Tommy och Wero

Jag skrev i presentationen av mig själv att jag har dåligt självförtroende - och det är mycket riktigt rätt, jag har nada självförtroende, jag ber om ursäkt för mer eller mindre allt jag gör, jag hatar att stå i centrum och jag hatar när folk tvingar på mig beröm.

Whoever, den här bloggen handlar om mitt liv, den handlar om vad jag gör och den var från första början tänkt att vara MIN dagbok. Och vem fan skriver om någon annan än dem själva i sin egen dagbok? Ingen jag någonsin har hört talas om i alla fall..

Hur som helst så ville jag bara förtydliga det IGEN eftersom jag av okänd anledning har fått en massa nya läsare (jag gissar att det beror på den kraftiga ökningen av blogginlägg den senaste tiden) och jag vill inte förvirra er, en gång i tiden så bloggade jag om min tro och sådär - men jag känner inte att jag har något att skriva på den fronten längre - det jag vill skriva om, det jag brinner för, har jag redan skrivit om och jag får väldigt sällan frågor av någon. Men om någon frågar om hur jag, som kristen, ser på något så lovar jag att svara så bra jag bara kan! Jag älskar frågor, jag älskar frågor från människor som faktiskt är intresserade och som inte bara är lika dryga som så många andra här i världen.

Men ja, ni hittar mycket om mig och mina jag i den här bloggen - för att det är min blogg!
'
Nej, nu ska jag återgå till Indiana Jones!

Snart är terminen över, klarar jag bara av den här veckan så tror jag att jag klarar allt - Idag gjorde jag min sista el-labb. Vilket egentligen inte är något att skryta om - OM det inte hade varit för att jag inatt var på lussevaka på bion, klockan 23:59 befann vi oss i biosalongen och stannade där tills klockan 8 i morse, inte en minut sov jag, sen hade jag förläsning 9-12 och sen labb från 13-17 - AND I MADE IT!

Klockan är 20:30 nu - jag har fortfarande inte sovit sen jag vaknade igår förmiddag runt 11:30 - Det är en rätt udda känsla, 32 timmar senare så sitter jag här - det känns som en evighet och ögonen faller nästan ihop ibland, ändå löste jag precis en av mina matteuppgifter till min inlämning, visserligen var det typ den lättaste uppgiften på inlämningen, men allt jag gör ikväll är ändå bonus - så nu har jag bara 4,5 uppgifter kvar att göra imorgon/onsdag förmiddag ^^ Alltså imorgon, först på förmiddagen, sen på eftermiddagen efter skolan - I'll probably die this week - 'cause wednesday I'll have to do some programming, and then it's time to start worrying about the electirics exam I have next monday... Men seriöst, på måndag har jag sista föreläsningarna innan jul - det ska bli så skönt <3

Nu vill jag bara att reklamen ska vara slut så att jag får titta klart på Top Model 14, sista avsnittet idag, jag kan lika gärna googla vem som vinner, men har jag hindrat mig själv ända hit så kan jag hålla mig en halvtimme till trots att jag är jättetrött..

Nu börjar det!

För ett par år sen, det måste ha varit i ettan eller tvåan på gymnasiet så var jag ute och gick på vad jag tror var en gymnastiklektion, och jag såg det här papperet - En hemlängtan bort. Det var precis så jag kände, jag hade en hemlängtan bort.


Anledningen till att jag skriver det här nu, är för att jag var inne på helgon och kollade min presentation - och där stod det kvar, en hemlängtan bort.

Jag brukade identifiera min hemlängtan bort med att jag inte kände mig hemma där jag var, att jag behövde ta mig någon annanstans. Men jag förstod aldrig vart - men nu vet jag precis vart jag behövde, till ett tryggt förhållande där jag jag litar på min pojke - till en lägenhet där inget annat spelar någon roll förutom just han och jag och det vi känner för. Till ett liv där jag bestämmer, ingen annan.

Det är nog dags att ta bort den där texten. Jag har ingen hemlängtan bort längre, jag är redan hemma.

