förvirring.

Jag borde vara så glad. Jag borde vara så jävla glad. Det var ju det här jag ville. Det skulle ju bli såhär. Jag sa ju det. Jag skulle våldta honom ju. Jag ville ju det. Han ville ju det.
Varför blev det så konstigt? Varför gråter jag för att du är borta när jag kan våldta honom? Jag menar, jag har velat det här i två år, och nu får jag. JAG FÅR. Fattar du inte det? det är liksom tillåtet nu.

I wanna love you, but I better not touch
I wanna hold you, but my senses tell me to stop
I wanna kiss you, but I want it too much (too much)
I wanna taste you but your lips are venomous poison
You're poison running through my veins
You're poison, and I don't wanna break these chains

Hela dagen. jag har lyssnat på den hela fucking dagen. och det stämmer fortfarande så jävla bra. För jag menar jag får, men jag får ändå inte. det är liksom så fel, så elakt. Han borde vara ledsen, jag borde trösta honom, det var så det skulle vara. Så jag bestämde. Varför säger ingen till mig att jag inte kan bestämma hur människor ska reagera? Dessutom kanske det inte är honom jag vill ha, det kanske det är därför jag har fått spendera flera månader med att övertyga mig om att jag inte saknar dig, men jag gör det. Det är inte så länge sen jag skrev det sist. Men jag älskar dig dummer. tänk om du fattade det. Eller tänk om det är det du har fattat. Vad händer då? Vad gör vi då? vad händer med oss då? Saknar ditt leende. saknar din kropp. Saknar dig och dina kramar, och när du säger att allt kommer bli bra. Fattar du inte det? fattar du inte hur underbart jag tyckte att det var? Förlåt om jag gjorde något som var fel. Förlåt om jag gjorde något som du inte ville att jag skulle göra, det var inte meningen i så fall.. jag tror att jag måste prata med någon om det här. Din kompis kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0