Bön

Jag vet inte om mitt förra inlägg publicerades, det mobila bredbandet och jag är inte riktigt överens.

Herre jag ber för alla de människor som någon gång har tänkt "varför gjorde jag det där?", jag ber för alla människor som aldrig tänkt så men som borde ha gjort det. Jag ber att de ska inse att människor gör misstag och att du förlåter dem för de misstag de gör. Jag ber att du ska se deras ångest och deras sorg och jag ber att du ska välsigna dem med den lycka man bara kan känna genom dig.

Jesus jag ber dig att du ska vara med dem som behöver dig, jag tänker specifikt på en person som jag vet behöver oändligt mycket stöd från dig. Ge henne det. Snälla?

Förlåt mig för alla de gånger jag har gjort fel herre, för alla de gånger jag har misstagit mig och trott att jag har gjort rätt medan jag egentligen inte alls har gjort det. Jag ber dig att du ska hjälpa mig att bryta med det som är fel, hjälp mig klippa av mina armband. Låt  mig flyga fritt isället. "We break free from our mortal bonds
With the wave of magic wands" - Låt mig bryta mig fri från mina "mortal bonds" jag behöver verkligen det.

Hjälp mig att slippa min avundsjuka och min prestationsångest - hjälp mig att nå mina mål, så att jag kan få göra något jag är bra på - så att jag kan visa människor att Wero kan, utan att jag behöver vara avundsjuk och krävande.

Hjälp mig att sluta döma.

Förlåt för dåliga uppdateringar - jag vara lite off.

Jag har varit lite off, det finns viktigare saker än bloggar här i livet. Men nu mår jag bättre, så jag tänkte inleda mitt bloggande med en bön - det behövs!

Gud, jag ber dig, se allt nytt som kommer att hända i mitt och människor omkring migs liv. vi behöver din hjälp - big time, vi behöver din hjälp alltid, hela tiden, ofta och mycket. Gode Gud, vi vet att du är inte bara störst utan även bäst och vackrast, vi vet att du äger och att du älskar oss ovillkorligt. Tack för din kärlek och din nåd - låt oss komma närmre dig, vi längtar efter dig, vi vill att du fyller våra hjärtan och gör oss hela.

Dear God,

please, just take care of them? I love them so much</3

Ibland känner jag mig bara så fruktansvärt ensam.

Jag fick inspirationen till det här från Karro på församlingslägret, när hon hade skrivit ett brev till Gud. Jag tror verkligen att det är en bra idé, i alla fall för mig, att skriva till Gud eftersom jag ofta har problem när det kommer till att be och sådant, just för att jag inte vet hur jag ska forumlera mig.

Hej Gud.
Jag vet att vi pratar alldeles för lite, men du kan väl se det här som ett försök från min sida att återuppta kontakten? Jag vet egentligen inte vad det är som händer, allt är bara så konstigt, helt plötsligt så ska saker vara på ett visst sätt, ett sätt som jag inte alls vill ha saker och ting på. Förlåt Gud men jag förstår inte varför du gör såhär mot mig.

Ibland känner jag mig bara så fruktansvärt ensam, det blir liksom som om alla bara vänder sig bort från mig och helt plötsligt vet jag inte åt vilket håll jag ska. Jag ska verkligen försöka göra något åt det, jag ska. Men jag behöver din hjälp. Låt mig få den chansen nu på Unizon och Frizon Gud, snälla, var nära mig och led mig åt det håll jag ska gå. Ställ mig i den där lerpölen igen om det är det jag behöver. Jag vill bara slippa känna mig så ensam.

Jag älskar dig föralltid Gud. På riktigt. Jag är bara lite förvirrad i åt vilket håll jag ska gå för att komma till dig.
Hjärtliga hälsningar Wero

Herre gör det som är bäst.

Jag vet att jag inte är lika ödmjuk som jag borde vara. Men herre hjälp mig att kunna lita på dig och att du gör det som är bäst. Herre jag vill inte längre kräva saker av varken dig eller alla andra. Låt mig få bli din tjänare, på riktigt.

Hjälp mig plugga idag. Det är så mycket jag ska lära mig och så lite tid, det är så mycket jag inte kan. Herre hjälp mig. Gör det som är bäst. Snälla.

Förlåt mig för alla fel jag har gjort idag och alla svordomar jag har sagt.

Led dem in på rätt väg.

Herre, se alla människor runt om i världen som utnyttjar andra människor för att själva lyckas, hjälp dem att se att världen inte fungerar så. Hjälp dem att förstå.

Herre, hjälp mig att finna tid.