Jag är grymt förvånad över mig själv - jag beställde precis hem en turkos klänning till jul/nyår för att jag tror att den kan bli snygg på mig.

Och ärlgit talat, jag har flera gånger de senaste veckorna tittat mig själv i spegeln och sett en snygg person - wtf? Det har nog aldrig hänt. Att Wero faktiskt tror att hon inte är fulast i världen.

Tommys eviga tjat kanske lönar sig?

Nu ska jag bara överleva de kommande tre veckorna också - så blir nog allt bra. December är i alla fall mys <3

Igår gjorde vi inget vettigt alls.. Verkligen ingenting - vi satt och spelade, tittade på skidåkning och chillade. Sen gick vi på bio på kvällen - Harry Potter och dödsrelikerna del 1, som självklart var awesome, jag grät lite måste jag väl erkänna ^^

Idag ska jag å andra sidan inte ta det så lugnt, tänkte tagga till med ett par timmar matte så att jag får lite av inlämningen gjord innan vi har matte imorgon så att jag kan få hjälp med det jag inte fattar... Det var en massa logaritmer och grejer, det suger ju rätt hårt -  jag hatar logaritmer.

Men det ska nog gå bra antar jag - Tommy ska titta på fotboll klockan 14, så jag tänkte börja med plugget då - känns väl rätt vettigt ändå?

I måndags hade jag en laboration i elektroniken, den var lätt och vi fick leka med legorobotmotorer - så det var faktiskt rätt awesome!

I morse blev jag klar med första inlämningen i min nya mattekurs, den ska lämnas in imorgon på lektionen!

Tills på fredag ska jag bli klar med min programmerings lab - den handlar om flerdimensionella arrayer, egna typer och annan skit... Men jag är snart klar med det! Alltid något ^^

Jag var stört stressad över den här veckan, för jag hade väldigt mycket att göra, och som om det inte vore nog med skolarbetet så kommer Tommys pappa hit någon dag (vi är inte säkra på vilken dag, vilket är lite oroande..), vi ska på bio på lördag, vi måste städa, vi har tvättat idag och ja - you get the point...

Dessutom har jag två föreläsningar imorgon, en på torsdag och så labb-tillfället på fredag ^^ Men på lördag ska vi på bio, alltid något, jag menar - hur länge har vi inte taggat för HP7 del 1?

Jag har aldrig riktigt tyckt att jag har haft ett hem - mest för att jag har bott på två ställen, flyttat fram och tillbaka och det har blivit rörigt och man känner sig inte hemma när man flyttar fram och tillbaka hela tiden.

Men när jag satt på sängen förut och tittade ut över lägenheten så kände jag ett enormt lugn och plötsligt slog det mig att jag är hemma nu, jag har hittat ett hem - ju längre tid det går desto bättre känns det - jag, tommy, lägenheten, västerås, golfen - allt. Jag är lycklig, allt faller på plats och det känns så stört awesome.

Just nu känns allt bara awesome, även om Tommy skrattar åt mina strumpor, även om jag är trött, även om jag vill slippa lite av allt plugg jag har, även om jag är en massa stressad över lite skolarbete - men helt ärligt, it's all worth it <3

I helgen ska jag plugga matte och programmering och så ska jag titta på f1 och gosa med tommy-boy <3 It's gonna be legen... wait for it....dary!

Normalt sett hade jag skrivit ett patetiskt inlägg om hur mycket du betyder för mig och annan bullshit. But I won't. För någonting hände i somras, någonting hände nu i höst - all of a sudden så ser jag hur mycket du sårar människor and I can't help but laugh - så honestly - go live your life and I'll live mine ^^

Se bara till att inte såra mina vänner - för när du gör det så kommer jag bli så arg att jag inte vet vad jag gör.

När jag har pluggat klart så hoppas jag på att kunna jobba med något som jag verkligen brinner för.

Jag har ett par alternativ - och jag hoppas innerligt på att lyckas med något av dem.

