det går inte.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det lär inte bli sista gången heller. Det går inte. Det går inte. Känslan av att vara värdelös kommer över mig igen. Och jag vet inte varför. Det bara går inte. Jag kan inte. Jag har lust att gå ut och säga till henne att hon lika gärna kan gå och dö, säga att jag hatar henne. Men det går inte, det är ju inte sanningen. Jag älskar henne, massor. Du anar inte hur jobbigt det är att erkänna, hur ont det gör. Hur ont det gör att säga till någon att man hatar den, bara för att man tror att det ska bli bättre då, bara för att det blir bättre - ett tag. Jag vet inte om jag riktigt kan förklara. Det går inte. Slå mig, riktigt jävla hårt, så kanske jag vaknar ur den här drömmen. Ur min 16 år långa dröm. Jag önskar att jag kunde förklara.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0