Tommy och Wero

jag tror faktiskt att det är det som är felet, det är nog inte det att jag håller på att bli sjuk igen, jag tror inte att det är det som är felet. Jag tror inte att det spelar någon roll att jag har varit arg hela morgonen. Problemet är att allting bara studsar runt som i ett flipperspel i mitt huvud (sry david, för att jag snodde din liknelse) det är faktiskt så, det känns som om allt jag tänker fastnar i hjärnan för att sen studsa runt där i timmar, ibland kommer det till en av dom där flipper grejerna och det är då jag tänker på det, annars stutsar det mest runt där, problemet just nu är inte att jag tänker, problemet är att flippermaskinen har gått sönder och bara skjuter upp nya bollar hela tiden, nya tankar. Konstant kommer det nya tankar, de får snart inte plats, jag vet inte vart jag ska göra av dem, jag kanske skulle sätta några mellan tårna eller nånting.

Det är inga dåliga tankar, det är det verkligen inte, det är bara många tankar, tankar på vad jag tror att Gud försökte säga till mig igår. Undrar om det bara var en slump, eller om det var meningen att det skulle bli sagt på det sättet, lite coolt var det i alla fall. Det är glada tankar, på att allt skulle bli bra, att alla skulle må bra och leva lyckliga i alla sina dagar. Det är den inverkan klyshiga filmer i kombination med miljas predikan har uppenbarligen den effekten på mig. Sammtidigt som jag har alla dom här glada tankarna så har jag en jagad känsla, en känsla av att jag inte får säga att jag mår bra, en känsla av att jag helt enkelt är så egoistisk att jag bara skiter i att andra mår dåligt.

Gode Gud,  ta bort alla mina dåliga tankar, ta bort skuldkänslorna.

<3