Alternativ 1: Forska på AI (Articifiell Intelligens). Articifiell Intelligens är konstgjord intelligens, alltså typ robotar som tänker själva etc. Stört coolt och något jag har varit väldigt fashinerad av sen vi var på studiebesök på Högskolan i Skövde när jag gick i typ 8:an..

Alternativ 2: Jobba för ett F1-stall. Visst, det är väldigt avlägset och väldigt otippat att jag faktiskt skulle lyckas med det - men jag gillar att hoppas på det, för tänk att få åka världen runt för att kunna hjälpa en förare att vinna VM-titeln. Först och främst är det väl på datorsidan jag vill vara i så fall, men jag kan nog tänka mig att göra vad som helst för att få jobba för dem.

Alternativ 3: Att jobba för typ BMW - det är nämligen så att BMW programmerar sina bilar med ADA, vilket är språket vi läser på högskolan och hur coolt vore det inte att jobba med att programmera bilar i ett av världens vanligaste bilmärken? Det vore stört awesome och jag skulle vara så stolt över mig själv för att jag hade åstadkommit det!

Men det är ju som sagt bara drömmar - men man kan ju inte mer än att hoppas och göra allt man kan för att det ska bli verklighet ^^

Efter förra F1-loppet, i Korea, så har FIA gjort nya regler, från och med nästa säsong måste en bana bli klar 90 dagar innan loppet - eftersom banan i Korea knappt var klar, de hade inte ens sått riktigt gräs runt om banan utan det var konstgräs och det sprutade lera åt alla håll.. 90 dagar innan loppet hade man i Korea inte ens lagt asfalten.

Fun fact!

Källa: Inside Grand Prix - avsnittet som handlade om Brasiliens GP 2010 ^^

Viasat Motor har gått och skaffat sig en facebookgrupp - en grupp som fungerar som ett underbart forum där alla nördarna kan diskutera vem som vinner i helgen, vem som vinner säsongen, vem som blir bäst nästa säsong och ja - helt klart en värd grupp!

Nu sitter jag och tittar på Inside Grand Prix på Viasat Motor där de intervjuar olika förare som fortfarande har chansen till VM-titeln (De är fortfarande 4st med tre lopp kvar) och jag kan inte annat än säga att det är ytterst intressant och att jag fortfarande innerligt hoppas på att Webber tar hem den här säsongen, men vi får väl se hur det går på den fronten - är rädd att han inte kan hålla ihop det tills dess...

Tänkte skriva ett inlägg om en stund om en liten dröm jag hoppas på att kunna förverkliga någon gång - stay tuned ^^

Nu går det att gilla både bloggen och de enskilda inläggen - so you better ^^

Jag har tagit lite ledigt från det mesta nu i ett par dagar - bara tagit det lugnt, det behövdes. Har läst en hög kapitel i min elektronikbok, annars har jag inte gjort mycket alls. Var hos pappa en sväng i helgen, hos mamma idag och igår så var vi och åt pizza i Skövde med systrarna och sen hälsade vi på farmor. Nice!

Imorgon blir det inte till att göra många fler knop egentligen - åka in till Skövde en sväng för mys på relaxavdelningen på Arena Skövde - och så en lunch, sen åka till Mariestad och göra oss i ordning för imorgon kväll ska vi till Tommys moster på Halloweenfest.. På lördag är planerna återigen 0 och ingenting och på söndag är det dags att åka hem, med undantag för ett stopp i tibro för att gratulera Ola.

Tänkte stoppa in en "like"-button här i bloggen nu, så det är bäst för er att ni gillar bloggen! ;)

Jag har, ett tag, funderat på att skriva det här inlägget - ett inlägg om den vakraste pojken jag någonsin träffat - och 10 anledningar till varför jag älskar honom.

