Tommy och Wero

Jag har, ett tag, funderat på att skriva det här inlägget - ett inlägg om den vakraste pojken jag någonsin träffat - och 10 anledningar till varför jag älskar honom.

1. För att han precis gjorde en bakåtkullerbytta i sängen bredvid mig. Eller för att han studsar runt som ett litet barn och alltid får mig att le. Tommys sprallighet gör mig alldeles varm och jag älskar varje sekund av hans fjanterier.
2. För att han är den enda som kan gå igenom en hel lägenhet i jakt på kidnappare för att jag ska kunna sova. Behöver den verkligen en förklaring? Jag menar - Han kan, helt frivilligt, springa runt och kolla igenom hela vår lägenhet för att jag ska slippa vara rädd när jag ska sova. Han kan dessutom sjunga när han gör det för att jag ska veta att han inte blir kidnappad - vad finns det inte att älska?
3. För att han står ut med alla mina konstiga sidor. Tommy förstår kanske inte alltid varför jag gör vissa saker, som att jag alltid delar mina köttbullar i fyra delar när jag äter dem med makaroner, men aldrig annars - att jag pratar med mig själv när jag är ensam hemma (eller när jag bara inte pratar med någon för tillfället) - eller bara en sån sak som att han aldrig klagar på mitt facebookberoende - även om jag vet att han inte förstår det.
4. Sättet han skiner upp varje gång han ser en fotboll. Den genuina lycka jag ser i honom när han får göra saker han verkligen brinner för gör hela mig lycklig - hur kan man inte älska någon som blir som ett barn på julafton av sina favoritsaker?
5. Att han väldigt ofta säger precis vad jag tänker säga. Rätt ofta känns det onödigt att jag ens ska öppna munnen, för jag kan se på honom att han redan har tänkt på samma sak i alla fall - att veta att han förstår redan innan jag har sagt något är en av de saker jag älskar allra mest.
6. Att han inte har något problem med att skämma ut sig tillsammans med mig. Och det faktum att han får mig att känna mig trygg nog i mig själv för att jag ska våga skämma ut mig tillsammans med honom. Jag har alltid oroat mig för vad alla andra ska tycka, vad alla andra tänker och hur andra ser på mig - men med Tommy så känns det helt plötsligt onödigt - för det enda som egentligen spelar någon roll är hur dem man älskar ser på en - och jag vet att han älskar mig precis som jag är.
7. För att jag för första gången någonsin vågar lita på att någon älskar mig. Behövs det verkligen en förklaring på det där?
8. För att han självmant pratar om våra barn. Som härromdagen när vi såg ett HIMYM-avsnitt och han efteråt frågade vad jag tyckte om androgyna namn på barn - vilket ledde till en diskussion om namn på våra framtida barn. Det faktum att min 19-åriga pojkvän inte skräms av tanken på att skaffa barn och liv med mig får mig att älska honom lite till.
9. För att jag får bråka om Formel 1:en. Jag älskar att ha livliga, högljudda diskussioner med folk, som troligtvis kan uppfattas som bråk av utomstående människor - men jag hoppas av hela mitt hjärta att Tommy inte uppfattar det så - men att diskutera vem som egentligen är bäst, Webber eller Vettel gör mig också alldeles varm inombords för det får mig att tro på en framtid tillsammans med Tommy där han faktiskt kan hantera att bråka med mig - på riktigt - utan att behöva ta det alldels för hårt.
10. Sist men inte minst. För att han gör mig lycklig. Egentligen är det väl det de ovanstående 9 punkterna handlar om - men Tommy gör mig lycklig, oavsett vad jag har sagt om andra människor så känns det här bättre än något annat och jag tror på det här, jag behöver ingen bekräftelse längre, jag behöver ingen som talar om för mig att han älskar mig - han behöver inte ens säga det själv om det ska vara så (även om jag självklart uppskattar det) - för jag vet att han älskar mig och jag vet att han gör vad som helst för min skull. Och det gör mig lycklig, det får mig att älska honom, massor. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom och jag vill göra det nu.Nu.NU.

Jag vet, ni bryr er inte egentligen - men jag bryr mig och jag ville få skriva det någonstans eftersom jag ändå inte kan uttrycka mig ordentligt när jag pratar...

