Tommy och Wero

Följande aggressioner är resultatet av en arg Wero som sedan får dumma kommentarer som hon överreagerar på.

Jag är grymt trött på allting, seriöst, jag är grymt trött på det faktum att om jag vill något så blir det tvärtom, ALLTID.

Men jag ska vara glad,  jag åker till min fästman idag, jag får vara med honom hela helgen, ända tills på Tisdag och hans pappa kommer med riktigt jordnötssmör <3 (som jag inte kommer få något av..xD ), dessutom har vi bokat biljetterna tills i påsk och jag är bara allmänt tråkig som klagar, för jag har ju bra saker att se fram emot (obviously).

MEN dagarna är så sega, jag vill inte vakna upp varje dag och inse att den kommer vara precis som gårdagen. Det ger mig ångest, massor av ångest och om ni har problem med att jag skriver det i min blogg så kan ni dra åt helvete, det är inte mer med det. Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att inte tycka om att leva i någon konstig form av slentrian..

Det var en ytterst kort skoldag idag, men den var alldeles för ansträngande i alla fall. Fysikprov (som jag tror gick bra..), näthandel (fast vi hade databashantering som vanligt ^^ och min dator krånglade INTE mest av alla!) och sen hade vi lunch sen idrott (Bip-test, tog en kvart, sen fick vi sluta). Jag slutade alltså 12:10 och var hemma lagom till 13, 13:45 låg jag i min säng och tittade på Lynley och då hade jag redan pratat med mamma, ätit en macka, duschat och rakat benen. Det gör mig glad, men det faktum att jag ligger i sängen nu och är helt slut gör mig inte lika glad, men vi har lååååång håltimma imorgon, så jag kan göra historian då och slipper därför göra den idag. <3

På lunchen så träffade jag för övrigt Daniel (min matte och fysiklärare) och jag frågade när vi får tillbaka proven. Konversationen lät väl typ som följer:
J: Daniel, när får vi tillbaka matteproven?
D: Imorgon på fysiken.
J: Yay! .. Eller?
D: *tystnad*
J:.. Eller?
D: Ja, du behöver inte vara besviken. (Han kan ha sagt "Du behöver inte oroa dig" också, jag är lite osäker..)
Så nu om jag inte fick MVG på provet kommer jag bli helt grymt besviken, jag kommer seriöst börja gråta. Men det där provet kändes enkelt, det kändes jättelätt helt enkelt.. <3

Men nu ska jag slappa lite, Mikko slutar nog rätt snart, sen ringer han <3

Nu på morgonen har jag fysikprov, det kommer gå fail. Eller egentligen kommer det nog inte det, men det känns som att det kommer gå fail, för jag tycker inte att jag kan någonting. Men ja, jag ska be för det, då brukar det gå bättre.

Och sen ska vi ha näthandel (men det blir nog databashantering som vanligt..) och sen lunch och idrott, sen slutar vi för Stefan är sjuk.. Jag älskar min skola ibland <3

Men nu ska jag springa till bussen..

Sovmorgon, programmering, lunch, teknikutveckling, buss till stan, till gymmet och köpa gymkort, hem, plugga fysik, bråka med mamma, plugga fysik, gråta, titta på film, äta, titta på film, plugga fysik, blogga.

Jag hatar när dagarna flyter på utan att man gör något >.< Jag längtar efter ett riktigt liv, med riktiga händelser, men jag lär ju få längta länge till.

Jag längtar efter en lugn tillvaro, utan massa föräldrar som säger idiotiska saker, gah, jag längtar efter att få vara självständig..

Nu ska jag nog spela lite för att göra min meningslösa dag lite mer meningslös.

Jag har färgat håret, svart blev det. Massa svart.
Egentligen skulle jag plugga fysik, men det känns som att det är rätt lätt och jag har verkligen ingen lust alls idag, jag har gjort allt annat än att plugga och ja, så är det ^^
Men min kamera är såld nu, auktionen gick ut förut, 309kr + frakt gick den för, så pengar till Wero <3 Fast jag får dem om två veckor, men det är ganska bra, för jag behöver pengar då, pappa fyller ju 40 nästa månad, och jag och Mikko ska till finland och ja, det kommer gå åt massa pengar i mars. Men jag kan nog få ta lite från mitt sparkonto för det...

Dagens låt - I Stand Amazed (How Marvelous) av Chris Tomlin
(jag hade bara lust, tyckte att ni behövde höra lite lovsång..)

Igår så sa någon till mig "vad gör du den *datum i början av mars*?" (Jag vill inte berätta datumet, eftersom det skulle förstöra en del då planerna fortfarande är hemliga och det är inte alls säkert att det blir något). Och min första tanke var "men shit, det är ju skitlångt tills dess." Men sen insåg jag att det är typ två veckor. Vad fort tiden går. Jag menar, det är inte länge sen det var jullov. Men det är okej. För snart är det Mars, sen April, sen Maj och sen sen är det Sommarlov <3 Och där är tvåan slut, och det innebär att det blir lite lugnare i skolan i alla fall <3 Äntligen!

