Tommy och Wero

var på stan en sväng med mina underbara föräldrar. Och ja, asså, det funkade väl helt okej. Jag gillar faktiskt att gå på stan med dem, det händer inte så ofta tyvärr. Men en sak jag däremot inte gillar, det är alla dessa hemska köer, människor och allt annat. Jag menar, en halv miljard människor inträngd i en butik där det normalt sett är fyra personer. Jag hatar det. Jag hatar att dessa människor springer på varandra, klagar på att just det de själva skulle ha inte finns och alla drabbas av någon form av köpberoende. Är det inte ett beroende så är det ett begär efter mer. Jag tror att det i grund och botten handlar om människors egoism. Ju mer jag handlar, desto mer får jag nästa år. Eller något liknande. Men spela roll. Det är inte det jag blir mest arg på. Det jag blir mest arg på är det faktum att julen har blivit så kommersialiserad. Folk ska köpa, oavsett om de vill eller inte. Sen har vi ju den underbara idén att vi ska samla in pengar på jul. För DET är ju bra. Visst är det? Ta till exempel "kramas för de ensamma". Detta underbara projekt som i grund och botten går ut på att du köper en pin för 20 kronor som ska gå till ensamma människor så att de inte ska behöva vara så ensamma. Men varför drar man bara upp det på jul, varför bryr sig folk mer på jul? Och kom inte och säg att det inte alls är så för det är det, det finns ingen här i Sverige som kan säga att det inte går bättre att göra en insamling vid jul än någon annan gång. Det är totalt jätte fel att säga det. Hade det gått lika bra året runt hade inte alla våra insamlingsgalor legat på vintern. GAH. Jag blir så trött på människor..

Julhandeln är en andledning till föräldrar att skämma bort sina barn, en andledning för barnen att bråka med sina föräldrar eftersom de fick fel färg på sina nya converse, en andledning för ensamma att vara ännu mer ensamma eftersom ingen bryr sig om dem (trots "kramas för de ensamma" och liknande) det är dessutom en andledning till diverse olika människor att må allmänt dåligt. Det är nu vi behöver free hugs (nej, inte "kramas för de ensamma"). Vi behöver free hugs för att vi ska kunna visa människor att vi älskar dem, pengar ger inte människor kärlek. Och julen handlar om kärlek inte om GPS-navigatorer, pengar och Plasma TV. Det handlar om att vi människor ska älska varandra. Älska oss själva och varandra. Men det verkar inte människor förstå. Jag tänker i alla fall älska min familj och mina vänner i jul. Och så Mikko förstås.


Jag förstår mig inte på folk.