Herre jag ber dig, hjälp mig att hitta tid som jag kan spendera tillsammans med dig mitt i all stress. För jag orkar verkligen inte med det här som det är nu. Det slutar bara som det gjorde igår och jag vill inte det. Jag vill inte bråka, inte med någon. Hjälp mig att hitta den tid jag behöver, till skola, vänner, Mikko, dig, familjen osv. För som det är nu så räcker inte tiden till. Hjälp mig att fördela den så att alla får det de behöver, snälla? Lär mig prioritera.

Förlåt mig för att jag ibland inte kan kontrollera vad jag känner, hjälp mig att bli bättre på det. Lär mig kommunicera ordentligt så att det inte behöver bli så över huvud taget.

Tack för att du räddar mig när jag gör dumma saker. Tack för att du har gett mig så mycket att vara tacksam för att jag ändå aldrig kommer att kunna skriva ner det här. Tack för att du är nådig mot mig. För att du alltid kommer ge mig förlåtelse för alla dumheter jag gör. Jag älskar dig Gud, jag älskar dig. Jag önskar att jag gjorde det mer, men jag gör i alla fall så gott jag kan!

Bön.

Jag måste börja be mer i skrift, normala människor tar då papper, penna och sätter sig någon stans och skriver, men eftersom jag inte tycker att jag skriver fint (eh, ja ^^) och eftersom jag kommer slarva bort pappren och vilja läsa det senare.. Så tänkte jag försöka skriva mer böner här i bloggen. Jag tvingar er inte att läsa och jag bloggar för min egen skull i alla fall. Inte allt jag bloggar kanske, men just det som handlar om bön är definitivt för mig, även om jag låter er läsa det.

Just nu känner jag inte att jag pallar att be särskillt seriöst, så jag slänger in det i slutet av det här inlägget (det finns inget värre än inlägg på 1-2 rader. Jag hatar det.)

Herre, tack för det fina vädret. Låt våren komma när våren ska komma och låt vintern få vara vinter. Herre, hjälp mig att visa din kärlek för människor och hjälp dem att öppna sina ögon för dig. Jag älskar dig.

Tack till Dig rättfärdighetens Gud.

Herre, det finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskar dig. Det finns inte heller ord nog att beskriva hur tacksam jag är för den nåd du ger mig.
Jag vet att jag misslyckas med det du vill tvinga mig att göra, jag vet att jag är rädd för att släppa taget och därför håller i mig alldeles för hårt, men herre hjälp mig att släppa taget, hjälp mig att våga. Ge mig mod. Och varför försöker du säga till mig att "If someone prays for patience, you think God gives them patience? Or does he give them the opportunity to be patient? If he prayed for courage, does God give him courage, or does he give him opportunities to be courageous? If someone prayed for the family to be closer, do you think God zaps them with warm fuzzy feelings, or does he give them opportunities to love each other?" Menar du att jag inte anstränger mig tillräckligt? Men jag känner mig som att jag inte alls fixar att göra det, jag fixar det inte, på riktigt, jag behöver din ledning, berätta för mig vad jag ska göra så ger jag mig, men som det är nu så ger du mig inga råd. Hjälp mig herre, jag klarar mig inte själv. 
Herre jag ber dig, du som är så fruktansvärt mycket större än mig, att du ska ta hand om mig och skydda mig och dem jag älskar från allt ont. Att du ska se till så att allt bara blir bra, för jag orkar inte bråka mera, med någon och även om det känns som att det håller på att bli bättre så känns det inte helt bra, ge oss styrka att klara av det att lita mer på varandra och att inte tvivla på varandra. Låt kärleken styra istället för att vi ska styra. Bara ta över oss och gör det du tycker är bäst, för jag är säker på att det är kärleken som är det bästa egentligen.

(Once again, I won't end this with Amen 'cause I don't want to end my prayer ;) )

Herre ge mig av ditt vatten.

Herre rädda mig ur öknen, visa mig till din källa.

Jag vet inte vad jag gjorde fel, om det var alla synder jag gjorde som jag sedan inte bad tillräckligt mycket om förlåtelse för eller om det var så att jag skulle leta.

MEN JAG HAR LETAT NU. Kom tillbaka? Jag orkar inte leta. Jag orkar inte vara ensam och lyssna på hans prat om att jag ska göra massa korkade saker. Herre jag ber dig, kom tillbaka. Snälla?

Jag är din - fräls mig. Jag är din - fräls mig. Jag är din. Fräls mig. Jag ÄR Din. Fräls mig? JAG ÄR DIN. FRÄLS MIG?

Herre jag ber dig. Jag lämnar mitt liv i dina händer, du får göra vad du vill med mig, om du bara räddar mig från honom. Hjälp mig?

Teach me how to worship?

Herre, lär mig att tillbe. Lär mig hur man ber, på riktigt. Jag vill inte vara som fariséerna, jag vill inte rabbla tomma ord, men just nu känns det som att det är det jag gör. Herre hjälp mig att förklara, hjälp mig att tillbe dig som jag borde. Hjälp mig att komma någonstans.

