Tommy och Wero

Ni som aldrig behöver sova ensamma, eller ni som alltid sover ensamma kommer verkligen inte att förstå mig. Men ni andra kanske förstår.

Jag hatar att sova själv. Jag vaknar ofta på nätterna och tror att det jag precis har drömt har hänt på riktigt. Nu på senare tid har jag drömt mer och mer mardrömmar (vad mina mardrömmar handlar om är irrelevant för tillfället..).

I alla fall. Jag sover bättre när jag har Mikko brevid mig. Dels för att jag vet att jag när som helst kan rulla runt och lägga mig i hans famn. Dels för att jag också vet att det som har hänt i drömmen inte kan vara sant, för han ligger ju där brevid mig, oftast så sover han, vilket också gör mig trygg.

I alla fall. Just nu så önskar jag bara att jag slapp sova ensam de nätter som är kvar tills han kommer hem. Visst, imorgon natt ska jag sova hos stina.. men Milja på en madrass, jag på en och Stina i sin säng (det är så jag antar att det blir i alla fall) är inte riktigt samma sak som Mikko i samma säng som mig. Det är definitivt inte samma sak eftersom jag inte tänker rulla runt och lägga mig i Miljas famn.. Det skulle liksom bli... konstigt?