Tommy och Wero

var på stan en sväng med mina underbara föräldrar. Och ja, asså, det funkade väl helt okej. Jag gillar faktiskt att gå på stan med dem, det händer inte så ofta tyvärr. Men en sak jag däremot inte gillar, det är alla dessa hemska köer, människor och allt annat. Jag menar, en halv miljard människor inträngd i en butik där det normalt sett är fyra personer. Jag hatar det. Jag hatar att dessa människor springer på varandra, klagar på att just det de själva skulle ha inte finns och alla drabbas av någon form av köpberoende. Är det inte ett beroende så är det ett begär efter mer. Jag tror att det i grund och botten handlar om människors egoism. Ju mer jag handlar, desto mer får jag nästa år. Eller något liknande. Men spela roll. Det är inte det jag blir mest arg på. Det jag blir mest arg på är det faktum att julen har blivit så kommersialiserad. Folk ska köpa, oavsett om de vill eller inte. Sen har vi ju den underbara idén att vi ska samla in pengar på jul. För DET är ju bra. Visst är det? Ta till exempel "kramas för de ensamma". Detta underbara projekt som i grund och botten går ut på att du köper en pin för 20 kronor som ska gå till ensamma människor så att de inte ska behöva vara så ensamma. Men varför drar man bara upp det på jul, varför bryr sig folk mer på jul? Och kom inte och säg att det inte alls är så för det är det, det finns ingen här i Sverige som kan säga att det inte går bättre att göra en insamling vid jul än någon annan gång. Det är totalt jätte fel att säga det. Hade det gått lika bra året runt hade inte alla våra insamlingsgalor legat på vintern. GAH. Jag blir så trött på människor..

Julhandeln är en andledning till föräldrar att skämma bort sina barn, en andledning för barnen att bråka med sina föräldrar eftersom de fick fel färg på sina nya converse, en andledning för ensamma att vara ännu mer ensamma eftersom ingen bryr sig om dem (trots "kramas för de ensamma" och liknande) det är dessutom en andledning till diverse olika människor att må allmänt dåligt. Det är nu vi behöver free hugs (nej, inte "kramas för de ensamma"). Vi behöver free hugs för att vi ska kunna visa människor att vi älskar dem, pengar ger inte människor kärlek. Och julen handlar om kärlek inte om GPS-navigatorer, pengar och Plasma TV. Det handlar om att vi människor ska älska varandra. Älska oss själva och varandra. Men det verkar inte människor förstå. Jag tänker i alla fall älska min familj och mina vänner i jul. Och så Mikko förstås.


Jag förstår mig inte på folk.

Tänkte sätta mig och skriva en sammanfattning över 2007 och vad som har hänt iår. Jag vet, det är ett tag kvar, men jag skiter i en och en halv vecka av 2007 okej? jag har 50.5 veckor att grunda min sammanfattning på, det räcker. Tro mig.

Låt oss börja från början. I begynnelsen skapade Gud världen. Eller kanske inte riktigt i början. (ja, jag drar dåliga skämt från början av böcker och filmer.. so what?) Nej men seriöst.

2oo7 - Weros verison

Januari - Började i Alunda. Själva tolvslaget blev inne i kyrksalen på furuhöjdskyrkan. Där var nämnligen jag, Milja och Stina på läger. Jag hade precis (typ dagen innan?) blivit ihop med Fredrik. Men det är en annan historia. Det blev lite kramar och lite sånt. Sen gick vi ut. Resten av natten spenderades med att sjunga sing star och liknande. Jag satt och deppade bakom scenen (om du undrar varför vi hade en scen så kan vi ta det en annan dag) Aja, lägret tog slut, vi drog hem. Januari förflöt i en dimma av mörker, telefonsamtal och franska utbytesstudenter. Ganska kasst.

Februari - De franska utbytesstudenterna var här i början av månaden. Lättnaden var total när de åkte (2 februari). Niorna åkte till göteborg med skolan och gick på universeum och musikalen Cats samma dag. Cats var bra <3 Nils ringde = mindre bra. I övrigt hände inte så mycket denna månad. Det var skola, skola och skola. Det är i alla fall vad jag kommer ihåg.

Mars - Började med att jag och Milja var "impulsiva" och åkte till mariestad. Eller, vi hade planerat det i flera dagar, men i alla fall. Vi åkte dit och blev blöta om fötterna. Senare på månaden (den 24 mars närmare bestämt) lyfte planet till USA. Något som blev två väldigt bra veckor. Jag fick en ny favoritstad och är det någonstans jag ska igen så är det New York. Mars var på det hela taget en ganska bra månad.