Tid som går fort is the shit <3

Ni vet en sån där kristen. Jag är lite rädd faktiskt, för jag har i hela mitt liv som kristen (alltså alla de fyra åren ^^) föraktat folk som gör precis samma saker som jag gör. Okej, egentligen är det inte så farligt, egentligen är jag bara lite fånig. Men jag lovade mig själv att jag inte skulle gifta mig tidigt, för det är bara kristna som är ute efter sex som gör det (inga fördomar här inte), jag skulle aldrig, verkligen aldrig, börja klä mig sådär mainstream med det känns som att jag är påväg däråt i alla fall, jag skulle aldrig börja lyssna på kristen rock för att det är dåligt (nu sitter jag här och lyssnar på Blindside..)

Vart är jag påväg? Och varför gör jag såhär? Är det det här som kallas att växa upp, eller är det här bara att förändras? Jag vet inte, men vad ni kan få ut av det här är i alla fall att jag en gång hade massa fördomar om folk som jag inte har längre eftersom jag har lärt mig något av det ^^

Mikko kommer hem idag, det gör mig lycklig, för han får mig att må bra. Det är han som får min värld att snurra.

Jag ska till farmor också, det blir säkert bra, ska mest vara lite social en stund med henne eftersom hon tydligen saknar mig (yeah right). Det blir säkert bra.

Sen ska jag till mamma. Det blir säkert också bra, jag tänker gömma mig i mitt rum och inte komma ut i onödan. Så det så!

Det är bara 5 dagar kvar nu <3

Drog till Alpina och käkade pizza med Milja, LB, Stina, Julia, Oscar och Josefina. Det var rätt trevligt.
Jag och Milja bestämde att vi skulle färga håret i nästa vecka. Vad jag tänker färga för färg lämnar jag osagt än så länge. I alla fall, nu sitter jag här med chips, cola och sitter och pluggar matte. Lördagkväll FTW! xD

Lite ensam känner jag mig dock, men Mikko kommer hem imorgon, jag får vara glad åt det. För om några timmar kan man gå och lägga sig, sen imorgon ska jag städa, sen till farmor, sen hem igen, sen borde Mikko komma hem. Då ska jag praaaaaaata med honom (de 6 a:na symboliserar att vi ska prata MYCKET!) och sen ska jag till mamma och tigga pengar (gym-kort och ny SNYGG jacka) sen ska jag typ prata med Mikko, sen får vi se.

MIKKO KOMMER HEM IMORGON!

För övrigt så hade jag fått två vännerförfrågningar på facebook när jag kom hem, varav den ena var från Jonathan som jag var i Ukraina med, det gjorde mig glad, för jag har inte hört något från honom sen i typ september 2007 >.<

Jag skulle egentligen plugga matte, men jag började städa istället, så opepp var jag på matte >.<

Men nu ska jag i alla fall skriva klart inlämningen tills på måndag, sen får det vara bra med matte för idag, ska plugga lite finska och sen göra mig iordning för att åka till alpina och äta pizza med Milja, LB och lite löst folk xD

Okej, det är lördag idag, det gör mig glad, men samtidigt lite ledsen. Mikko kommer hem imorgon, det gör mig glad, för det innebär att jag får prata med honom ordentligt igen.

Marielle vill att jag ska följa med upp till farmor sen, jag hade tänkt gå dit imorgon, fast egetligen vill jag inte alls för att jag får bara skit för det hela tiden. Men ja, om Marielle kan tänka sig att gå dit vid 14 istället för 15 så kanske jag kan gå med på det.. Men jag har ingen lust, hon klagaar bara (farmor alltså) och jag mår bara dåligt av det. Men enligt Marielle så vill hon träffa mig så ja ^^

Men OM jag nu går dit så kommer jag troligtvis inte kunna prata med Mikko, och förlåt, men jag vill få prata med honom, för jag får typ inte göra det idag annars eftersom han är upptagen hela tiden. Men men, vi får se. Jag får väl göra som jag blir tillsagd så blir det säkert bra.

Sen ska jag in till stan och äta pizza med folk, det blir nog trevligt ^^

Hur kan folk välja att spendera sina liv med någon som inte gör dem lycklig? Var är poängen med det?

Det funkade, tillslut.
Det var nog bland det coolaste jag varit med om och ja, jag önskar att någon hade varit med mig, att jag hade kunnat få reflektera över det med någon nu, men det får jag inte, det går inte. GAH. What's the point?

