Once Upon A Time.

Nej, det var inte en gång. Inte en enda jävla gång var det. Eller någon gång kanske. I sagorna var det ju det, det är klart, men en saga är ju alltid en saga. Jag lever inte i någon saga. Och om jag gör det så är jag definitivt inte Prinsessan i sagan utan snarare Den Onda Féen eller Draken som dödar Prinsessan eller Prinsen eller vem sagan nu handlar om. Jag hatar mitt liv. Och det säger jag inte bara för att jag har en dålig dag. Inte för att jag vill låta som en 14-årig "hejjagärfjortonochmittlivsugerkuk"-fjortis heller. Jag säger det för att jag aldrig, aldrig, aldrig i hela mitt liv har varit bra på något. Prinsarna och Prinsessorna i sagorna var alltid vackra, titta på Disney, där är alla vackra. Men jag har aldrig varit vacker, jag har inte heller varit riktigt riktigt bra på något. Sådär "detfinnsingenivärldensomkanslåmigpådethär"-bra. En gång kallade någon mig för tonårs revolutions poppig. Det är jag nog nu med, men inte lika mycket, inte på samma sätt. Jag strävar inte längre efter att vara alternativ. Jag vill inte längre att alla ska veta vem jag är. Eller visst, jag vill att folk ska veta vem jag är. Men hellre att jag är "honmattenörden" eller "honstudet" än att jag är "honsomskärsigiarmarnaochlåtsasvaraemo" GOSH. Jag vet inte vad jag försöker få fram. Att mitt liv inte är någon saga eftersom folk alltid vet vem huvudpersonen i sagan är. Jag är mer typ hon som förstör för huvudpersonen. Kind of sucks.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0