Är det bara jag som alltid lyckas med att få någonting att funka, sen när det ska redovisas så fungerar det inte längre?

Idag var det min programmerings lab, den funkade jättebra för två veckor sedan när jag gjorde den, nu skulle jag köra igenom den innan redovisningen och en av uppgifterna har helt enkelt slutat att fungera... Och sånt här händer mig jämt - vi skämtade om det ett antal gånger i gymnasiet att så fort jag skulle redovisa typ en hemsida så slutade delar av hemsidan att fungera. Jag hade ju betatestat varenda funktion hur många gånger som helst, men när det skulle redovisas så fungerade det helt enkelt inte längre - simple as that.

Nu fick jag min lab att fungera redan innan jag skulle redovisa, jag har fortfarande inte redovisat - det är kö ^^ Men ändå, det är fortfarande störande. Gånger typ 1000.

Sitter och tittar på Rosa bandet galan, något jag egentligen aldrig har gjort. Jag känner mig fortfarande inte sådär superberörd är jag rädd, gissar att det mestadels beror på att jag inte känt någon som har dött av bröstcancer, min morfar har haft cancer, men han är frisk nu - något som gör mig väldigt lycklig, men ändå...

I alla fall, jag är jätterädd för cancer egentligen, men bara för att drabbas av den, ovissheten. Jag är inte rädd att jag ska dö, mest för att jag som sagt inte känt någon som dött, det är rätt mystiskt det där egentligen - att man inte ororar sig för något förrän det drabbar en själv - att man inte bryr sig alls om cancer förrä någon man känner har cancer, egentligen så borde vi ju bru oss långt innan - för att ev. förhindra det, men det gör vi ju inte. Väldigt tråkigt egentligen. Man borde ju vara rädd och sådär redan innan det drabbar en själv eller någon i ens närhet? Eller? Det låter väl rimligt att man inte kan vänta tills man blir drabbad av det med att bry sig?

Så om jag nu tycker det - varför blir jag inte påverkad? Visst, jag blev lite påverkad när de pratade om Anna som precis efter födseln av sin dotter hade fått bröstcancer och sedan, ett par år senare (i våras) avled av cancern - då blev jag lite ledsen - men inte mer än så. Jag tror att vi får höra för mycket om dem som faktiskt överlever för att vi ska bli ordentligt påverkade, men samtidigt så kan man ju inte bara prata om dem som inte överlever? Det vore ju väldigt tragiskt och då skulle ingen vilja lyssna.. Nej, det finns nog ingen gyllene medelväg i den här frågan, det är nog snarare så att jag är en alldeles för oblödig person som inte alls blir påverkad. Tyvärr.

Ny kategori! Recept och mattips - tyckte att det var dags, jag har bloggat så mycket om mat på sista tiden att det fick bli en egen kategori för mina recept ^^

I alla fall:

Laxsoppa:
En soppa som till och med jag tycker om, jag som ALDRIG tidigare har gillat soppa!

Ingredienser: (två portioner)
1 gul lök
5-6 potatisar (byt ut någon mot en morot om du tycker om morötter)
6 dl vatten
1,5 buljongtärning (fisk eller grönsaksbuljong)
2-3 laxfiléer, beroende på storlek
3 dl matlagningsgrädde
ev. lite maizena redning
lite smör till stekning

Gör såhär:
skala och hacka lök och potatis (och morot om du tänker ha i det - det passar bra att riva moroten annars). Fräs löken lite snabbt i botten på grytan du tänker använda tillsammans med en klick smör, häll sedan på vatten och smula ner buljongtärningarna. Lägg i potatisen (och morötterna) i buljongvattnet och koka upp och låt det sedan koka i ca 10 minuter. Tärna laxen och stek den lätt i en stekpanna, har du citronpeppar hemma får du gärna krydda laxen med det. När potatisen har kokat så häller du i laxen och matlagningsgrädden och låter koka i ytterligare några minuter - vill du så kan du reda av soppan här med lite maizena, jag vill inte ha min soppa så rinnig så jag reder alltid av den. Vill man så kan man ha i lite citron soppan också, alternativt vitt vin, men jag har inte provat någon av varianterna än eftersom jag gillar att den inte smakar så fiskigt.