Jag hatar att inte få prata när man vill. Jag menar oavsett vad jag hade försökt säga så hade jag inte fått göra det..

I ALLA FALL:
Gud är det coolaste jag någonsin har varit med om, och ja, han är så grymt underbar och jag har saknat honom mer än ord. Men nu ni, nu är han tillbaka, jag hittade vattnet, Guds vatten, och ja, Gud är cool.

Jag gick runt på andakten och tyckte att allt var värdelöst som vanligt (det har varit så rätt länge..) och så sa jag till Gud att "du får en chans till", sen låg jag på golvet med ansiktet i marken och armarna ut som ett kors och upprepade för mig själv att "I'm yours - save me" och tro det eller ej, men när jag verkligen, verkligen, verkligen var på väg att ge upp så fungerade det.

Gud är nog rätt bra i alla fall.

I was sitting on the bus yesterday, when I realised that I could really relate to the song playing, We Are to Follow by Blindside, so well, you'll have to read this boring blog-entry in my crappy english >.<


These streets are as cold and wet
As my eyes, flesh and bones are longing home
I was taken out of context
And to think you had me not speaking for a month or two
But it's not you I know
It's just me
Waiting for the sun to come out
Waiting for the sun to come back oh

We are to follow
What if I could stand still and get moved
We are to follow
What if I could stand still and get moved

We are to follow
We are nothing running blind
We are to follow
We are so sick of it now
We are to follow
But im scared to be left behind
We are to follow
We are, we are
Nothing now

The TV dies more and more for each day
And the beauty of your eyes in my hand
Makes the flashing lights behind me on the wall look even more pale
Four o'clock and the sky is getting red
And here I am, just me waiting

Waiting for the sun to come out
Waiting for the sun to come back oh

We are to follow
What if I could stand still and get moved
We are to follow
What if I could stand still and get moved

We are to follow
We are nothing running blind
We are to follow
We are, we are so sick of it now
We are to follow
But im scared to be left behind
We are to follow
We are, we are
Nothing now

I'm throwing myself at you,
And I'm holding on for  dear life,
Can I scream out of tune in this choir
GOD I MISS YOU,
Can I scream out of tune in this choir,
I'm throwing myself at you
And I'm holding on for dear life
Can I scream out of tune in this choir
God help me scream

We are to follow
We are nothing running blind
We are to follow
We are, we are so sick of it now
We are to follow
But im scared to be left behind
We are to follow
We are, we are
Nothing now

What if I would stand still and get moved

There's another part of the text, but I can't find it on the Internet, so I'll just leave it out, It's mostly screaming anyways.. The Bold parts are the parts that I feel is more "important" for how I feel..

However, I feel like this is how I'm feeling right now, 'cause I feel like if he's away for any longer I'll like give up, and right now I just feel like everything I'm doing right now is a lie, and the only thing I want to do is to meet him again, I would very much like him to come back to me and just help me and sometimes I feel like he's back, and then someone tells me that he's not. I don't know if it's just people that find it funny to make me sad or if they're actually right, and I don't know if what I'm doing is even to follow him, or if it's just me who so badly want's to follow him that I make up my own way to that, or to believe that I do that, or, whatever, I don't feel like you really can get what I mean.

Whatever, I thought that it would have been easier for me to express my feelings when I didn't have to switch between the languages, but I still can't express my feelings, my vocabulary in SWEDISH is not good enough... >.< I hate myself.

Och det kommer nog senare.. Jag ska bara göra lite annat först ;)

Jag har pratat massor med Mikko idag. Det har gjort mig LYCKLIG!

För er som inte förstår det så finns det ett antal olika love-languages (touch, words, time, gifts och något mer, men det sista var så ovärt så jag kommer inte ihåg det, det kan ha haft med handlingar att göra..) och mina är definitivt touch och time, och touch är rätt omöjligt 90% av tiden, så jag får överleva med time, och när jag inte får det heller så mår jag dåligt. Är det så konstigt?

Och ja, alla har ett par love-languages som är viktigare för dem än andra, och ja, det har hjälpt mig rätt mycket att tänka lite på det..

Jag blir så glad när jag kommer hem tidigt. Nu kan jag sitta här och inte göra något vettigt allt på ett tag.

