Tommy och Wero

Gah. Jag är frustrerad. Grymt frustrerad. Jag menar, här sitter vi, vi har ingen lärare på programhanteringen, och jag har grymt mycket att göra med naturkunskapen egentligen, men jag kan liksom inte. Jag kan inte engagera mig. Jag har så mycket annat att tänka på och jag blir liksom helt ofokuserad och helt stirrig. Men asså. Jag måste verkligen fokusera snart. Vi slutar om en timme och jag har skrivit en mening. Dessutom missar jag torsdagslektionen. Vilket är ganska kasst eftersom det är då vi har inlämningen. Men jag har lektionen nu, programhanteringen imorgon och naturkunskapen på onsdag. Det ska nog gå bra. Jag måste ju bli klar. Wish me luck.

Gud. Jag vet att framförhållning inte är min grej. Alls. Jag vet att jag borde fokusera mer och inte vänta till sista sekunden, men that's the way I am. Förlåt. Förlåt för allt. Men jag låg liksom på knä och grät igår. Jag grät och bad dig om förlåtelse. Men det verkar inte räcka. Gud. Vad gör jag för fel? Vad vill du som inte jag vill? Jag kan inte. Förlåt, jag kan inte. Jag är inte redo. Jag är verkligen inte redo. Jag kan göra vad som helst. Vad är det du vill att jag ska lämna? Vad är det du vill att jag ska göra? Vad gör jag fel? Jesus. Det känns inte som att det där med oändlig nåd gäller mig. Jag vet att jag har gjort fel, jag vet att jag har gjort misstag, men Gud, jag är verkligen ledsen, och det kommer inte hända igen. Jag har lärt mig något. På riktigt. Gud  jag har verkligen det. Förlåt mina misstag, ställ allt till rätta.
Amen.