Ensamhet.
Okej. Jag har fått massa skumma kommentarer, eller inte skumma kommentarer, men kommentarer som har fått mig att tänka. (Okej, jag har fått TRE kommentarer som har fått mig att tänka men det räcker liksom)
Den första var från Riktigt kristen, den tog jag upp i ett annat inlägg. Sen skrev Tomas ett svar på det. Jag gillar svaret. Jag gillar när andra har koll på sin bibel. (nej, jag har inte koll på Bibeln, jag förnekar det inte. Jag kom till Psaltaren, men sen pallade jag inte mer. Ska fortsätta någon gång, läsa nt i alla fall) I alla fall. Tomas radade upp massa verser i Bibeln som säger att vi inte ska dömma varandra. Vilket är ack så sant. Jag har ibland undrat vem jag egentligen är att döma någon som jag tycker gör fel. Det är klart att jag inte har rätt till det egentligen, ganska logiskt, right? Jag menar, jag har ingen som helst aning om vad andra tänker. Jag har ingen som helst aning om hur de resonerar kring det de gör. Jag säger inte att jag inte dömer. För det gör jag. Men jag brukar försöka be om förlåtelse, speciellt eftersom det oftast visar sig att jag har fel. Det är liksom ingen idé att döma någon efter hur den ser ut, ibland stämmer det, ibland inte (oftast det senare). Flera av mina bästa vänner har jag träffat och trott att de skulle vara något helt annat än vad de senare har visat sig vara. Jag förstår mig inte på människor ibland. Jag gör verkligen inte det. Sen i alla fall, så kom det en kommentar till. Och det är här det spännande börjar komma in i bilden. Personen i fråga angav inget namn eller någonting, men skrev "Tack Gud, för att du hör bön" något sånt i alla fall, det var poängen med kommentaren, vet inte om jag har citerat helt rätt (rätta mig om jag har fel och du läser det här?) Och jag kan inte mer än att hålla med.
Aja, hur som helst så vill jag ha kebabpizza.. och Mikko, men han är och spelar fotboll...
Gud, ibland blir allt helt fel, vi säger fel, vi gör fel, vi behandlar människor fel. Och ja, det slutar med att allt blir helt fel, vi går och lägger oss med en klump i magen och allt är bara kasst. Men du finns där då också. Det är då du bär oss, det är då det bara finns ett par spår i sanden. Det är dina spår Gud. Dina spår i sanden. Ibland är det nästan så att man kan känna hur du lyfter upp en och låter en vila sina trötta ben i din famn. Tack för att du är våran far. För att du tar hand om oss när vi inte orkar göra det. För att du håller om oss när allt är hemskt och vi inte längre orkar. Tack Gud för tårar torkar, tack Gud för att vi orkar. Jag älskar dig, inte tillräckligt, men jag älskar dig fortfarande.
Amen
Den första var från Riktigt kristen, den tog jag upp i ett annat inlägg. Sen skrev Tomas ett svar på det. Jag gillar svaret. Jag gillar när andra har koll på sin bibel. (nej, jag har inte koll på Bibeln, jag förnekar det inte. Jag kom till Psaltaren, men sen pallade jag inte mer. Ska fortsätta någon gång, läsa nt i alla fall) I alla fall. Tomas radade upp massa verser i Bibeln som säger att vi inte ska dömma varandra. Vilket är ack så sant. Jag har ibland undrat vem jag egentligen är att döma någon som jag tycker gör fel. Det är klart att jag inte har rätt till det egentligen, ganska logiskt, right? Jag menar, jag har ingen som helst aning om vad andra tänker. Jag har ingen som helst aning om hur de resonerar kring det de gör. Jag säger inte att jag inte dömer. För det gör jag. Men jag brukar försöka be om förlåtelse, speciellt eftersom det oftast visar sig att jag har fel. Det är liksom ingen idé att döma någon efter hur den ser ut, ibland stämmer det, ibland inte (oftast det senare). Flera av mina bästa vänner har jag träffat och trott att de skulle vara något helt annat än vad de senare har visat sig vara. Jag förstår mig inte på människor ibland. Jag gör verkligen inte det. Sen i alla fall, så kom det en kommentar till. Och det är här det spännande börjar komma in i bilden. Personen i fråga angav inget namn eller någonting, men skrev "Tack Gud, för att du hör bön" något sånt i alla fall, det var poängen med kommentaren, vet inte om jag har citerat helt rätt (rätta mig om jag har fel och du läser det här?) Och jag kan inte mer än att hålla med.
Aja, hur som helst så vill jag ha kebabpizza.. och Mikko, men han är och spelar fotboll...
Gud, ibland blir allt helt fel, vi säger fel, vi gör fel, vi behandlar människor fel. Och ja, det slutar med att allt blir helt fel, vi går och lägger oss med en klump i magen och allt är bara kasst. Men du finns där då också. Det är då du bär oss, det är då det bara finns ett par spår i sanden. Det är dina spår Gud. Dina spår i sanden. Ibland är det nästan så att man kan känna hur du lyfter upp en och låter en vila sina trötta ben i din famn. Tack för att du är våran far. För att du tar hand om oss när vi inte orkar göra det. För att du håller om oss när allt är hemskt och vi inte längre orkar. Tack Gud för tårar torkar, tack Gud för att vi orkar. Jag älskar dig, inte tillräckligt, men jag älskar dig fortfarande.
Amen
Kommentarer
Trackback
