Tommy och Wero

Jag och Tommy var på Liseberg idag, på vägen hem satt jag och läste lite i Kupé. De hade en väldigt intressant artikel som handlade om hur 80 och 90-talisterna strävar efter ett riktigt "svenssonliv" där vi vill gifta oss tidigt, leva i livslång tvåsamhet, skaffa barn tidigt samt ha en hög moral. Vi strävar mer och mer mot "villa, volvo, vovve" snarare än vad våra föräldrar strävade efter i backpacking, tågluffande, att vara obunden etc.

Och helt ärligt så måste jag nog erkänna att såhär i efterhand så verkar det ju som att de av våra föräldrar som inte strävade efter att vara obundna verkar vara de som faktiskt har hållit ihop - så vår generation kanske har kommit på något ändå? Vi kanske är på väg mot vår livslånga tvåsamhet?

Jag kan i alla fall villigt erkänna att jag kände igen mig väldigt mycket i beskrivningen av 90-talisterna, jag vill gifta mig tidigt, leva tillsammans resten av livet och ta rätt beslut.

För tillfället känner jag mig ändå hyffsat "nära" det där målet - jag är trygg i mig själv och i mitt liv - i Tommy och i vad vi har och i hur vårt liv fungerar just nu, vi har ett par olika projekt ihop på g, vi tänkte skaffa en liten kissekatt och sådär - jag tror på oss, jag tror på oss föralltid.

Förra sommaren så bestämde ju jag och Tommy oss för att vi skulle flytta ihop - ibland har jag funderat på hur bra det beslutet egentligen var - inte så att jag har ångrat det, men jag har i alla fall ibland funderat på om inte Marielle hade rätt när hon tyckte att vi skulle ha minst en etta MED kök för att kunna stänga en dörr - vi har inte den möjligheten men samtidigt så tror jag att det har fått oss att lära oss en hel del - och jag tror att det har fått oss att komma väldigt mycket närmare varandra.

I alla fall - vad jag ville skriva var att det är dagar som idag som gör mig grymt lycklig över att jag har en så pass grym sambo, jag har haft feber, i morse låg jag och hade feberdrömmar där jag trodde att jag satt fast på Helen Sjöholms toalettstol, toaletten var mörk, jag såg en spindel och skulle döda den och ja - toalettstolen välte (med mig, jag satt ju liksom fast på den) och jag kunde inte ta mig därifrån. THE HORROR! I alla fall så ska jag tydligen ha ropat på Tommy - i sömnen, och sen har jag ett vagt minne av att han svarade och det gjorde mig väldigt lugn att veta att han fanns där - att spindlarna inte skulle döda mig. Hur jag kom från Helen Sjöholms toalett vet jag inte, det framgick liksom inte - jag vaknade inte - men jag kom därifrån.

Men inlägget skulle inte handla om feberdrömmar utan om att jag är grymt nöjd med min sambo - speciellt kvällar som ikväll när vi har suttit i soffan/legat i sängen och surfat, pratat fotboll och formel 1 och bara umgåtts -  för att det inte behövs något mer för att vi ska vara rätt nöjda med tillvaron.

Så, med de orden går jag och lägger mig - det är formel 1 imorgon, jag måste se helvetet är jag rädd >.< Webber kvalade efter en rad dåliga beslut in på 18:e plats idag - "yay", den här säsongen kommer ju gå åt helvete >.<

Kom på att jag har lämnat kategorin körkort ekande tom ett bra tag.

Jag har kommit en bit, jag har lärt mig backa runt gathörn och vända och sådär. Jag har varit ute och kört lite med pappa också, han tyckte att jag skulle köra till Mariestad förra helgen, men det är 2+1 väg med vajerräcke och det är 100 hela vägen - och det kände jag mig inte redo för, men förra helgen körde jag minsann hela vägen in till skövde och till maxi, sen parkerade jag på maxi! Supernöjd var jag.

Har en körlektion imorgon igen, och sen en på torsdag xD

Människor ångrar saker - så fungerar världen. Man gör saker, i efterhand så inser man att det kanske inte var så jävla bra och så ångrar man sig. Jag ångrar många saker. Ett par som jag känner att jag behöver skriva av mig om.

Jag ångrar en mängd saker, att jag inte fokuserade på saker, att jag fokuserade på fel saker, att jag inte gick på magkänslan från första början.

Det där med magkänsla är ett väldigt intressant ämne att diskutera - igår tjänade jag 4 kronor på att gå på magkänsla när jag och Tommy tittade på fotboll, sen förlorade jag dem igen för att jag gick på magkänslan igen. Magkänslan är alltså inte sådär supertillförlitlig men ibland så har jag lärt mig att man ska fan gå på magkänsla.

Med Tommy tillexempel - magkänslan sa till mig redan för ett och ett halvt år sedan att jag ville ha honom - att han var rätt, att han var en awesome människa som kompletterade mig så grymt bra. Men magkänslan var inte stark nog för att få mig att våga chansa och egentligen - vad visste jag om honom? Jag har alltid hävdat att säkerhet är bättre än chansningar. Men såhär i efterhand är jag inte så säker. Tommy å andra sidan - jag älskar den pojken så otroligt mycket och det enda jag någonsin kan påstå att jag ångrar är att det inte blev som det blev tidigare. Men nu är det som det är och på tisdag så har det varit såhär grymt underbart i ett år.

Jag har nog, helt ärligt, aldrig varit lyckligare, och framförallt så har jag aldrig varit så nöjd med att vara där jag är.