1. För att han precis gjorde en bakåtkullerbytta i sängen bredvid mig. Eller för att han studsar runt som ett litet barn och alltid får mig att le. Tommys sprallighet gör mig alldeles varm och jag älskar varje sekund av hans fjanterier.
2. För att han är den enda som kan gå igenom en hel lägenhet i jakt på kidnappare för att jag ska kunna sova. Behöver den verkligen en förklaring? Jag menar - Han kan, helt frivilligt, springa runt och kolla igenom hela vår lägenhet för att jag ska slippa vara rädd när jag ska sova. Han kan dessutom sjunga när han gör det för att jag ska veta att han inte blir kidnappad - vad finns det inte att älska?
3. För att han står ut med alla mina konstiga sidor. Tommy förstår kanske inte alltid varför jag gör vissa saker, som att jag alltid delar mina köttbullar i fyra delar när jag äter dem med makaroner, men aldrig annars - att jag pratar med mig själv när jag är ensam hemma (eller när jag bara inte pratar med någon för tillfället) - eller bara en sån sak som att han aldrig klagar på mitt facebookberoende - även om jag vet att han inte förstår det.
4. Sättet han skiner upp varje gång han ser en fotboll. Den genuina lycka jag ser i honom när han får göra saker han verkligen brinner för gör hela mig lycklig - hur kan man inte älska någon som blir som ett barn på julafton av sina favoritsaker?
5. Att han väldigt ofta säger precis vad jag tänker säga. Rätt ofta känns det onödigt att jag ens ska öppna munnen, för jag kan se på honom att han redan har tänkt på samma sak i alla fall - att veta att han förstår redan innan jag har sagt något är en av de saker jag älskar allra mest.
6. Att han inte har något problem med att skämma ut sig tillsammans med mig. Och det faktum att han får mig att känna mig trygg nog i mig själv för att jag ska våga skämma ut mig tillsammans med honom. Jag har alltid oroat mig för vad alla andra ska tycka, vad alla andra tänker och hur andra ser på mig - men med Tommy så känns det helt plötsligt onödigt - för det enda som egentligen spelar någon roll är hur dem man älskar ser på en - och jag vet att han älskar mig precis som jag är.
7. För att jag för första gången någonsin vågar lita på att någon älskar mig. Behövs det verkligen en förklaring på det där?
8. För att han självmant pratar om våra barn. Som härromdagen när vi såg ett HIMYM-avsnitt och han efteråt frågade vad jag tyckte om androgyna namn på barn - vilket ledde till en diskussion om namn på våra framtida barn. Det faktum att min 19-åriga pojkvän inte skräms av tanken på att skaffa barn och liv med mig får mig att älska honom lite till.
9. För att jag får bråka om Formel 1:en. Jag älskar att ha livliga, högljudda diskussioner med folk, som troligtvis kan uppfattas som bråk av utomstående människor - men jag hoppas av hela mitt hjärta att Tommy inte uppfattar det så - men att diskutera vem som egentligen är bäst, Webber eller Vettel gör mig också alldeles varm inombords för det får mig att tro på en framtid tillsammans med Tommy där han faktiskt kan hantera att bråka med mig - på riktigt - utan att behöva ta det alldels för hårt.
10. Sist men inte minst. För att han gör mig lycklig. Egentligen är det väl det de ovanstående 9 punkterna handlar om - men Tommy gör mig lycklig, oavsett vad jag har sagt om andra människor så känns det här bättre än något annat och jag tror på det här, jag behöver ingen bekräftelse längre, jag behöver ingen som talar om för mig att han älskar mig - han behöver inte ens säga det själv om det ska vara så (även om jag självklart uppskattar det) - för jag vet att han älskar mig och jag vet att han gör vad som helst för min skull. Och det gör mig lycklig, det får mig att älska honom, massor. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom och jag vill göra det nu.Nu.NU.

Jag vet, ni bryr er inte egentligen - men jag bryr mig och jag ville få skriva det någonstans eftersom jag ändå inte kan uttrycka mig ordentligt när jag pratar...

Är det bara jag som alltid lyckas med att få någonting att funka, sen när det ska redovisas så fungerar det inte längre?