Sitter och tittar på ett program om etn familj där mamman och pappan är dvärgar, tre av deras barn är inte det, men en av dem är det. Och ärligt talat, det är sånna människor som får mig att vilja fortsätta kämpa, för visst, folk får cancer men fortsätter kämpa, men de här människorna har fått kämpa emot allt, hela livet.
Och ärligt talat, de är så sjukt coola. Pappan i familjen har typ byggt ett helt nöjesfält typ, för att hans barn ska få vad han inte fick när han var liten. Coolt folk <3

Nu ska jag titta på nått inredningsprogram som går på 9:an just nu, vi får väl se om det är bra. Jag måste äta också, men jag är inte direkt hungrig.. lite yoghurt med sylt och ett par mackor sen kanske... >.<

- J. G Holland

Det där tycker jag är lite intressant, för det berör mig verkligen just nu. Jag menar, jag är mitt i en öken, Gud säger åt mig att hitta vatten (okej, han sa det inte ordagrannt, men jag antog), sen blir han tyst.. Det är ganska irriterande att leta, jag vet att han ger mig vatten, om jag letar. Men jag orkar inte leta. Det bara är så, jag har gått här utan vatten för länge, jag liksom svimmar och dör. Ungefär såhär (det börjar efter 3 minuter):

Jag är Naru (tjejen som jagar honom) och Gud är Keitaro (snubben)..

Det känns rätt värdelöst för den som undrar, och jag orkar inte. Jag svimmar och om ingen tar hand om mig så kommer jag dö, andligt alltså.

Jag trodde att jag hade fått en viss syn som jag har haft i nästan en vecka från Gud, men Tomas övertalade mig till att det omöjligt kunde vara Gud, och han har nog rätt.. Men då är allt jag har tystnad igen. Och jag tror att min längtan efter Gud gör att jag inte riktigt hör Honom utan det jag vill höra från Honom, eller helt enkelt bara någonting som skulle kunna vara från Honom. Det stör mig, det är irriterande och jag hatar det.

Men frågan är om inte det där andra jag hörde (ni vet det ;)) faktiskt var från Honom...
många som undrar det ;)

...är nog en av de saker som jag finner svårast med att vara kristen. Ärligt talat, det är okej, oftast, för jag menar, jag är ganska duktig på att få in Gud i vad jag gör, men jag känner inte att jag når ut till folk (eller hur man nu ska uttrycka det..).

Det är svårt. Shane Claiborne pratar om att kristna lyser, men jag tycker inte att jag lyser. Jag tvivlar på att jag "ser kristen ut". Men vad vet jag? Jag kanske ser jättekristen ut?

Lite reflektioner liksom, jag har inte direkt tips på hur man syns som kristen..

Jag tröttnade lite på det ljusa i min design, så jag gjorde något nytt. Svart blev det. (Fick idén från min  hemsida till näthandeln).

Vad tycker ni?

Paniken i gårkväll berodde på massor av saker, ensamhet mest. Och ett antal saker som jag inte riktigt vill prata om, mest för att ni verkligen skulle skratta åt mig. Mikkos mobil dog tidigare under kvällen, därav att jag var så ensam.. I alla fall, jag ringde Tomas, men han skulle hjälpa sin syster med en labbrapport, så jag ringde Jesper (det händer inte så ofta insåg jag :O) men ja, jag pallade inte riktigt att prata, för jag insåg att jag ändå inte kunde förklara.
Jag försökte sova i stället. Men det gick inte, då vibrerade min mobil, leveransrapport på sms:et jag hade skickat till Mikko. YAAAAAAAAAY, han har på mobilen igen <3
Och ärligt talat, de 5 minuterna jag fick prata med honom gjorde min kväll, jag har inte varit så lycklig på hyfsat länge. Det var helt underbart <3

Kort skoldag idag, sen gymmet, sen ska jag typ slappa <3

Jag ska inte, jag är duktig, jag ska inte. Men det är förbannat svårt. Och  sånt här händer bara när Mikko inte är hemma och när alla andra är och gör något annat. FAIL!

Jag har ont, mår dåligt och vill bara må lite bättre, att skära är inte rätt väg, men just nu känns det som den enda vägen.

Herre visa mig en väg. Jag ber dig, låt mig slippa att ta den vägen, jag orkar inte göra folk besvikna igen.

Provet gick okej, jag skulle tippa på VG+ eftersom jag inte vet riktigt vad hon vill ha, men vi får se :P

Nu sitter jag hemma och tittar på TV och så funderar jag på att gå och göra en kopp kaffe, det hade varit sjukt gott, en jag vet inte. Vi får se.

Vi fick en happy överraskning på webdesignen, lektionen på torsdag är inställd. Det innebär att vi slutar efter idrotten (13:25). Och imorgon slutar jag, schemalagt, 13:20. Sen 13:25 på torsdag, sen ska jag till vårdcentralen på fredag, så jag vet inte när jag slutar och kommer hem och sånt.

Det känns helt okej<3

Vi har engelska nu, jag är typ helt slut. Provet kommer gå fail för att jag är trött.
Men vi får väl se. Wish me luck liksom xD

Jag har hål nu, de andra har lektion, sen har vi lunch, sen har vi webdesign, engelska och sen svenska prov. På dvärgen.