Herre, rädda oss från krig.

Det är tre hela år sen nu. Tre år.

Hjälp oss Gud, och förlåt oss våra synder.
Jag försöker förlåta. Jag försöker be om förlåtelse. Men det känns bara som att jag blir skrattad åt. Bakom ryggen. Jag vet att jag gör fel. Men jag vet inte hur jag gör så att det blir rätt. Gjorde jag fel från början, eller uppkom felet efter hand? Var det när jag var ett, fem, tio eller 15 jag gjorde fel först? Eller tidigare än så?

Vad vill du att jag ska göra? Begrunda mina misstag? Det har jag redan gjort. Jag har suttit här i tre år och ångrat mig. Jag har bokstavligen talat legat på golvet och bett dig om din förlåtelse. Men förlåter du mig? Nej, du skrattar åt mig. Vad vill du att jag ska göra? Vill du att jag ska ge upp? Vill du att jag ska bara skita i det och göra något annat istället? Det funkar inte så. Det gör verkligen inte det. Jag behöver din förlåtelse för att kunna gå vidare.

Man kan tycka att det borde kännas bättre med tiden, tiden läker alla sår och allt sånt där. Men det är inte sant. Det är en enda stor lögn. En enda stor lögn är vad det är. Jag hatar det. Jag vill bara att du ska förlåta mig så att jag kan förlåta mig själv. Jag ber dig.

Jag tror jag gav  upp för ett tag sen, I gave up on you. Du verkar inte bry dig, du verkar inte göra något åt det. Jag kan inte förlåta mig själv. Det var inte mitt fel. Orden ekar i mitt huvud. Det var grupptryck, han var äldre, jag mådde dåligt, jag ville bli glad, jag var så desperat. Jag hade testat droger istället om jag hade blivit erbjuden.

Alla pratar om att du fyllde upp sprickorna i deras hjärtan, jag tycker bara att du gör dem större. Samvetskvalen blir onödigt stora. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är bara meningslöst. Jag vill bara krypa upp i någons famn och gråta. Jag vill verkligen bara gråta.

Förlåt mig. Snälla.

Kvällsbön.

Herre du har beskyddat  mig idag. Hjälpt mig se både ljus och mörker. Du har låtit mig skratta, och gråta. Du har gjort mig lycklig. Du har låtit mig hoppas på saker jag inte vågade hoppas på tidigare. Tack för den här dagen. Tack för att du låter mig se ljus i en tunnel fylld av mörker. Tack för att du vill lysa upp min väg.

Herre förlåt mina synder. Förlåt för alla fel jag gör. Jag vet att jag har gjort många fel idag. Egoistiska och dåliga handlingar, det är inte meningen. Det är inte tänkt så. Jag planerar det inte.

Jag liksom många av mina vänner. Det är inte meningen att göra fel, och även om vi strävar efter att göra rätt så blir det fel. Det är verkligen inte meningen. Förlåt oss?

Jesus jag ber dig, beskydda oss, hjälp oss och rädda oss i vår vardag. Ibland vill vi bara bort, ibland vill vi bara hem. Herre låt oss komma hem. Låt oss en vacker dag komma hem till ditt rike.
Amen

Seriöst. Tror du att du är rolig?

Var det här vad jag skulle lära mig på frizon? Du är ju bara patetisk ibland Gud. Jag hatar dig. Jag hatar dig på riktigt. Jag blir så fruktansvärt frustrerad. Varför blir det såhär? Varför kunde jag inte bara hålla tyst? Hade jag bara hållt käften så hade det inte blivit såhär. Ibland får man faktiskt ångra det man gjort. Förlåt Gud, för alla fel jag gör. Förlåt. På riktigt.
Amen.

Gud. Om du gör henne något ont så vet jag inte vad jag gör.

Gud. Hon förtjänar det inte. Jag vet att det är mitt fel. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Förlåt mig. Förlåt förlåt förlåt.
amen.

Here I am Lord and I'm drowning.

Okej. Du får en chans till. Men jag vet inte hur många chanser till jag orkar ge dig. Seriöst. Det enda du verkar vilja ge mig just nu är problem. Men Visst, en chans till kan du förtjäna.