Ät helst soppan rykande varm med ett grovt bröd (typ rågkusar) med smör på.

Idag blev jag officiellt klar med min första kurs på högskolan, Grundläggande vektoralgebra, 7,5hp - det är en enda kursen jag avslutar nu eftersom jag läser två andra kurser som går på kvartsfart - vilket gör att de slutar vid jul.

Men jag har ju i alla fall blivit klar med det som ska vara klart!

Nu i alla fall så ska jag redovisa en labb imorgon, annars har jag inget kvar att göra innan vi åker hem till Skaraborg imorgon - vilket också ska bli väldigt skönt, jag längtar efter att få vara hemma och inte behöva bry mig om så mycket saker på ett tag. Bara det jag måste plugga, vilket är typ elektroniken som ska läsas igenom och markeras och sådär - massa sidor, men det tar nog inte så lång tid i alla fall, någon timme/dag kanske..

Idag blir det laxsoppa till middag, tänkte slänga ut receptet på den sen - vet ju att ni vill ha det även om ni inte har sagt det (för att jag inte har nämnt laxsoppan i bloggen ^^), det är liksom en soppa som till och med JAG tycker om, det gör den awesome och jag lovar att ni kommer gilla den också om ni kommer er för att prova den ^^

Jag gick och la mig vid 19 eftersom jag hade ont i huvudet, sov en timme, tog ett par värktabletter, vaknade vid 20 (bad Tommy väcka mig då), tittade på House och bartenderskolan, gick och la mig igen - kunde inte somna alls, dumt faktiskt.

Grejen är den att nu är jag rätt pigg och bortsett från huvudvärken så känner jag mig rätt fräsh, funderade nästan på att sätta mig med programmeringslabben lite - den ska inte vara klar förrän om typ två veckor, men jag vill kunna få hjälp på labbtillfället på fredag så jag vill ha börjat med alla tre uppgifterna tills dess... Dessutom är klockan snart ett, det kanske inte är läge att börja med skoluppgifter då? Inte om jag vill förstå vad det är jag har gjort imorgon i alla fall..

Nu sitter jag och läser om choklad istället -  Marabou har tydligen släppt en vit chokladkaka, Vinter Vit - vit choklad med en hint av vanilj - låter stört awesome! Återigen så förvånas jag av resultatet på Marabous förra julkampanj, rädda julen där en av pralinerna skulle röstas ut ur alladinasken - En pralin vann (fick flest röster) och den som fick minst antal röster skulle ut ur asken - svårare än så var det inte, vad var det då som förvånade mig? Jo, Körsbärslikören, det mest vidriga marabou någonsin har kommit på, gick och fick FLEST röster - hur stört är inte det? Ägglikören kommer i alla fall åka ut till julen 2010 - can't wait, hoppas bara att det som nu kommer in är nötfritt, alladinaskar är rena rama ambulansbeställningen för allergiker - tyvärr, för finns det någonting i chokladväg som äger så är det praliner, jag älskar praliner - så det så! Men jag brukar försöka sno åt mig de goda nötfria så fort som möjligt så får de andra slåss om det andra äcklet ^^

Nej, nu är klockan fem över ett, jag borde verkligen sova - men jag tackar Gud för att jag är ledig imorgon och hoppas att alla andra sover i alla fall :)

I fredags kom mina glasögon, jag hämtade dem i lördags, idag var jag och klippte mig - så när jag kom till skolan förut så hade jag ny frisyr och glasögon, vilket kändes awesome.

Jag känner mig stört snygg, nöjd med håret, tycker att glasögonen gör sig på mig och sådär - det är stört egentligen hur stor skillnad det kan göra för självförtroendet att man får en ny frisyr och ett par glasögon... Alla förtjänar att få prova hur det känns att få stört mycket mer självförtroende bara på ett par minuter. Jag tycker att alla människor förtjänar att få mer självförtroende - alltid! Det här är ytterligare en av anledningarna till att jag beundrar Blondinbella, hon vet hur man gör för att få bättre självkänsla och bättre självförtroende och jag önskar, innerligt, att jag var mer som henne.

