kan göra så lite för tillfället. Det gör mig lite ledsen, jag vill göra så mycket jag med... Men det går inte.

Nu ska jag gå och äta frukost, sen blir det sista skoldagen innan lovet :D (slutar på tisdag dock - ledig på måndag och ett par timmars skolavslutning på tisdag xD)

Nej, ni har aldrig hört talas om problem. Ni kan kramas när fan ni vill. Hur svårt ska det vara att förstå att så länge man kan kramas så går alla problem att lösa om man bara vill...

Jag vill bara ha en kram. Av vem som helst. En kram.

Jag försöker få hemsidan att fungera som den ska, på nätet - men det går inte. Jag får det inte att fungera. Den kan inte ansluta till databasen...
Ska prata med Morgan om det imorgon. Antar att det löser sig... Han vet ju hur man gör liksom...

"Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter." Jes 54:7

Jag läste dagens Bibelord och det fick mig att tänka till lite extra. Jag har nyligen varit inne i en lång, den kändes i alla fall lång, period där Gud har varit långt borta. Men när man tänker efter så var det precis som dagens Bibelord säger, det var bara ett kort ögonblick och nu när han är tillbaka så känns det nästan som att han var här hela tiden. Och nu när han är tillbaka så har han en, om möjligt, ännu större kärlek som jag känner ännu närmare. Vilket troligtvis var anledningen till att han "försvann" - att jag skulle förstå att jag behöver honom. Jag förstår det nu. Tack.

Snart är det jul, jag har shoppat julklappar ordnat med andra juliga saker och sådär. Det känns faktiskt som om det snart är jul, bortsett från en liten sak. Det är typ fem grader varmt och grönt gräs ute. Julkänslan känns rätt avlägsen då faktiskt. Hur som helst, nästa vecka så har jag mer eller mindre inget plugg alls att göra. Jag ska ev. hålla ett svenskatal (förutsatt att jag inte får hålla det imorgon) annars så ska allt in denna veckan. Jag skickade in SvC manuset för en liten stund sen, databashanteringen och näthandeln gissar jag på att jag skickar in imorgon, sen är allt utom talet i SvB. Det ska bli otroligt skönt med jullov.

Nu ska jag göra något jag lovade Gud att göra. Tacka honom för att jag fixade matteprovet.

Tack Herre Jesus. Tack för att du hör bön och för att du ibland ger bifall på alla konstiga saker som jag ber om. Som idag. Tack Herre för att du hörde min bön och för att du hjälpte mig att lösa uppgiften. Tack för att jag klarade av det. Tack för att jag fick lösa problemet med hemsidan till projektarbetet. Tack för att du är med oss i projektarbetet och låter oss göra det vi gör, i din ära. Tack Herre Jesus Kristus.

Jag skriver det här inlägget av två anledningar, den första att jag tror att det är viktigt att prata om sånt här, för att kristna har en tendens att inte prata öppet om det som är svårt - vilket får människor som inte är kristna att få det ännu svårare att relatera till kristna. Dessutom så känner jag att jag måste skriva det någonstans.

Gud har varit väldigt långt borta under en väldigt lång tid, det är något jag är medveten om att det händer de flesta, för att inte säga alla. Grejen var den att jag döpte mig för ett par veckor sedan och då "förväntas" det mer eller mindre att man ska ta del av andens gåvor och allt ska vara så fantastiskt. Precis efter att jag döpte mig så sa David (vår pastor) till oss (mig och Julia, det var vi som döpte oss) att "bara ni ber tjejer så kommer Gud att göra massor av saker med er den närmsta tiden". Hade det inte varit för det så hade jag inte brytt mig. Visst, för första gången på evigheter så kände jag mig förlåten för Gud-vet-vad för saker som jag har gjort och inte kunnat förlåta mig själv för, men jag kände ingenting i övrigt.

Jag bad, jag bad massor och blev allt mer förtvivlad. Jag pratade med Mikko som mer eller mindre sa till mig att "du är avundsjuk - inget händer när man är avundsjuk" - något jag visste var sant, men hur blir man av med avundsjuka bara sådär? Det blir man inte.

