krupp.
Det är verkligen som att få krupp. Okej, jag ska inte ljuga och låtsas som att jag kommer ihåg hur det var att vara tre månader gammal och inte kunna andas, men jag tror att det kändes såhär. Jag har så mycket i mig som jag bara måste få ut. Så mycket tankar och känslor. Fattar du hur jobbigt det är att försöka förklara för dig hur jag känner när du redan har sagt att jag ska glömma allt som har med killar att göra, vad vill du egentligen? Att jag ska bli lesbisk? Jag förstår inte. jag förstår verkligen inte. En vacker dag kanske jag förstår, men det kommer ta lång tid och när jag förstår har du redan sprungit och gift dig med någon tjej som bara vill ha dig för att du är snygg, för det är du. Så in i helvet. Men det har inte riktigt med saken att göra, saken är den att jag hade tyckt precis lika fruktansvärt mycket om dig i alla fall, även om du hade varit ett träsktroll eller en ko eller vad som helst. Det är inte din kropp jag är kär i, det är dig. Visst, det är kanske lite som alla säger, du kan få vem som helst att bli kär. Men jag vill tro att det är annorlunda, och även om jag vet att jag kommer se tillbaka på det här om ett år och säga "Guuuuud vad fånig jag var" jag vet ju det. jag vet att jag kommer gråta för att du inte vill ha mig också. Men mest kommer jag gråta för att jag inte kan säga till dig att det faktiskt är dig jag är kär i.
