Tommy och Wero

...Jag har, när jag ber själv, slutat att avsluta mina böner med Amen.

Varför? För att jag vill, i alla fall tro, att jag är i bön hela dagen. Och ett Amen känns som ett avslut, och jag har vissa rutiner för hur jag ber, och att byta ut dem blir liksom... fel, så jag slutade helt enkelt med Amen och på så sätt så blev det som att bönen inte tog slut. (Det påverkar nog mig själv mer än alla andra, men jag har inget att skriva och det stör mig med förskjutningen av kolumnen..)

När jag inte ber ensam (när jag alltså ber  med folk) så har jag i och för sig börjat säga Amen mer och mer, mest för att det blir så fruktansvärt awkward annars.. Jag menar, "bla bla bla bla *tystnad* bla bla bla bla *lite längre tystnad* bla bla bla bla *ännu längre tystnad* osv." Tillslut så brukar båda vilja få slut på det, men man vet liksom inte om den andra personen/de andra personerna är klara än. Så man sitter där och är tyst (att störa någon som ber är något jag verkligen inte gillar..).
Hela sluta-med-ett-amen grejen är liksom ett bra sätt att markera ett avslut.