Sen igår, på bussen in till cellgruppen så tänkte jag - Wero, be Gud om hjälp en gång till, sen kan du inte göra så mycket mer, men försök i alla fall en gång till. Jag gjorde det och kände ingenting. Sen på cellgruppen så pratade vi samboskap och det var trevligt och sådär. Sen bad vi - det var då det hände. Jag har varit med om det ett par gånger tidigare, när jag har varit långt ifrån Gud och sen efter många om och men har kommit tillbaka till honom. Jag skakade. På samma sätt som Mikko skakar ibland när han är nervös, på samma sätt som jag skakar när Mikko rör mig ibland. Jag skakade. Jag har aldrig varit så lättad över någonting.

På ett sätt så tror jag att jag vet vad det var som gjorde det, men samtidigt så är jag osäker. Jag tror att det var just för att vi fick lägenheten - det lyfte en gigantiskt sten från mina axlar (av ungefär en biljard olika anledningar som ni inte har med att göra ^^) och när den stenen var borta så fanns det plats för Gud där istället. Det kommer bli så bra. Allt blir bra nu.

Ni vet, den där ångesten som smyger sig på fredag kväll när man sitter ensam och inte har någon att prata med, när man egentligen bara vill ha en kram. Men om senast 59 dagar så får vi lägenheten :D Imorgon ska jag till Göteborg med tjejmaffian, vilket naturligt vis kommer vara bra, bättre och bäst på en gång även om det innebär gå upp tidigt som bara den. Jag ska dessutom få träffa Rasmus. Rasmus, för den som undrar - är en kick-ass helgon människa som jag började prata med i ett forum på just helgon i våras någon gång, han är en väldigt trevlig människa och en av de få människor som jag känner att jag faktiskt kan lita på. Jag är lite nervös, men det kommer gå bra :D

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag funderar på att skriva ett inlägg till om en liten stund om hur Gud faktiskt kom tillbaka till mig igår. Efter en lång frånvaro.

Vi fick lägenheten. Det kanske inte är världens största grej, visst, men fortfarande - det är en stor grej för mig som aldrig har bott utan mina föräldrar och ja, jag ville verkligen ha den där lägenheten - den var så fin :D Mikko skriver på kontraktet imorgon. 1:a februari får vi tillträde till den :D

Hur som helst, jag ska snart iväg på cellgrupp - det ska bli trevligt. Jag har inte varit med på evigheter och typ inte träffat någon alls av dem som är med i gruppen. Har jag tur så kommer någon mer idag (jag har varit med på cellgruppen en gång tidigare, då var det jag Elsa och Madeleine och dem känner jag sen tidigare ^^).

Jesus älskar er :D

Jag är bara sjukt oinspirerad och stressad för tillfället, jag har två nationella prov nästa vecka och två gigantiska inlämningar att göra - SEN efter det, då kanske jag kan roa mig med att blogga, om typ en vecka alltså. För tillfället så håller stressen på att äta upp mig och jag får mer eller mindre ingenting gjort på grund av det.

Ikväll ska jag i alla fall plugga matte, imorgon också. Lördag ska jag till Göteborg och shoppa julklappar samt träffa Rasmus (:D) med Milja och Stina. Söndag ska jag till kyrkan sen ska jag plugga mera matte och ev. träna ett par gånger på mitt Svenska B - nationella ^^ Måndag blir det matte för hela slanten. Tisdag är det nationellt i Matte D sen blir det till att träna på Svenskan hela kvällen. På onsdag är det en vanlig skoldag + att hålla nationella (om jag inte måste vänta en vecka till, men då blir jag ledsen ^^). Sen är det bara några dagar kvar på veckan och då ska jag försöka bli klar med båda hemsidorna jag håller på med - så att jag kan skicka in dem.

Nu ska jag till skolan för att ha tre lektioner med projektarbete :D