Tommy och Wero

Ibland är folk så söta. Ibland önskar man att man bara kunde krama dom och förklara hur söta dom är i en evighet, men det går inte. Inte nu. Jag ska göra ett försök att förklara här och nu.
Jesper - det var verkligen inte negativt att du skällde på mig den där natten, det var precis vad jag behövde. tack <3
                hoppas du förstår vad du betyder för mig..
David - du är bara så söt hela tiden, även om jag kanske inte tänker skriva allt du har gjort för mig här, det blir så
              konstigt då.. så för en gångs skull ska jag hålla något i huvudet ;) <3
Mikko - Jadu. Det finns nog ingen som har fått mig att känna mig så värdelös som du, mina ord räcker inte till
              längre, jag önskar verkligen att jag skulle kunna förklara för dig, det finns så mycket som du borde veta, så
              mycket som är så viktigt för mig, i mina tankar, som du verkligen borde veta. Men jag har vänt hjärnan
              ut och in flera gånger och det går inte. Orden räcker inte till <3
Peter - Du är så Peter. Hela tiden, jag vill så gärna låta bli, men du gör det omöjligt för mig. Förstår du det?
             Du gör det omöjligt för mig att inte älska dig. <3
Ni andra - det är era namn jag inte vill nämna här, för att jag inte vet hur ni skulle reagera, vad ni skulle säga.
                   Förlåt. skäll på mig. Gör det, men det kommer en dag. En dag när jag säger hela sanningen till världen
                   om er också. beware for that day <3

Det finns så många saker som jag skulle vilja få ur mig, som jag skulle vilja säga till folk, varför gör man inte det? Varför sa jag aldrig hej till Samuel på Frizon? På riktigt? Okej, det löste sig, nu.. men i alla fall. Jag fattar inte. Jag fattar inte varför man inte vågar säga något när man är där. Varför är jag en person IRL och en när jag har två dataskärmar och en massa ledningar emellan mig och personen jag pratar med? Vilken rädsla är det som försvinner med hjälp av det? Eller det kanske bara är min patetiska sida?

Jag hatar mig själv.