ett tag sen.
Det var ett tag sen jag bloggade nu. Mest för att jag inte har något att säga. det känns som att jag redan har tagit upp allt, som att jag har tömt ut alla mina åsikter, allt som ingen läste i alla fall. Jag funderar fortfarande på vart mina 26 läsare tog vägen..
Aja, vi har snart alla pengar som behövs för att åka till Japan. Möte imorgon klockan 17.00 = jag hinner inte hem innan, sen när jag kommer hem är mikko och tränar = vi kan inte prata förrens klockan 21.00 typ.
För övrigt har jag lagt till ny musik i mitt Winamp bibliotek, men jag får se till att få ner en låt till. Just nu har jag 699 låtar i biblioteket. Om det stör mig? JA det gör det.
Tänkte på en sak igår. Varför har jag egentligen så svårt att säga att jag älskar vissa personer? Varför går det helt enkelt inte att säga till vissa personer att man älskar dem? Även om man vet att man borde och det inte direkt är så att man skulle behöva ljuga för att säga det så blir det bara helt fel när man ska säga det. Allt känns konstigt och så kan man inte säga något alls. Varför? Jag förstår inte.
Så om du någon gång har kännt dig jätte dissad och undrat varför jag inte kan säga att jag älskar dig också så vet du varför nu, jag kan inte. Det är inte så att jag inte älskar dig, för det gör jag säkert. Det kan jag nog lova. Men ja, det blir bara fel ibland.
Förlåt mig.
Jesus, jag vet att jag är jätte dålig på att be just nu. Jag vet att allt bara blir fel just nu när jag ber. Jag vet att du vet varför också, men jag vet inte varför. Det kanske inte är meningen att jag ska veta det, jag kanske kommer på det senare. Men i alla fall. Skuldkänslorna växer inom mig och jag orkar inte riktigt just nu. Jag orkar inte hålla uppe en tro som känns så meningslös. Gud jag ber dig, vad jag än har gjort för fel, förlåt mig. Förlåt mig och hjälp mig hålla ihop det här. Ge mig åtmindstone lite hjälp att göra det? Jag förstår mig inte på dig Herre, jag förstår inte varför du inte bara kan låta allt vara bra. Varför allt inte bara kan vara som det var förut, jag saknar det. Jag saknar att ha vänner att prata med, vänner som jag aldrig skulle få för mig att ringa mitt i natten men som inte skulle döda mig om jag gjorde det. Vänner som jag litade på, vänner som brydde sig. Varför lät du dem överge mig? Jag hatar att erkänna det, men jag saknar att ha någon att sakna. Jag saknar Mikko. Men inte på samma sätt. Jag saknar att sakna någon som jag träffar en gång om året, någon som den gången jag faktiskt träffade denna någon kunde skratta med mig och prata med mig om allt mellan himmel och helvete. Jag saknar att ha en vän som vet allt om mig. Förlåt för alla fel jag gjorde, jag försöker låta bli men det går aldrig. Jag är bara människa, inget mer. Förlåt förlåt förlåt. Jag älskar dig, men räcker det?
Amen
