Farfar<3

Marielle pratade med farmor innan. De skulle ha haft planeringsmöte idag om honom och hur de skulle göra med honom, men när farmor kom dit så var det ingen där. Tillslut lyckades hon fråga någon vart folk var och då var mötet tydligen inställt. Farmor åkte till sjukhuset och då har farfar blivit mycket sämre. Han hade tydligen blivit sämre redan igår, men det var ingen som kom ihåg att säga det till farmor.. Hur fan tänker man då? När man liksom glömmer bort att berätta för någons man/fru att personen i fråga har blivit allvarligt sjuk och kan dö vilken minut som helst. Svensk sjukvård i ett nötskal.

Ja, jag är arg. Jag är fruktansvärt arg på det faktum att det inte verkar spela någon roll hur han mår. Bara hur många kollin de har i sina sängar och hur många av dem de kan skicka hem. Jag fattar inte varför de har så bråttom, liksom, han blir lite bättre i ett par minuter, och då ska han hem. Sen får man ta tillbaka det och säga att "nej, vi hade nog lite bråttom". Men för att få stanna kvar så måste man liksom sväva mellan liv och död konstant. GAH:

Grejen är liksom den att det verkar som att det här inte får vara jobbigt för mig. Det känns som att jag inte ska bry mig, men jag bryr mig. Jag bryr mig som f*n. Jag älskar honom. Massor. Men det kanske jag inte får...

Aja, jag vet inte vad jag ska säga i alla fall. Ingen verkar ju vilja umgås med mig i alla fall..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0