Tänkte att ni skulle få en bild på det nya håret i alla fall - det är nog dags att göra något med bloggen snart också, bilderna är trots allt ett par år gamla nu :o

Okej, ärligt talat - jag längtar till julen, jag vet inte varför, det kanske var snön som kom idag, det kanske är det faktum att det är november snart, eller bara att jag längtar efter ledighet. Men blotta tanken på att få köpa lite julsaker, köpa adventsljusstakar och grejer gör mig alldeles varm inuti - jag vill mysa med julgodis och julskinka, äta risgrynsgröt och tunnbrödsmackor, umgås med familjen och bara mysa.

Jag vill lyssna på julmusik och ha adventsljusstakar i fönstren - nu.Nu.NU.

Men det är mycket som ska göras innan dess, tentor, inlämningar och grejer - Men det löser sig, första kursen är snart klar i alla fall, alltid något :D Bara tre kvar den här terminen >.<

I alla fall - jul, folk firar jul väldigt olika har jag tänkt på, i en del familjer är det inte så viktigt, i vår familj får man inte använda datorn på hela julhelgen etc.

Men i år vet jag ju faktiskt inte hur det blir med jul, vi ska ju hem naturligtvis - men vi har ju inte bestämt vart vi ska vara när och sådär - det samma gäller nyår - vad gör man egentligen på nyår? Jag har aldrig riktigt fattat nyår, så vad gör man? Vad brukar ni göra på nyår?

Härromdagen så föreslog Tommy att han skulle ta med mig ut på middag idag, anledningen var ungefär att det går en fotbollsmatch han vill se på Viasat Fotboll, den enda kanalen i Viasat sport-paketet som inte funkar ordentligt hemma hos oss - han tänkte därför ta med mig till sportbaren för middag och fotboll.

En Wero från för ett halvår sen hade tittat på Tommy, skakat på huvudet och sagt "Eh, nej?" Men nu ser jag faktiskt fram emot det - jag tycker att det ska bli roligt att titta på fotboll och jag tycker att det är lite spännande, kanske beror det på att jag har fått följa fotbollen sen den började för säsongen? Kanske börjar jag tycka om fotboll? Tanken är lika förvånande som tanken på att jag faktiskt kanske gillar sport - en tanke som först slog mig under OS i vintras och sedan dess har hållt sig kvar...

Jag har spenderat min helg med plugg och F1, bokstavligen talat - Jag har pluggat matte i helgen, sista inlämningen i kursen Grundläggande Vektoralgebra som jag läser ska in imorgon förmiddag, jag har blivit godkänd på allt annat - så det är bara inlämning av den, ev. få tillbaka den och göra lite småändringar - men troligtvis inte, kommer bli awesome tror jag. Sen när det är klart alltså, ska bli så skönt, efter nästa vecka får vi nämligen mer eller mindre lov, som vi kommer att spendera hemma i Skövdetrakterna, hur awesome är inte det? Jag har saknat Skövde en del, även om jag trivs väldigt bra i Västerås och tror att det är en stad där jag kan stanna rätt länge, det enda vi saknar är ett O'learys... Men idag ska vi prova the sportsbar i alla fall - det är någon fotbollsmatch Tommy ville se på viasat fotboll, som vi fortfarande inte har fått att funka så vi tänkte åka dit och titta.

På tal om sport så skrev jag ju om F1 i rubriken, helgen har bestått av rätt mycket F1, det har varit invigning av en ny bana, i morse körde man nämligen Koreas GP - för första gången någonsin, på en helt ny bana - i världens regnoväder. Ett lopp som borde ha tagit en och en halv timme tog nu tre timmar, det var typ 14 bilar som gick i mål och VM-ställningen fick sig en rejäl omskakning är jag rädd, varken föraren som jag håller på (Webber) eller föraren Tommy håller på (Vettel) lyckades ta sig i mål, vi fick en ny VM-ledare, det blev lite mer spännande och once again så förstår jag varför jag tycker att det är värt att gå upp klockan halv åtta en söndag för att titta på det - jag förstår också varför jag tycker att det är värt att ägna ungefär 5 timmar varannan helg för att titta på det - det är en spännande sport, där det vissa dagar är lite jobbigare än andra - Som Christian Horner (Team principal Red Bull Racing) sa idag efter dagens lopp "Some days motor racing can be cruel and for Red Bull today it was unfortunately one of those days." Vilket är fruktansvärt sant för dagens lopp, tråkigt nog.

