Tommy och Wero

Jag tror att Gud lagom till min födelsedag satte mig i en öken. Och att han ville att jag skulle hitta honom (vatten). Och för den som undrar så ger jag snart upp, det är totalt meningslöst att irra runt i en stor öken och leta efter en liten källa med vatten, samtidigt som det enda man hör är satan som vill att man ska göra både det ena och det andra och ibland tror man att man ska lyssna på honom, men det ska man inte och det gör en förvirrad och rädd. Tillslut ligger man där i sanden och ger upp. I'm yours - save me. I'm yours - save me. I'm yours - save me. I'M YOURS - SAVE ME. I AM YOURS - SAVE ME. I AM YOURS SAVE ME! Och hur högt man än skriker, hur uppriktig man än är, så är det enda man får som svar tystnad. En lång tystnad. En tystnad där man inte ens hör sig själv.

Helt ärligt nu, jag har seriösa problem. Jag har gått vilse i en öken av trolöshet, där det enda som finns att tro på är dolt och avlägset.

Nej, jag förväntar mig inga svar. Jag ville mest skriva av mig. Antar att jag ska försöka mig på att skriva en bön också.