ingenting alls.

Jag hatar det. När man sitter där och tror att man har något att säga, men sen har man inte det i alla fall. Men ibland får man offra sig.

Idag var en bra dag. I alla fall ett tag. Bussresan hem var dock det mest ångestfyllda jag upplevt på länge (okej, sen i lördags). Den var, hm, jobbig. Mest för att jag var övertygad om att världens underbaraste människa (läs Mikko) var arg på mig på grund av vissa saker som jag sa till honom igår. Saker som inte är tillräckligt officiella för min blogg, hur oprivat den är. Eller egentligen är den inte det eftersom jag inte har så många läsare. 7 stycken liksom. Jag vet vilka typ 4 är. Vilka kan dom andra vara? Det kan man undra. Det spelar ingen roll. Jag gillar dom i alla fall :) Well, åter till saken. Mikko var inte alls sur på mig, lyckan var total. Jag satt och log i en hel timme, Ich am patetisk xDD Jaja, Mikko älskar Wero och Wero älskar Mikko. Everybody's happy!

"Time's up!"

OMG jag citerade precis Good Will Hunting.

Jaja, ni fattar. 

Farväl för den här gången högt ärade läsare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0