Nu ska jag ta och titta på lite TV eller något, innan vi ska åka in till stan typ ^^

Det utlovade matinlägget, publiceras lördag 23/10-2010 klockan 13:00 - för det har jag bestämt! Jag tycker helt ärligt att tidsinställning är awesome av flera anledningar!

I alla fall - matintresset har alltid funnits där - men matnörden i mig vaknade för inte så länge sen, det var faktiskt just Masterchef Australia och orginal Masterchef (från Storbritannien) som fick den där nörden i mig att vakna. Jag har lärt mig allt möjligt, från chokladfondanter till steak Diane. En chokladfondant för den som undrar är en chokladkaka som ser ut ungefär som en muffins, har samma konsistens på utsidan, men när man tar sönder den så är insidan fortfarande som smet - awesome efterrätt!

En steak Diane å andra sidan är en stek som tillagas på ett speciellt sätt (steks och flamberas sedan) och kryddas med vitlök och peppar. Dessutom måste den serveras med en sås som måste innehålla Worcestershire sauce för att den ska få bli en riktig steak Diane. Rent spontant så funderar jag på att anmäla mig till ett matlagningsprogram snart, det gör mig helt ärligt väldigt glad att laga mat - det går mig att koppla av och det får mig att bli väldigt lugn!

Jag vet inte vad jag ska skriva mer egentligen - utom att Masterchef är ett grymt program, det ger amatörkockar chansen att få ge ut egna kokböcker, öppna restaurang etc. Totally awesome, och jag lovar att om det kommer till Sverige så kommer jag att söka!

För första gången på länge har jag fått massor gjort, jag har städat lite (tills dammsugaren behövde laddad typ), lagat mat, diskat, gjort nästan hela matteinlämningen, handlat mat, handlat en taklampa till vardagsrumsdelen av lägenheten och så har jag hunnit läsa bloggar och sånt där annat viktigt som jag vill göra, för att jag tycker det är roligt. Hann titta på Masterchef Australia också!

Masterchef Australia måste vara ett av mina favoritprogram på TV just nu - jag menar, det är grym matlagning, assköna människor - några av världens kändaste kockar som dömer och som den matnörd jag är (ni anar inte - tänkte blogga om det någon dag...) så får det min fulla uppmärksamhet - varje dag! Det är alltså fem dagar i veckan, antingen klockan 10:40 på förmiddagen eller 18 på kvällen (förmiddagsprogrammet är alltså en repris från kvällen dagen innan) på kanal 8 - finns det något program på tv i dagsläget som är värt att titta på så är det definitivt det! Ingen borde missa det - det är dessutom bara 22 avsnitt kvar på säsongen (som består av 72 avsnitt, inklusive master class och grejer).

Men som sagt, mer om bra matprogram och grejer i ett annat inlägg tänkte jag - som jag tänker prova på att göra en tidsinställning på - blogg.se har nämligen fixat möjlighet att tidsinställa inlägg! Måste provas!

Jag har ett seriöst erkännande att göra, det känns jättehemskt - men så är det. Alla som umågs med mig IRL eller i alla fall har träffat mig när jag har haft tid att slösurfa lite vet att jag är bloggberoende ut i fingerspetsarna - men de flesta har nog inte fått ett ordentligt utlåtande på vad jag egentligen tycker om bloggarna jag läser om.

Jag läser ett par mindre bloggar från människor som jag egentligen inte känner, jag har bara hamnat på deras blogg någon gång och fastnat för något, i båda fallen så handlar det om att jag stör mig något fruktansvärt på människorna i bloggarna - det handlar om människor som lever på socialbidrag, inte söker några jobb, inte gör någonting utom att festa och köpa en massa saker de egentligen inte har råd med...

