Sjukhet.
Jag är sjuk och det suger. Jag har ont i magen och orkar knappt ställa mig upp. Ligger i sängen just nu. Ska gå till bussen om 40 minuter och åka till vårdcentralen. JAG VILL INTE! Det är ju knappast så att dom vill ha dit mig.
Telefonsamtalet jag och hon på vårdcentralen hade i morse:
Hon: Vad är det för fel på dig?
Jag: Jag har haft ont i magen till och från sen vecka 7 nu.
H: Jaha, när är du född?
J: *Rabbla upp mitt personnummer*
H: Men du bor ju i Tibro?
J: Hälften av tiden ja...
H: Men då får du ju åka dit.. Ta en alvedon och vänta på att det ska gå över.
J: okej..
H: eller, hur ont har du?
J: Jag kan knappt ställa mig upp när jag har ont..
H: Men du ska ju till Tibro, såhär kan man inte hålla på.
J: *har tårar i ögonen, dels för att hon sitter upp, vilket gör ont, dels för att hon inte ville ringa, dels för att hennes fördomar blir bekräftade* okej...
H: Jag ger dig en tid klockan 13:00, men ska du komma hit igen så får du skriva dig i Skultorp.
J: Okej. Tack *lägga på och börja gråta*
Jag hatar att gå till doktorn. Och när jag väl vågar ringa till dem och be om en tid så blir jag bara idiotförklarad. Det har liksom aldrig varit något problem förut att jag skulle få gå där. Sist sa dom till och med att det var bra att vi har gjort om systemet så att det inte spelar någon roll vart man går längre, men tanten fattade väl inte det. Sitter hon i receptionen sen så vet jag inte vad jag gör. Börjar gråta? Jag vill inte gå dit. Jag vill ha Mikko. Älskling, håll min hand.
Jag kanske inte gör rätt, och jag vet att jag syndar. Men just nu känns det som att alla andra är bättre än mig. som att allt är mitt fel. Gud varför får inte jag vara frisk? Visst, det är säkert inget fel på mig. Men i alla fall. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte ligga och inte kunna röra mig i sängen, jag vill inte vara livrädd för att något ska vara fel och att jag egentligen är jätte sjuk.Jag vill ha det som alla andra. förlåt.
Amen
Telefonsamtalet jag och hon på vårdcentralen hade i morse:
Hon: Vad är det för fel på dig?
Jag: Jag har haft ont i magen till och från sen vecka 7 nu.
H: Jaha, när är du född?
J: *Rabbla upp mitt personnummer*
H: Men du bor ju i Tibro?
J: Hälften av tiden ja...
H: Men då får du ju åka dit.. Ta en alvedon och vänta på att det ska gå över.
J: okej..
H: eller, hur ont har du?
J: Jag kan knappt ställa mig upp när jag har ont..
H: Men du ska ju till Tibro, såhär kan man inte hålla på.
J: *har tårar i ögonen, dels för att hon sitter upp, vilket gör ont, dels för att hon inte ville ringa, dels för att hennes fördomar blir bekräftade* okej...
H: Jag ger dig en tid klockan 13:00, men ska du komma hit igen så får du skriva dig i Skultorp.
J: Okej. Tack *lägga på och börja gråta*
Jag hatar att gå till doktorn. Och när jag väl vågar ringa till dem och be om en tid så blir jag bara idiotförklarad. Det har liksom aldrig varit något problem förut att jag skulle få gå där. Sist sa dom till och med att det var bra att vi har gjort om systemet så att det inte spelar någon roll vart man går längre, men tanten fattade väl inte det. Sitter hon i receptionen sen så vet jag inte vad jag gör. Börjar gråta? Jag vill inte gå dit. Jag vill ha Mikko. Älskling, håll min hand.
Jag kanske inte gör rätt, och jag vet att jag syndar. Men just nu känns det som att alla andra är bättre än mig. som att allt är mitt fel. Gud varför får inte jag vara frisk? Visst, det är säkert inget fel på mig. Men i alla fall. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte ligga och inte kunna röra mig i sängen, jag vill inte vara livrädd för att något ska vara fel och att jag egentligen är jätte sjuk.Jag vill ha det som alla andra. förlåt.
Amen
Kommentarer
Trackback
