Människor.

Jag insåg en sak förut. Alla människor jag litade på, alla människor jag brydde mig om, alla människor som brydde sig om mig. De är helt borta nu. Allihop. Jag brukade säga att jag älskade massa människor, att jag inte kunde leva utan dem. Sen försvann de och jag lever i alla fall. Jag kanske bara är en hycklare. Jag kanske bara låtsas. Jag vet inte. Önskar bara att någon fanns kvar. Att vi inte bara pratade matte, att vi inte bara pratade datorer eller musik. Att vi inte bara skickade länkar med halvkassa youtube filmer. Att vi pratade, på riktigt. Jag saknar de där tre timmars samtalen i telefon där vi aldrig egentligen kom fram till något utan bara sa samma saker sjuttioelva gånger och skrattade lika mycket. Jag saknar Ecstasy. Jag saknar Ankor. Jag saknar runda sängar i rymden. Jag saknar det gamla, det vi hade.

Varför blev det såhär? Varför gled vi isär? Varför pratar vi aldrig längre?

Är det bara jag som saknar det? Om inte, why don't you ever call me? Jag saknar er. Ni vet nog vilka ni är.

Okej, det är inte alls lika hemskt som det låter. Jag blir bara så avundsjuk ibland. Jag vill också ha vänner, vänner som vill träffa mig, vänner som saknar mig. Jag vill ha en vän. En riktig vän. Någon som skulle kasta sig i mina armar och säga att den älskar mig, någon som skulle sakna mig. Alltid. Men den personen finns inte.

Förlåt. Jag bara saknar det.

Kommentarer
Postat av: Lia Florenz

Hej, idag fyller jag år därför är jag extra snäll
så vill du ha en ny header och hjälp med bloggen?

Var då med och tävla!
Det enda du behöver göra är att lämna en kommentar
här; florennz.blogg.se/1201076167__23...januari_08.html

LYCKA TILL!

2008-01-23 @ 19:55:19
URL: http://FLORENNZ.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0