Jag kan inte påstå att jag tyckte att boken var det bästa jag läst, eller ens i närheten, men jag lider med honom, dvärgen alltså. För han är så naiv, och ja, jag kan dra paralleller till mitt eget liv, men det innebär inte att jag identifierar mig med honom. Jag är nog bara fånig, men jag tycker faktiskt synd om honom.

Sen kunde jag dra massa andra paralleller också, till tiden när boken skrevs och till när den utspelar sig, vilket gjorde det lite roligt. Men som sagt, det är ingen bok jag skulle ha fått för mig att läsa själv, och om jag hade börjat läsa den utan krav på att läsa klart den så hade jag aldrig läst klart den. Men det är okej, den var inte värdelös, bara lite seg och annorlunda.

Nu ska jag roa mig med att spela och grejs ^^ Tråkigt!

Jag vaknade 4:54 i morse och tittade på klockan. "Yey, en och en halv timme tills jag behöver gå upp, eller, vänta, det är bara en timme och 20 minuter." Sen låg jag och och störde mig på de "förlorade" 10 minutrarna i en halv evighet. Tillslut somnade jag i alla fall om, men jag vaknade typ var tionde minut fram tills klockan ringde, var jättetrött när klockan ringde, gick upp, klädde på mig, konstaterade att allt gott bröd ligger i frysen, surade över det, drack oboy till frukost (att jag aldrig lär mig).
Slutligen så var jag klar att gå och jag gick till bussen, som var sen som vanligt. Väl på rese så gick jag och letade reda på Ola som hade mina gympaskor och lappen som jag behöver när vi ska träna imorgon. Sen tog jag bussen till skolan.
Det var då det hände. På vägen från bussen till skolan så gick jag som vanligt och tittade ner på marken. Men idag var något annorlunda. Det låg en 50-lapp på marken! Jag tittade runt omkring mig, men det var ingen där. Och ja, 50 kr är under gränsen för vad man lämnar in så ja.

Ärligt talat, den där 50-lappen gjorde min morgon. Nu känns det faktiskt lite bättre. Men jag måste försöka dricka något annat än oboy på morgonen, jag mår illa av det >.<

Det där med att skriva korta inlägg verkar tyvärr bli mer och mer min grej, men jag slänger ju in de där långa djupa inläggen ibland, eller hur? Det känns bara som att jag har skrivit allt som är värt att skriva. Typ. Fast ändå inte.

Jag har ont i huvudet, och så är jag trött. Ikväll ska jag inte göra något vettigt, jag ska repetera lite ur dvärgen och kolla så att jag kommer ihåg allt.
Men nu slutar jag!

Vi hade muntligt i engelskan för en liten stund sen, jag fick MVG. Det kändes rätt bra faktiskt, för jag trodde inte det, för jag menar, jag är inte duktig på att prata på engelska, men hon hävdade att jag pratade tydligt, och det gillar jag, för jag har fått för mig att jag pratar jätteotydligt när jag pratar på engelska. Och så pratade jag med variation och flyt och grejs, så det var väl bra.

Jag vet att ni hatar mig för att jag aldrig skriver, men nu är jag hemma igen, så nu ska jag börja skriva igen också.
Jag har databashantering, det är tråkigt, jag fattar ingenting, men nu håller vi på att installera ett program. "Yay".

Vi har ingen cellgrupp imorgon, så då ska jag gå förbi biblioteket hade jag tänkt, vad jag ska låna där får ni se sen ;)

Inspelning från frizon - 99.

Ärligt talat, jag har alltid gillat låten, men den har aldrig riktigt sagt mig något, men det gör den nu. Som Mikko uttryckte det igår: Ibland kanske det är lättare att sjunga än att prata.
Framförallt så tror jag att jag just nu har lättare för att slippa hitta på själv vad jag ska säga.

Jag tror att Gud lagom till min födelsedag satte mig i en öken. Och att han ville att jag skulle hitta honom (vatten). Och för den som undrar så ger jag snart upp, det är totalt meningslöst att irra runt i en stor öken och leta efter en liten källa med vatten, samtidigt som det enda man hör är satan som vill att man ska göra både det ena och det andra och ibland tror man att man ska lyssna på honom, men det ska man inte och det gör en förvirrad och rädd. Tillslut ligger man där i sanden och ger upp. I'm yours - save me. I'm yours - save me. I'm yours - save me. I'M YOURS - SAVE ME. I AM YOURS - SAVE ME. I AM YOURS SAVE ME! Och hur högt man än skriker, hur uppriktig man än är, så är det enda man får som svar tystnad. En lång tystnad. En tystnad där man inte ens hör sig själv.

Helt ärligt nu, jag har seriösa problem. Jag har gått vilse i en öken av trolöshet, där det enda som finns att tro på är dolt och avlägset.

Nej, jag förväntar mig inga svar. Jag ville mest skriva av mig. Antar att jag ska försöka mig på att skriva en bön också.

