hate.
jag fattar det inte. Jag blir så arg. Frustrerad. Vad fan hände egentligen? Jag tänkte skriva en glad blogg. men det går fan inte nu. Varför ringde hon? Visst, jag är glad att hon ringde, jag ville veta. Men morfar. Jag älskar min morfar, jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Han är min morfar, den enda släktingen jag har på mammas sida, den enda som inte är en jävla idiot. fan. jag ville inte att det skulle bli såhär. Varför hör Gud inte mina böner? Är inte jag värd det?
Fans helvetes jävla skit
älskar min morfar <33
vad hände?
jag vet inte vad som egentligen hände. Helt plötsligt var du bara borta. Allt blev så verkligt. Det var som om någon tog ett kort med mina ögon. Bilden av dig satt på min näthinna. Men du var så långt borta, nästan i en annan värld. Saknar dig som fan. Men när får jag träffa dig igen? Aldrig? någon gång? Vill jag ens träffa dig? Klart som fan att jag vill. Saknar dig så jävla mycket. Mer än ord. Mer än alla vackra ord i världen. Känner mig som en filmtitel, även om jag inte har sett filmen. Säg att du älskar mig. Snälla gör det, säg att allt bara var en mardröm. Ge mig lite hopp. snälla. Jag får lust att bara skrika att jag älskar dig. Ringa dig och inte säga något annat, bara för att få höra sanningen, att du hatar mig. Säg inte att jag är en dum tonåring, för det är inte bara det. Det är inte som med alla andra, jag känner dig, det gör inte de. Varför fick inte jag en chans när alla andra fick det? JAG SÄGER JU ATT JAG ÄR EN FET UNGE, DET ÄR DÄRFÖR ELLER HUR? (du behöver inte svara, jag vill inte veta)
Wero - Mest korkade ungen i världen?
Jag saknar dig, dumbom. snälla, fatta det. Älskarrej <3
du.
vad är det här? Det officiella avskedsbrevet? Det jag skulle ha skickat till dig på posten? Det som du inte kommer läsa, det du inte vill läsa.. Jag hatar mig själv, för att jag blev kär i dig, det hade varit så mycket enklare om det inte hade varit såhär. Jag är nog ganska glad för att det inte kommer bli något av det. Jag kommer bara få ett hjärta i tusen bitar och en vän mindre. Det är verkligen inte det jag vill. Jag vill ha dig. Vissa dagar trodde jag att du ville samma sak. Men då var det otänkbart mest för att det var så långt till dig. Du bor så långt bort. Nu blir det kanske inte så långt, men nu har du henne och jag vill inte ha dig. Nej, precis.. jag vill inte ha dig. Även om jag blir först med att säga det så vill jag inte ha dig. Inte nu i alla fall. Inte sen heller.
allt.
Unizon och Frizon - det var helt underbart. helt helt underbart. Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. även om många saker inte var så trevliga, illamående, klaustrofobiska känslor, telefonsamtal, ångestattacker ute på udden och sånt så fanns det saker som vägde upp det, skogspromenader med människor, kramar, ord man kommer ihåg och en massa andra saker som man kommer minnas länge..Frizon sen då.. så roligt har jag nog aldrig haft. all ångest som försvann bara bussen rullade bort från sundsvik. vissa saker kommer jag nog aldrig förstå. Men jag kommer alltid komma ihåg hur trött jag var men att jag inte ville sova. och Shane Claiborne sen.. som jag grät. Vad skulle man säga sen då? det fanns liksom inget att säga, jag var mållös. precis som alla andra saker hade även frizon ett slut och när vi stannade bussen i mariestad och åt på mcDonalds lämnade jag och stina resten av människorna, det är nog enda gången som jag kommer krama nästan hela mcDonalds innan jag går ut därifrån. Det var roligt. Men jag saknar människor, särskillt en människa, men säger jag det till honom så vet jag inte hur det går..ibland tror jag att han menar allvar med det han säger men oftast tror jag bara att han skämtar. JAG FÖRSTÅR INTE!!
Skolan - skolan började idag, efter många veckors nervositet så var det nu äntligen dags, väskan var packad med kamera och hela faderittan, det enda som fattades var tiden, slutligen så blev klockan 9.00 och skolan kunde börja. Jag och Milja hamnade i samma klass och vi fick samma mentor, han hette Fredrik Hasselplan och verkade snäll. Vi lärde tillochmed känna några andra människor. De hade namn men det var flera namn och jag orkar inte skriva upp dem här. På det stora hela så tror jag att det kommer gå helt okej med gymnasiet. I morgon ska vi gå på berget, vi får väl se hur det går. jag får ont i knäet bara jag tänker på det. Jesus, ge mig styrka. ibland tror jag att det inte hjälper att be, annars tror jag att det hjälper, nu är jag övertygad om att det hjälper. Det är bra. Gud hör bön. jag har blivit peppad i sommar. Men nu babblar jag på om saker som inte har någon mening.
Jag saknar människor, okej? Nej, jag saknar en människa. En människa som inte förstår mig. En människa som är underbar. En människa som inte skulle förstå, eller inte skulle ha tid att lyssna. En människa som är...
musik.
medan musiken spelar kommer tankarna, jag förstår inte hur tankarna kan relateras till musiken. men det spelar ingen roll. Vem är jag egentligen? jag antar att jag inte kan säga att jag är en tändsticka förklädd till en bärbar klippa och banan. Jag antar att jag inte är någons klippa, någons tändsticka eller någons banan längre. Varför i helvete jag nu skulle vilja vara en banan. Är det ensamheten som har kommit på besök eller är det bara jag som har livlig fantasi? behövs jag fortfarande för er, ni människor i världen?