Idag var det min programmerings lab, den funkade jättebra för två veckor sedan när jag gjorde den, nu skulle jag köra igenom den innan redovisningen och en av uppgifterna har helt enkelt slutat att fungera... Och sånt här händer mig jämt - vi skämtade om det ett antal gånger i gymnasiet att så fort jag skulle redovisa typ en hemsida så slutade delar av hemsidan att fungera. Jag hade ju betatestat varenda funktion hur många gånger som helst, men när det skulle redovisas så fungerade det helt enkelt inte längre - simple as that.

Nu fick jag min lab att fungera redan innan jag skulle redovisa, jag har fortfarande inte redovisat - det är kö ^^ Men ändå, det är fortfarande störande. Gånger typ 1000.

Sitter och tittar på Rosa bandet galan, något jag egentligen aldrig har gjort. Jag känner mig fortfarande inte sådär superberörd är jag rädd, gissar att det mestadels beror på att jag inte känt någon som har dött av bröstcancer, min morfar har haft cancer, men han är frisk nu - något som gör mig väldigt lycklig, men ändå...

I alla fall, jag är jätterädd för cancer egentligen, men bara för att drabbas av den, ovissheten. Jag är inte rädd att jag ska dö, mest för att jag som sagt inte känt någon som dött, det är rätt mystiskt det där egentligen - att man inte ororar sig för något förrän det drabbar en själv - att man inte bryr sig alls om cancer förrä någon man känner har cancer, egentligen så borde vi ju bru oss långt innan - för att ev. förhindra det, men det gör vi ju inte. Väldigt tråkigt egentligen. Man borde ju vara rädd och sådär redan innan det drabbar en själv eller någon i ens närhet? Eller? Det låter väl rimligt att man inte kan vänta tills man blir drabbad av det med att bry sig?

Så om jag nu tycker det - varför blir jag inte påverkad? Visst, jag blev lite påverkad när de pratade om Anna som precis efter födseln av sin dotter hade fått bröstcancer och sedan, ett par år senare (i våras) avled av cancern - då blev jag lite ledsen - men inte mer än så. Jag tror att vi får höra för mycket om dem som faktiskt överlever för att vi ska bli ordentligt påverkade, men samtidigt så kan man ju inte bara prata om dem som inte överlever? Det vore ju väldigt tragiskt och då skulle ingen vilja lyssna.. Nej, det finns nog ingen gyllene medelväg i den här frågan, det är nog snarare så att jag är en alldeles för oblödig person som inte alls blir påverkad. Tyvärr.

Idag blev jag officiellt klar med min första kurs på högskolan, Grundläggande vektoralgebra, 7,5hp - det är en enda kursen jag avslutar nu eftersom jag läser två andra kurser som går på kvartsfart - vilket gör att de slutar vid jul.

Men jag har ju i alla fall blivit klar med det som ska vara klart!

Nu i alla fall så ska jag redovisa en labb imorgon, annars har jag inget kvar att göra innan vi åker hem till Skaraborg imorgon - vilket också ska bli väldigt skönt, jag längtar efter att få vara hemma och inte behöva bry mig om så mycket saker på ett tag. Bara det jag måste plugga, vilket är typ elektroniken som ska läsas igenom och markeras och sådär - massa sidor, men det tar nog inte så lång tid i alla fall, någon timme/dag kanske..

Idag blir det laxsoppa till middag, tänkte slänga ut receptet på den sen - vet ju att ni vill ha det även om ni inte har sagt det (för att jag inte har nämnt laxsoppan i bloggen ^^), det är liksom en soppa som till och med JAG tycker om, det gör den awesome och jag lovar att ni kommer gilla den också om ni kommer er för att prova den ^^

Jag gick och la mig vid 19 eftersom jag hade ont i huvudet, sov en timme, tog ett par värktabletter, vaknade vid 20 (bad Tommy väcka mig då), tittade på House och bartenderskolan, gick och la mig igen - kunde inte somna alls, dumt faktiskt.

