Cityakuten.
Sitter och tittar på Cityakuten. Såg ett av de gamla avsnitten nu på eftermiddagen. Och ett nytt nu. Asså, vad det har hänt mycket egentligen. Abby har gått från att bråka med Kovac till att bli alkoholist liksom. Men det är inte det jag tänkte skriva om. Det är en tjej där, hon är patient och har enligt henne själv en halv miljard symptom på olika sjukdommar. Typ huvudvärk (10 på en skala mellan 1-10), andnöd (fast den kom först efter att de inte ville göra en cat-scan (Datortomografi)), och lite andra liknande saker. Hon ville inte att de ringde hennes pappa och hon bodde i en videobutik. Det intressanta är att jag för typ ett år sedan hade velat vara som henne. Hon hade varit det coolaste jag hade kunnat tänka mig. Bara det faktum att jag har tyckt att folk som henne är coola är liksom.. skrämmande. Det gör mig lite smått rädd att total nochalens faktiskt har varit ett mål att sträva efter i min värld. Jag är glad för att jag har prioriterat om. Att mitt liv inte handlar om att vara elak mot människor, utan att jag faktiskt vill fokusera på att älska människor, fokusera på att sprida det budskap jag faktiskt vill leva efter.
För övrigt skulle jag vilja fråga mina läsare en sak.. och hoppas att ni kan vara villiga att svara.
Hur lever en kristen?
Jag vet hur jag lever, men lever jag rätt? Vad skiljer sättet jag lever på från alla andra?