Teknikutvecklingen lämnade jag in igår, nu ska jag bara redovisa historian, sen har jag lov.
Förhoppningsvis så får jag redovisa i början av lektionen så jag kan springa iväg sen och hinna med en hyfsat tidig buss, vill helst ta bussen som går 16:40 från hasslum, sen vill jag försöka hinna med bussen som går 18:25 från Tibro, men det räcker om jag tar 18:55 bussen, men jag gillar inte att ta sista möjliga bussen.. >.<

LOV snart. Det är helt sjuk hur skoltrött man kan vara, det ska bli skönt att slippa skolan en vecka sen. Även om det inte är så länge sen vi hade lov..

Nu ska jag spela.

Jag kom på en sak när jag skrev det förra inlägget, jag umgås alldeles för lite med Gud. Plötsligt hade jag Jonathans röst i huvudet (Jonathan höll i ett antal seminarium på kursen vi gick innan jag åkte till Ukraina).
"We don't have our quiet time so Jesus will say to us when we come to heaven "How good, you spent one hour every day with me", we have quiet time so he won't say "I don't know you, walk away from me""
Visst det finns ett antal andra orsaker till att vi bör ha egen tid med Gud också, men i alla fall.

Ibland känner jag inte att jag känner Gud, jag menar, jag tror att jag vet vem han är, men jag känner inte att jag umgås med honom tillräckligt för att jag ska kunna veta. Jag avundas dem som anser sig känna Gud och undrar vad de egentligen gör för att få den relationen till Honom.

Jag tror jag ska gå och hänga lite med Gud istället för att sitta här och babbla (jag kommer ju inte få en bättre relation till Gud om jag inte anstränger mig liksom..)
Lovsång (I've missed that) och bön it is. Jag återkommer..

Här sitter jag och tycker att jag inte har något att göra, men visst liksom. Jag borde pilla lite på teknikutvecklingen, inte för att det är så mycket kvar, men i alla fall ^^ Dessutom borde jag fixa lite med historian, typ träna någon gång eller så.. Men nejdå xD

Läste lite bloggar förut och läste orden "jag är nöjd med mitt liv som det är". Plötsligt insåg jag att man inte hör folk säga det så ofta. Om det beror på att folk har höga krav eller om det beror på att folk egentligen är ganska olyckliga det vet jag inte. (Ja, jag tror att om man är nöjd med sitt liv så är man lycklig, är man inte nöjd så är man därmed inte helt lycklig..)

Varför? Det är min fråga. Varför är vi inte nöjda? Varför vill vi ha mer, bättre, dyrare och större saker? Jag tror på media (90% av alla våra problem går att skylla på media, men just det här tror jag faktiskt är medias fel..). Media pumpar dagligen ut massor av bilder på saker som vi måste ha för att bli lyckliga. Det kan vara vad som helst, en ny tandborste eller en bil, eller ett fadderbarn i afrika, eller varför inte en djurförsäkring (gärna även om vi inte har ett husdjur..). Jag tror inte att lycka handlar om materiella saker, utan snarare om känslor, och nu pratar jag om känslor som man får av människor och djur, inte av saker. Det tror jag.

Följande är en lista på de saker som fattas för att jag ska bli riktigt lycklig

• Mer tillit
• Tid
• Möjligheter att möta Gud

Idrotten är inställd idag, men det är okej, för jag har ont i magen idag också. Men ingen träningsvärk, det känns bra, happy me.

Men vi har näthandel nu, sen när den är slut så har vi hål till 13:55. Segt, men det är bättre än idrott. Sen har vi webdesign och vi slutar hyfsat tidigt, sen när jag kommer hem ska jag prata med Mikko en stund, sen ska han på träning, då ska jag packa. Det är oftast ganska roligt att packa, för att det innebär att jag får komma bort hemifrån, och det är trevligt.

Ska skriva klart min teknikutveckling sen också. Jag vet ju med mig att jag inte gör det i skolan på håltimman imorgon, och det är egentligen inte så mycket kvar. Sen är det LOV! <3

Nu ska jag nog försöka göra något vettigt (men vi har genomgång fast Morgan försöker hjälpa folk att få saker och ting att funka, så just nu spelar det inte så stor roll hur mycket jag gör eller inte gör ^^).

Jag drar igång kategorin träning igen nu, jag, Milja och Stina började träna idag. Det känns grymt bra faktiskt. Det var rätt jobbigt (jag har precis varit sjuk och höll typ på att svimma av 10 minuter konditionsträning.. DET är illa). I alla fall. Vi ska börja träna men vi kommer nog inte igång ordentligt förrens veckan efter lovet eftersom jag åker bort på lovet (iofs så kanske de går och tränar utan mig.. vem vet?)