Grejen är den att nu är jag rätt pigg och bortsett från huvudvärken så känner jag mig rätt fräsh, funderade nästan på att sätta mig med programmeringslabben lite - den ska inte vara klar förrän om typ två veckor, men jag vill kunna få hjälp på labbtillfället på fredag så jag vill ha börjat med alla tre uppgifterna tills dess... Dessutom är klockan snart ett, det kanske inte är läge att börja med skoluppgifter då? Inte om jag vill förstå vad det är jag har gjort imorgon i alla fall..

Nu sitter jag och läser om choklad istället -  Marabou har tydligen släppt en vit chokladkaka, Vinter Vit - vit choklad med en hint av vanilj - låter stört awesome! Återigen så förvånas jag av resultatet på Marabous förra julkampanj, rädda julen där en av pralinerna skulle röstas ut ur alladinasken - En pralin vann (fick flest röster) och den som fick minst antal röster skulle ut ur asken - svårare än så var det inte, vad var det då som förvånade mig? Jo, Körsbärslikören, det mest vidriga marabou någonsin har kommit på, gick och fick FLEST röster - hur stört är inte det? Ägglikören kommer i alla fall åka ut till julen 2010 - can't wait, hoppas bara att det som nu kommer in är nötfritt, alladinaskar är rena rama ambulansbeställningen för allergiker - tyvärr, för finns det någonting i chokladväg som äger så är det praliner, jag älskar praliner - så det så! Men jag brukar försöka sno åt mig de goda nötfria så fort som möjligt så får de andra slåss om det andra äcklet ^^

Nej, nu är klockan fem över ett, jag borde verkligen sova - men jag tackar Gud för att jag är ledig imorgon och hoppas att alla andra sover i alla fall :)

I fredags kom mina glasögon, jag hämtade dem i lördags, idag var jag och klippte mig - så när jag kom till skolan förut så hade jag ny frisyr och glasögon, vilket kändes awesome.

Jag känner mig stört snygg, nöjd med håret, tycker att glasögonen gör sig på mig och sådär - det är stört egentligen hur stor skillnad det kan göra för självförtroendet att man får en ny frisyr och ett par glasögon... Alla förtjänar att få prova hur det känns att få stört mycket mer självförtroende bara på ett par minuter. Jag tycker att alla människor förtjänar att få mer självförtroende - alltid! Det här är ytterligare en av anledningarna till att jag beundrar Blondinbella, hon vet hur man gör för att få bättre självkänsla och bättre självförtroende och jag önskar, innerligt, att jag var mer som henne.

Tänkte att ni skulle få en bild på det nya håret i alla fall - det är nog dags att göra något med bloggen snart också, bilderna är trots allt ett par år gamla nu :o

Okej, ärligt talat - jag längtar till julen, jag vet inte varför, det kanske var snön som kom idag, det kanske är det faktum att det är november snart, eller bara att jag längtar efter ledighet. Men blotta tanken på att få köpa lite julsaker, köpa adventsljusstakar och grejer gör mig alldeles varm inuti - jag vill mysa med julgodis och julskinka, äta risgrynsgröt och tunnbrödsmackor, umgås med familjen och bara mysa.

Jag vill lyssna på julmusik och ha adventsljusstakar i fönstren - nu.Nu.NU.

Men det är mycket som ska göras innan dess, tentor, inlämningar och grejer - Men det löser sig, första kursen är snart klar i alla fall, alltid något :D Bara tre kvar den här terminen >.<

I alla fall - jul, folk firar jul väldigt olika har jag tänkt på, i en del familjer är det inte så viktigt, i vår familj får man inte använda datorn på hela julhelgen etc.

Men i år vet jag ju faktiskt inte hur det blir med jul, vi ska ju hem naturligtvis - men vi har ju inte bestämt vart vi ska vara när och sådär - det samma gäller nyår - vad gör man egentligen på nyår? Jag har aldrig riktigt fattat nyår, så vad gör man? Vad brukar ni göra på nyår?