Tommy och Wero

Jag saknar att ha en vän ibland. Att ha en vän som jag vet finns där. En vän som jag får ha roligt tillsammans med. Nu säger jag inte att jag inte har roligt med de vännerna jag har, men jag säger att det inte känns som om någon av mina vänner faktiskt skulle prioritera mig först. Det finns alltid något annat som är viktigare och när det inte gör det, då kan man leka med mig. Det suger ibland. I alla fall när Wero är ensam och inte vet vad hon ska göra. Jag har lust att börja gråta igen, men det kan jag inte göra. Jag är för gamal för att gråta över att mina vänner inte vill leka med mig. Jag är för gamal för att gråta.

Jesus, jag vet att jag är patetisk. Det är inte så att någon behöver berätta det för mig. Men just nu vill jag kunna gå mer än en timme utan att må dåligt. Jag vill kunna slippa ångestklumpen i magen och känslan av ensamhet. Jag vill slippa ha ont i magen, slippa vara sjuk. Jesus förlåt alla mina fel och brister. Jag vet att du älskar mig såpass mycket att du sträckte ut dina armar och dog för min skull. Jesus, jag vet. Men om du dog på korset för mina synder så kan det inte vara mina synders fel att jag har ont. Vad är det då? Jag förstår inte. Jag har svårt för att tro att det skulle varit Eva och Adams fel och om felet ligger i att "Gud skapt slangen" så tror jag inte det heller, Gud är inte dum. Jag tror inte det. Jag vill inte tro det. Gud, jag faller ner på knä igen. Jag ligger på knä framför dig. Jag gör vad du vill. Men Herre, hjälp mig nu. Hjälp mig Jesus.
Amen