Men det kommer nog bli bra :)

Nu ska jag äta. Hungrig är vad jag är! MAT!

Sitter och fixar ett program som ska konvertera ett antal grader i farenheit till ett antal grader i celsius, det blir säkert bra, men ja ^^ Jag är inte inspirerad ett dugg, och jag känner inte att jag klarar av det heller.

Jag fattar inte, jag är med hela tiden när vi går igenom saker och tycker att jag fattar, men sen ska jag göra något själv och helt plötsligt fattar jag ingenting. FAIL!

Får sätta mig med det på lovet och se om jag fattar då..

I hate it when that happen.
När man går upp, hyfsat tidigt, fixar och har sig en stund, för att sen inse att man måste göra något som gör en jätteirriterad. Jag hatar det, verkligen. Jag menar, "ihihi jag är så glad" *gå och skälla på någon* "ihihihi nu är jag inte glad längre"
Jag hatar det verkligen.
Men jag behövde göra det, det var inte mer med det.
Nu är det i alla fall gjort.

Satt och kollade igenom min bilddagbok och konstaterade följande:
jag: det känns som att alla glider ifrån mig..
david: dom kanske lever på ett friktionsfritt underlag..

Ibland känner jag igen mig i mina gamla konversationer med David. David är en rätt smart pojke som har rätt i mycket han säger. I det här fallet så är det där för den som undrar en fysikalisk förklaring av en psykologiskt problem, vilket i sig inte fungerar, men det lät bra ;)

Jag vet inte vad jag ska säga. Ska titta på Top Model snart. Det blir roligt xD

Mikko kom hem tidigare än han trodde igår. Det gjorde mig glad, för jag fick prata med honom.

Dessutom gick min brors svamp Bob lego buss som han fick i julklapp sönder, så jag fick laga den. Det var roligt, jag har saknat att bygga med lego..

Men jag har inte skrivit många rader på teknikutvecklingen, men jag jobbar bättre när det är kort tid kvar, så imorgon kväll eller torsdag kväll är nog troligare att jag blir klar, sen kan jag ju skriva på tåget på väg hem till Mikko ;)

Jag började pilla med min bloggdesign istället. (i en testblogg.. DUH!) Vi får väl se om jag någonsin kommer ha tålamod att fixa i orning på designen här. Eventuellt så kommer jag lägga upp bloggen jag gör i webdesignen "for real" och skapa izredam.se.
Sikken grej. Aja, jag hade gillat det ;)

Nu ska jag skriva teknikutveckling en stund.. sen ska jag slappa resten av dagen ;)

Nu verkar det funka med bilden. Yay.

Så här har ni den:

TITTA PÅ DET!

Aja, i alla fall. Jag skrev klart historian (skrev jag det förut? Eller skrev jag innan jag skrev historian?) Aja, i alla fall, jag skrev klart historian (ev. att det tillkommer något, men som det är nu tar min del ca. 2.5 minuter så det känns rätt lagom ^^)

Funderar på att skriva lite på teknikutvecklingen, men det är så fruktansvärt tråkigt! Men jo, några rader ska jag nog lyckas peta ihop.. Jag återkommer med resultatet.

Eftersom det stör mig nått så fruktansvärt så tyckte jag att ni också skulle få se det. Men kunde jag göra det? Nej det kunde jag inte.. För publishme.se HATAR MIG!

Aja, jag är hemma idag i alla fall, ringde vårdcentralen förut, och tidigare så har man inte kunnat få en tid en annan dag (därför jag stannade hemma idag, ingen mening med att gå till skolan om man ändå ska till VC sen..), men nu kan man tydligen få en tid en annan dag. För det fick jag, den 20:e februari klockan 13:30. Så jag missar historian, engelskan och svenskan den dagen. "Yay"

Mikko ska stanna i skolan och plugga idag, sen ska han hem, äta, dra på träning och sen ska han hem och prata med mig i typ.. en kvart? Jag hatar när det blir såhär.. Det blir samma sak imorgon och på torsdag. Fast imorgon ska han på någon utvärdering av rookie-veckan, och sen ska faddrarna ut och äta ^^ Och på torsdag har han skola, sen ska han plugga och sen har han träning.. På fredag ska han också plugga, men då kommer jag på kvällen så det är okej..
JAG HATAR ATT VARA ENSAM! Varför är det aldrig såhär de veckor jag är hos pappa för? Det hade varit mycket bättre. >.<

Mycket religion idag, men det blir så när jag blir inspirerad.

I alla fall. Folk verkar tro att ju mer man skriver om sin tro överallt, ju "bättre" kristen är man. Förlåt, men jag tror inte att det funkar så. Det där är lägerkristenhet (som jag pratade om senast i typ augusti tror jag) så att det skriker om det. Överkristenhet och lägerkristenhet är samma sak, bara det att lägerkristenhet uppkommer efter ett läger, överkristenhet uppkommer när som helst, gärna efter en kraftig andlig upplevelse.