Jag läser också Kissies blogg - och det är här folk börjar ifrågasätta mig - varför läser jag hennes blogg egentligen? Det enkla svaret är att jag inte har den blekaste aning - jag vet faktiskt inte varför jag läser hennes blogg, den är inte speciellt intressant, jag vill verkligen inte leva hennes liv och jag kan inte påstå att jag är avundsjuk på hur hon ser ut, vad hon umgås med för människor eller hur bra hon har lyckats - så helt ärligt vet jag inte, tror att det mest handlar om att det är en gammal vana och att jag gillar att få störa mig på något här i världen.

Sen läser jag Kenzas blogg - i det här fallet så handlar det om att jag tycker att Kenza verkar vara en så grymt skön person och hon drar en massa kassa skämt som alltid får mig att skratta och jag kan på många sätt identifiera mig med henne, trots att vi utseendemässigt och på flera andra sätt är väldigt olika... Dessutom tycker jag att hon har lyckats väldigt bra med det hon gör och jag är uppriktigt imponerad av henne!

Och sen, sist, men absolut inte minst, Blondinbella - i omgångar så har folk även ifrågasatt mig här -  men jag ser inte problemet, visst, Bella har gjort flera saker som kanske inte är sådär supersmarta, men vem gör inte korkade saker? Det är väl snarare en styrka att våga erkänna för flera hundra tusen människor att man är värdelös på att laga mat än att låtsas som att man kan fast man egentligen inte har en aning om hur man gör? Och hur kan man inte vara imponerad av vad Blondinbella egentligen har åstakommit de senaste åren? Hon driver en av sveriges största bloggar, hon har ett eget bloggnätverk, hon har ett eget klädmärke, hon har släppt en egen bok och hon har blivit handplockad till ett välrenommerat universitet i Schweitz - utan att egentligen ha behörighet till att gå utbildningen - och tjejen har alltså dyslexi - om det inte bevisar att allt går bara man vill så vet jag inte vad - hatten av för Blondinbella.

I alla fall, I have a confession to make - den handlar om just Blondinbella, igår kom nyheten att hon och hennes pojkvän sen tre år tillbaka, Nils, ska flytta isär - vilket känns väldigt udda av flera anledningar - jag har läst hennes blogg i ungefär tre år och Blondinbella har liksom alltid haft pojkvän, de har bott ihop i typ två och ett halvt år - och det gjorde mig väldigt ledsen när de gjorde slut - jag gillar verkligen Blondinbella, inte som att jag tror att vi skulle bli bästisar om vi av okänd anledning träffades sådär - men jag gillar henne och jag är väldigt imponerad av det mesta hon gör - och jag tycker att hon förtjänar att vara lycklig, vilket jag av egna erfarenheter vet att det inte går att vara efter att man gör slut med någon efter en så lång tid, även om man fortfarande är vänner. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle erkänna öppet att jag tycker synd om henne och att jag faktiskt beundrar henne. But I do - and I don't see why I shouldn't be able to say it out loud.

Vi var hemma i helgen, bytte däck och sådär - det var liksom dags tyckte vi - det blir kallare och kallare och det blir liksom ett par veckor innan vi kommer ner igen och när vi kommer ner till Skövde-Mariestad igen så är det liksom november, och då är det lag på vinterdäck - så vi hade inte så mycket val ^^ Och helt ärligt - jag hatar vintern, redan nu, redan innan vintern, så känner jag att det låter, det är jobbigt, det blir kallt, och ja - det finns helt enkelt inget bra med det alls? Utom snö, varm choklad (latte), och att läsa bra böcker inne i värmen - jag tänker verkligen se till att hinna läsa lite böcker i vinter, det hinns liksom aldrig med annars, tråkigt nog, kanske hinner med något vecka 44, när vi har "höstlov".

Vi hade sista matte duggan idag, vilket är en del tenta innan kursen är slut - och guess what? Den var stört mycket lättare än senaste tentan, så jag är lättad, och glad att det är över, jag menar - om typ tre-fyra veckor så har jag mina första 7,5hp registrerade, vilket ger mig bara de resterande 300 innan jag är klar här på MDH.