April - Började i Florida. Varmt och skönt. För att vi sedan skulle komma hem till kalla Sverige, gå till skolan och skriva nationellt prov. Det gick okej. Jag hade däremot missat två prov (biologi och kemi) medan jag var borta. Dessa prov höll på att sänka två av mina betyg. Månaden började alltså bra, men slutade dåligt.

Maj - Det var vår, det var varmt och det var inte alls så mörkt längre. Umgicks mycket med kompisar. Var i göteborg och träffade massa roligt folk en kväll, en kväll som förstörde ganska mycket för mig också. Livets ord var i Saron och pratade. De förstörde mycket mycket mycket för mig. Ganska länge också. Men i övrigt så blev det ganska bra. Det märktes att skolan led mot sitt slut. Och det var ganska skönt. Ganska okej alltså, om man bortser från den där kvällen i saron.

Juni - Började egentligen med att jag var i saron. Och att den enda personen jag egentligen ville träffa inte var där. Peter. Det var länge sen vi träffades då och jag saknade honom galet mycket. Senare på natten ringde han. Tror att han grät. Vi pratade en stund, sen var allt bättre. Sånt händer inte så ofta, men det gör mig glad när det händer. Sen var det skolavslutning. Och den-där-kvällen-på-berget som vi alla kommer minnas. Eller i alla fall vi som var där. Det var roligt och jag saknar det. Sen drog jag till UMU för att åka till ukraina. Ukraina var grymt. Mer om det under Juli.

Juli - under juli var jag i ukraina med UMU. Jag var magsjuk i fem dagar, men det var roligt. Jag gillade det massor. Och saknar folket, har bara träffat Elisabeth och Jonatan sen dess. Och det var på frizon (se augusti). Sen när jag kom hem åkte jag och Milja med Miljas familj till Finland. Det var roligt. Vi skrev en bok (jag och Milja) som vi inte har skrivit rent än, det är min tur, men jag orkar aldrig. inspirationen finns inte där.

Augusti - (hände mycket i augusti så det kommer bli ganska långt) Först Unizon. Det var skumt. Mycket frihet att göra vad man ville = bra. Men också en konstig känsla som gjorde att jag inte klarade av Gudstjänsterna (som för övrigt var obligatoriska, vilken idiot som nu kom på det) Konstiga telefonsamtal gjorde att det slutade med att jag grät i famnen på fel människor. (Once again, I'm sorry for that) "Bråkade" även med Peter. Eller, jag skulle skälla på honom. Men jag kunde inte. Sen Frizon. Det var grymt. Träffade Jonatan och Elisabeth. Skulle även ha träffat Mikko, men det blev inte så av någon andledning som vi inte riktigt har kommit på än. Lite skumt är det allt, eftersom han umgicks med Elisabeth. Aja, Frizon var bäst. Alla som protesterar är dumma i huvudet! Sen började skolan. Ny skola, ny klass, nytt system. Det gick bra. Hamnade i en bra klass och allt var Halleluja. Det hände dåliga saker också, fick besked om att morfar hade cancer och att han skulle opereras. Mer om det i september.

September - Morfar var jätte sjuk. Opererades om flera gånger och blev bara sämre. Jag klarade knappt av skolan. Eller, egentligen klarade jag det, men jag fixade inte riktigt matten. Fick mitt första G i matte någonsin. Det tog hårt på mig. Månaden fick mig att inse vad morfar egentligen betyder för mig. han är bäst <3. Jag klippte av mig håret. Det blev kort och jag fick lugg. Men det blev ganska bra i alla fall.

Oktober - Morfar var sjuk. I skolan funkade det bra, men när jag kom hem fick jag konstiga gråtattacker och jag vaknade av ångestattacker på nätterna. Men för första gången hade jag någon som fanns där, först och främst hade jag Timmy, och ibland undrar jag vad jag hade gjort utan honom under de månaderna när det var som värst. Men framför allt, jag hade Mikko. Vi pratade massor i telefon hela september och så plötsligt en kväll fick jag för mig att jag skulle säga till honom att jag älskade honom (det har aldrig skadat någon) Och den där halvminuten det tog för honom att krafsa ner ett jag älskar dig också på msn var den värsta på länge. Någonsin typ. Men det blev bara mer och mer sånt där och den 9:e Oktober blev vi faktiskt ihop. Den 12:e träffades vi första gången då han kom ner till mig från Eskilstuna. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv.

