saker.

Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska skriva igen. Konstaterade precis att världen är väldigt liten. Nu saknar jag honom. Tack så jävla mycket. Fan, asså. Ibland blir man så jävla stolt över att man glömmer någon, sen får man äntligen tag i personen. Man skiner upp och inser att man kanske inte var så glömd och övergiven som man först trott. Sen helt plötsligt hör man inte ett skit och man är allmänt ensam och övergiven igen. Why is it that way? Jag förstår inte. Det är mig övermäktigt att människor som var bland ens bästa vänner, människor som berättade allt för en. Människor som ringer en på julafton och säger att de har stuckit hemifrån osv. helt plötsligt skaffar FLICKVÄN och sen är man inget värd. Vad hände med "Du får lära mig att hångla" och "Jag berättar allt för dig, du är min enda vän" Försvann det bara sådär? Blev det helt inaktuellt och värdelöst, blev jag inaktuell och värdelös? Jag saknar dig, det vet du. Även om det får mig att hata mig själv så vill jag ändå säga till dig att jag älskar dig, att du fortfarande betyder hur mycket som helst för mig och att jag fortfarande skulle trösta dig när du ringde klockan tre på natten.

Nu sitter jag här och klagar och självömkar igen. Men om ni inte tycker om det så läs inte då? Jag menar, det är inte mitt fel att du har läst såhär långt. Så gå och ta dig någonstans.


Förlåt för mina aggressioner, men det kanske kan roa någon. Jag bryr mig inte. Det enda som betyder något är vad en viss F. tycker just nu. En F. som inte pratar med mig. För han är "inte sur, bara dissIG._. " 

Jag är död... Alla är döda. Lever du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0