Take me away.

Nej. Jag fixar inte det här. Jag fixar inte att hon klagar på allt jag gör. Att hon börjar klockan 9 på morgonen och inte slutar förrens hon går och lägger sig, alldeles för sent. Gud. Hjälp henne. Det är inte jag som behöver hjälp. Jag behöver bara slippa se det. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag klarar det inte så länge till. Jag klarar det inte alls. Jag ska inte behöva klara det. Gud ge mig möjligheten att faktiskt hjälpa henne. Jag vet inte vad jag ska göra. Men jag måste göra något.

Just nu vill jag bara rymma iväg någonstans långt bort.
Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0