Jag försöker gång på gång. Jag bönar och ber, jag gråter, jag ber om förlåtelse och lovar att jag ska bättra mig. Oftast gör jag vad jag har lovat. Annars får jag dåligt samvete och ber om förlåtelse igen. Men du kommer ju aldrig tillbaka. Jag skriker åt dig att jag vill ha dig här. Att jag inte alls vill att du ska lämna mig, att jag behöver dig för att jag ska må bra. Men du kommer inte tillbaka. Varför kommer du inte tillbaka? Vad gjorde jag egentligen för fel i sommras? Jag kunde inte. Jag var dum, jag vet, men det är väl inte en anledning till dig att lämna mig? Jag behöver dig mer än någonsin. På riktigt. Men vart är du? Gud. På riktigt, jag är ledsen för att jag har gjort fel, jag vet att jag har gjort fel, men jag kan inte göra det ogjort. Jag kommer inte göra om det, men jag behöver dig här. Jag behöver din hjälp. Snälla?

Amen.


Forgive me father for I have sinned.

Snälla. Hur mycket jag bönar och ber känns det fortfarande inte som att du är här. Jag vet att du säkert står och trycker bakom gardinen. Men i så fall är du bra på att gömma dig, för när jag tittar ser jag dig inte. Och när du är borta och jag inte ser dig så blir jag rädd. Jag får panik och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag menar. You're the almighty God! Du ska finnas där för mig. Alltid. Och när du helt plötsligt vänder dig om och säger "nej, du får klara det här själv" så faller jag ner på marken i vägskälet och har ingen aning om vad som egentligen är rätt och fel. Och du hjälper mig inte. Is this the new level? Jag menar, är det här vad jag skulle åstakomma för att komma till nästa trappsteg i den där trappan. I så fall går jag hellre tillbaka. Till där det fortfarande var tryggt. Där någon faktiskt var nära mig och tog hand om mig. Nu känner jag mig bara övergiven. Och värdelös. Det är ju inte jätte pwn direkt. Och nu ger jag upp. Jag vet inte hur många gånger jag har skrikit åt dig att jag ger upp, att jag inte orkar mer. Men när jag har skrikit högt nog brukar du faktiskt hjälpa mig. Så jag skriker en gång till. Gud. Hjälp mig. Innan jag ramlar ner på marken och gråter. På riktigt. Jag bryter ihop snart. Jag har ingen kyrka. Ingen att prata med. Vad har jag? En Gud som överger mig? Tack. Not. Seriöst. Sist jag bad dig ge mig någon att prata med gav du mig Tomas, sen försvann han. Vad ger du mig den här gången? Nej, jag vet inte om jag behöver prata egentligen. Jag behöver ett svar. Älskar du mig så mycket som du påstår, eller låtsas du bara för skojs skull? För i så fall så kan du bara lägga ner, för att älska på avstånd är bara patetiskt, jag vill ha den kärlek jag en gång fick, inte den du ger mig nu.

Amen.


Gud du är så grymt cool.

Gud jag vet att du alltid lyssnar på våra böner, jag vet att du alltid ser oss, även när vi inte tänker på det. Tack för det. Tack för att du beskyddar oss från allt ont. Tack för att du alltid är med oss. Tack för att du hjälper mig att lita på dig. Tack för att du liksom bara finns där och tar hand om oss.
Amen.


Lägg av, det är inte roligt.

Gud. Ibland gör du mig så förbannat arg. Jag fattar inte. Ena stunden mår han helt okej och nästa stund vet läkarna inte hur fort det kommer gå. JAG HATAR DIG IBLAND. Jag hatar att jag litar på att du ska fixa allt, och sen gör du inte det i alla fall. Jag hatar att jag inte kan lita på att du löser allt, att jag inte kan lita på att du lyssnar.

Jag vet, du behöver inte berätta för mig att jag kräver för mycket. Att det finns en mening med det och allt sånt, för jag vet det. Det handlar inte om det. Jag ser ingen mening. Jag ser ingenting. Jag känner mig blind. Och döv. Och apatisk.

Förlåt mig för min ilska.

Amen.

Gud fånga mig i mitt fall.

Gud, jag säger som sångaren i Casting Crowns.
"Still you hear me when I'm calling,
Lord, you catch me when I'm falling,
And you've told me who I am."

Jesus, jag älskar dig och jag önskar verkligen att jag kunde lämna allt och leva helt och fullt för dig. Men Jesus jag vågar inte. Ge mig mod. Hjälp mig våga släppa allt. Jag vet att jag borde. Men jag önskar att jag såg vad som fanns nedanför kanten. Ge mig mod Gud. Ge mig mod att våga hoppa, att våga hoppa utan bungy-linan.

Gud du vet lika väl som jag att jag har flera vänner som har problem med precis samma sak. Jag ber att du ska ge dem mod att våga, att du ska hjälpa dem att förstå att du kommer ta emot dem också.

Förlåt för att jag tycker att sånt här är ett så stort steg att jag vill vara säker på att jag klarar av det. Jag älskar dig Gud, det är inte det som är problemet. Jag vill bara ha kontroll. Hjälp mig släppa kontrollen. Jag ber dig.

Amen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0