Jag hade en labb i min elektronikkursen idag också, det var desto svårare, hade ingen koll på beräkningarna och ingen koll på utrustningen, men jag blev godkänd på labb 1 i alla fall, 4 kvar - skrivs i alla fall inga rapporter i den här kursen, alltid något ^^

Sitter och tittar på Gumball 3000 med Erik och Mackan just nu, Tommy lovade precis att vi ska köra Gumball när vi har råd med en vettig, awesome, bil till det. Min lista med saker att göra innan jag dör börjar bli rätt lång, men att köra Gumball kan väl väga upp för att köra F1-bil kanske, bara jag får gå på ett F1-lopp så.

På tal om F1-lopp så reflekterade vi över möjligheterna till ett skandinaviskt F1-lopp i helgen, det är en av anledningarna till att jag älskar honom så mycket <3

De senaste månaderna har jag spenderat med att växa upp, alldeles för fort, och även om jag väldigt ofta har lust att bara sätta mig och spela tv-spel i fyra-fem timmar så har jag bitit ihop och gjort det jag behöver göra.

Sen läser jag om vad mina kompisar håller på med - de super, festar, spelar och gud vet vad - men att växa upp verkar liksom ha hamnat helt utanför planen. Jag fattar liksom inte hur man kan vara nöjd med vart man är på väg när man på bara ett par månader har spårat ur totalt - allt på grund av vad man umgås med för människor. Det är rätt mysko egentligen hur stor förändring det kan bli på en person bara beroende på vad man umgås med för människor.

Och för första gången tänker jag säga rakt ut vad jag faktiskt tycker, för för första gången så behöver jag inte bry mig om de här människorna - så om ni nu tar åt er så tycker jag att det är väldigt lämpligt, jag tycker att ni gör helt rätt i att tänka över det här!

Jag tycker att det är dags för er att växa upp, skaffa en stabil grund att bygga resten av livet på, skärp till er lite - man kan inte bete sig som att man precis har fyllt 18, bor hemma och går på gymnasiet och inte behöver ta något ansvar när man har flyttat hemifrån, börjat på högskolan och ska försöka börja ett nytt liv. Ärligt talat; hur länge tror ni att ni kommer klara er på det där?

Jag är ärligt imponerad av flera av mina bekanta som nu efter studenten har klippt sig och skaffat ett jobb, på riktigt. Hatten av för dem - men ärligt talat, vad tror ni andra? Tror ni att ni kommer komma någonstans?

Vad jag verkligen inte förstår är hur ni kunde klaga på det så länge, att det skulle vara så läskigt, att det skulle bli en så stor omställning och att det skulle bli så hemskt - och sen bara gå bakåt i utvecklingen, spåra ur helt och vara så fruktansvärt barnsliga rent ut sagt.

Förbannad blir jag, att ni sen har mage att klaga - och ja, helt ärligt så är jag glad att vi mer eller mindre inte umgås längre!

Jag har så mycket annat att göra hela tiden, plugg, mat, disk, tvätt, städ, världens bästa systrar som kommer på besök, besök i skövde etc. etc.

Det tar liksom aldrig slut, och någonstans däremellan så ska man klämma in  allt annat man vill göra, blogga, läsa böcker, spela tv-spel, titta på film etc. Allt hinns helt enkelt inte med - och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Sen har jag inget konkret att skriva om heller - jag borde försöka hitta en kyrka här i västerås, men jag vet ju att det kommer sluta som det gjorde hemma i Skövde, att jag inte har någon lust att gå dit - att livet kommer emellan mig och Gud och att jag känner att allt annat är viktigare - det suger, helt ärligt så suger det stenhårt - men vad gör man inte? Har dock hittat ett par kyrkor i den här stan som verkar rätt vettiga - nu ska man bara orka åka dit när de har gudstjänst också - men jag får väl tacka Gud för kvällsgudstjänster i alla fall :D

Aja, nu ska jag ta och göra mig i ordning - det är dags att röra sig mot stan och grejer snart tror jag, vi ska till optikern och titta på glasögon/beställa glasögon till mig - jag har ju åkt på sånt också, men det har jag ju knappast haft tid att skriva - astigmatiskt brytningsfel har jag tydligen, bara så att ni vet xD