Dreams Comes True.

Okej. Jag kan inte publisera min bild. Men jag kan skriva inlägget i alla fall ;)

Jag tror, att drömmar alltid går att förverkliga. Jag har ett antal drömmar, vissa små och andra stora, jag drömmer till exempel om att bli känd för att jag har gjort något bra. Nu pratar jag inte om att rädda världen utan snarare om att kanske bara se till att någon faktiskt gör något. Att faktiskt själv göra något. JA! Jag sympatiserar med människorna som säljer allt de äger för att göra något vettigt. JA! Jag vill också vara som dem. JA! Jag önskar att jag var som dem. Men rädslan för att Gud ska överge mig mitt ute i öknen är för stor. Jag vet. As pathetic as it is så är det så, jag vågar inte för att jag tror att Gud ska lämna mig när jag gör vad han vill. Värre än så kan det nog inte bli egentligen...

Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Jag tänkte skriva om Guds plan och hela fadderullan, igen. Dels för att jag själv tänker alldeles för mycket på det just nu, och dels för att jag vet att det är många andra som gör det. Men jag tror att Gud har en plan. Och att det egentligen bara är för oss att be honom berätta för oss, och sedan lyssna. Sen om vi tycker om vad vi hör eller inte är skit samma. Vi har i alla fall hört det, och jag tror att den dagen vi hör vad vi verkligen ska göra, och inte längre hör fel för att Gud står och viskar en kilometer bort (på andra sidan 17 motorvägar etc), så kommer vi inte längre kunna förneka att vi måste göra whatever det nu är han vill att vi ska göra.

Jag har ingen aning om vad Gud vill göra med mitt liv. Jag är öppen för att testa vad han än ber mig göra minst en gång. Vill han att jag åker till afrika och leker med barn så fine (nu tror jag iofs inte att han vill det..) då får jag gör det, inte mer med det.

Men ibland så tror jag att den plan som Gud har för en visar sig som en dröm. Typ att någon när den är liten drömmer om att bli polis för att Gud vill att denna någon ska bli polis. Och ja, om det är så, så kommer det att slå in. För att det är Guds vilja. (Jag har sagt det förut och säger det igen, Gud är coooooool)

Berätta för  mig. Säg mig vad jag ska göra. Just nu känns det som att allt är uppochner, jag hinner inte, jag vill inte och jag har absolut ingen lust att göra som det verkar bli just nu. Så Gud, om du vill ha det såhär, då får du ge mig en väldigt bra ursäkt till varför. För jag tänker inte åka på ett ultraljud den 30:e Juni, jag tänker inte missa en vecka med Mikko, jag missar redan konfa lägret. Varför vill du ha det såhär? Jag ville ju.. Visst, "God works in mysterious ways" men jag menar, att ta bort allt roligt? Är det verkligen bra? I do not like you right now. Gud. Jag blir så arg på dig.

Men visst, jag ger dig en chans till (som alltid), visa mig din väg. Visa vad du vill med mitt liv. Jag ger mig. Du för göra vad du vill. Bara visa vad du vill och få mig att förstå varför.

Förlåt för att jag är dum och arg på dig. Men jag vill inte springa runt och göra skumma saker utan andledning. Jag vill ha en andledning och jag vill förstå vad du gör och varför. Förlåt.
Amen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0