Överkristenhet är i alla fall när man helt plötsligt måste prata om sin tro konstant, eller skriva om det överallt. Och visst, vi ska berätta om vår tro, men det finns tillfällen som är mer rätt än andra att göra det på. Och hela tiden, jättemycket, överallt är inte rätt sätt.

Jag vet inte. Alla verkar bara ha fått för sig att man blir en bättre kristen om man skryter om sina upplevelser. Det är ungefär som att tala i tungor inför folk >.<

...Jag har, när jag ber själv, slutat att avsluta mina böner med Amen.

Varför? För att jag vill, i alla fall tro, att jag är i bön hela dagen. Och ett Amen känns som ett avslut, och jag har vissa rutiner för hur jag ber, och att byta ut dem blir liksom... fel, så jag slutade helt enkelt med Amen och på så sätt så blev det som att bönen inte tog slut. (Det påverkar nog mig själv mer än alla andra, men jag har inget att skriva och det stör mig med förskjutningen av kolumnen..)

När jag inte ber ensam (när jag alltså ber  med folk) så har jag i och för sig börjat säga Amen mer och mer, mest för att det blir så fruktansvärt awkward annars.. Jag menar, "bla bla bla bla *tystnad* bla bla bla bla *lite längre tystnad* bla bla bla bla *ännu längre tystnad* osv." Tillslut så brukar båda vilja få slut på det, men man vet liksom inte om den andra personen/de andra personerna är klara än. Så man sitter där och är tyst (att störa någon som ber är något jag verkligen inte gillar..).
Hela sluta-med-ett-amen grejen är liksom ett bra sätt att markera ett avslut.

Idag är nog lovsångernas dag tror jag, framförallt de lovsånger som handlar om att man ska tacka herren för allt bra han gör (alltså inte de lovsånger som bara handlar om Guds kärlek eller att Gud är stor). Min mp3 har slumpat fram sånna låtar hela dagen.

Dessutom har jag en live-inspelning av Skillets låt Jesus Be Glorified (som inte finns utlagd på youtube så ni får en annan version av samma låt)

I slutet av den säger han (sångaren, som för övrigt har typ den finaste röst jag någonsin har hört) att han ska läsa något från Bibeln, 1 Chronicles 16:8 (1 Krön 16:8) "Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! ". Sen pratar han lite om att vi inte kommer kunna lära känna Gud ordentligt förrens vi vet hur vi man tillber (jag kom inte på ett vettigare sätt att översätta worship..) honom.

Tyvärr så tror jag att det är där någonstans jag har fastnat. Det där med att verkligen ära Gud, på det sätt jag borde, det händer liksom inte. Det är nog därför jag vill åka på läger också, för att jag vet att jag mår bra av det, och av någon anledning så verkar det som att man inte kan få göra sånt här hemma ^^.

Jag vet inte vad jag säger, att jag också vill vara andlig (jag hatar att använda ordet andlig, men det kändes rätt just nu.. vilket skrämmer skiten ur mig men men..). Jag vet inte.

Slänger upp en bön sen..

Visst, Gud är båda cool och grym och underbar och allt sånt. Men ibland är han bara gullig. Jag blir så glad.
(Min bästa kompis på dagis har gått och blivit frälst, i min värld leker hon fortfarande med dockor, vilket gör det gulligt xD)

Det gör mig glad och det gjorde helt klart min dag.

Gud är så gullig <3

Okej, min längtan efter att få komma bort är tillbaka. Jag vill åka någonstans där det är varmt. Las Palmas en vecka för två personer 7.300kr. Ja tack. Jag är ingen charter människa och jag åker hellre till ställen dit där ingen annan åker. Men det är billigt och jag vill bort. Men för vilka pengar då?

Aja. Ge mig och Mikko en resa någonstans någon?

Rubriken på mitt senaste inlägg blev för lång tycligen så nu har hela det är si och så lång tid sen du publicerade det här inlägget kolumnen förskjutits lite och hamnat utanför ramen. Det är FULT! Det innebär att jag måste blogga arslet av mig nu så att det försvinner xD

Ärligt talat, jag kanske borde be om ursäkt för igår. Inte till alla som läser bloggen kanske, men till dem som jag var dum mot. Det var inte meningen, jag orkade bara inte vara ensam och det kändes som en så lång tid tills Mikko skulle ringa, och jag pallade inte att hålla fast vid att han faktiskt skulle ringa...
Förlåt?

Okej. Man ska inte svära, jag vet, men fan också? Bara ring, någon? Snälla, jag vill bara för en gångs skull slippa vara ensam när jag gråter.

Fan också.Det skulle inte bli såhär.