November - Robottävling den 10:e! Det gick grymt bra i robotkörningen men teorin gick riktigt dåligt, vi fick 6 priser totalt (hälften) och vi fick en plats på nordiska mästerskapen i Danmark den 1:a december. Lycka! Mikko kom  hem efter att ha varit i Kanada i tre veckor och gjort tester för att bli polis. Kände mig sämst i världen ungefär när jag fick reda på att han inte skulle flytta och jag skrattade. Men det är för sent att göra något åt det nu. Jag åkte hem till honom och var där en helg, det var underbart. Mikko kom hit veckan efter och var med i kyrkan på filmnatten. Det var roligt. Morfar blev friskförklarad från cancern men är fortfarande inte bra. Men han är hemma och bättre. Farfar fick en stroke och hamnade på sjukhus. Han kunde inte gå och inte röra vänsterarmen.

December - Började i Danmark. Robottävling, vi slutade 5:a totalt och 4:a i robotkörningen. En jätte prestation för oss och vi var glada för det (även om vi egentligen skulle ha kommit 2:a) Träffade Mikko igen (jag var i Eskilstuna) Det var underbart, men hemresan är lika hemsk varje gång. Vi fick ett Wild Card till FLLOAC i Japan i April!!! (FLL = legorobottävlingen OAC = Open Asian Championship, VM ungefär) Det fick GPS (annat skövde lag) också, vi är två lag från Sverige (två från skövde) som ska till Japan och Tokyo och tävla i April.

Idag - Farfar ligger på ett sjukhem och kan fortfarande inte gå. Vi vet inte om han kan komma hem på jul, vilket innebär att vi inte vet hur vi firar jul. Mamma och pappa har bråkat om vart jag ska fira jul och jag vågar knappt ringa mamma och prata med henne eftersom jag bara får massa skit för det. Jag orkar inte bråka mera. Jag saknar Mikko (som jag träffar om nio dagar). Det enda som är bra är att jag har jullov.


Det var min version av 2007.

Sitter och har lektion egentligen, men det är ingen lektion. Vi hade nationellt prov på matteA i morse och nu har vi ingen matte p g a det. Det suger egentligen. Jag har grymt tråkigt. Men vi har programhantering sen så vi kan inte gå hem. Jag och Milja sitter i klassrummet i alla fall och typ msn:ar. Jag spelade bloons förut. kom några nivåer längre än jag har kommit innan. (kan ju påpeka att jag spelar more bloons, http://more.bloons.fizzlebot.com/) det är roligt. Men jag GAH på att jag inte kan sikta.

Pratar med Mikko på msn. Tänkte skriva det här inlägget med någon form av förklaring till honom om vissa saker, hoppas att han förstår vad jag menar.

Ibland känns det som om det inte funkar, för att jag helt enkelt inte klarar det. Men det måste funka, jag klarar mig inte utan dig. Det kommer sluta med att jag inte går upp på morgonen, att jag kommer ligga kvar i sängen hela dagen och självömka eftersom jag tycker att det är synd om mig. För att jag är ensam. Du är mitt ljus. Sluta inte vara det. Sluta inte vara dig själv. Well, det är klart att jag blev glad, jag får behålla dig här hemma ett tag till. Känns som om jag sårar dig när jag säger det. Jag förstör dina drömmar. Men du besannar mina. Älskade älskade Mikko, du kommer inte lämna mig och det gör mig gladare än att jag ens har fått träffa dig. Jag kommer kunna vara i din famn lite längre, titta på dig när du sover ett tag till, kyssa dig några gånger till. Med dig blir varje andetag en kyss. Varje sekund ett litet steg mot evigheten.  Spendera evigheten med mig? Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär, det var verkligen inte det. Jag förstår om du tycker att jag är hemsk och elak som bara tänker på en sak, men det gör jag inte egentligen, det bara verkar så, just nu. Det hade inte varit så om vi hade kunnat träffas oftare, om allt inte hade blivit så intensivt. Förlåt mig.

Jag tror att jag ska göra en lista med saker jag tycker om om dig och ge dig i julklapp. Också. Vi får se. Vill du ha en sån lista? (risken finns att den blir ganska lång om jag ska skriva med allt..)

Älskar dig, hoppas du förstår det. <3

vissa dagar vill jag bara ge upp. Ge upp totalt och lägga mig ner och bara dö.  Ibland försöker jag också, jag lägger mig i min säng och bara ligger där och väntar på döden. I ca 10 minuter, sen får jag tråkigt och går upp och gör något. Jag vet inte, jag skyller på att jag är tjej och använder alla bortförklaringar det ger en, PMS osv.

Nej, jag skyller inte ifrån mig. Jag skyller på att jag är dum i huvudet och att alla borde hata mig. Alla, verkligen alla.


Insåg precis att jag sitter på min TMS lektion och skriver att alla hatar mig. CUT i armen liksom. Mikko snart, jag borde tacka honom för att han finns där. Wero älskar sin Mikko, massor.

Just nu räcker inte mina ord till, men det gör de aldrig. I hate myself and I want to die.