Svunnen tid.
En gång i tiden trodde jag att jag var odödlig, jag brukade göra allt jag inte borde ha gjort. För jag kunde verkligen inte dö. Sen träffade jag folk som fick mig att komma ner på jorden. Människor som fick mig att inse att livet här och nu betyder så fruktansvärt mycket, bara för att det kan ta slut vilken sekund som helst. Jag tänkte ägna det här blogg-inlägget till en sådan människa, vi kan kalla honom F. (Jag vill inte lägga ut hans namn i min blogg. Det känns elakt). I alla fall. F är en sån människa som när jag lärde känna honom visste vem han var, han visste att livet var värt att leva bara på grund av de där stunderna som man har typ en gång om året. Han var ganska osäker på sig själv, mest för att han var ganska ensam. Men han litade på mig, och jag litade på honom. Det är här det roliga kommer in, för en dag så hade F blivit kär i en snubbe, låt oss kalla honom R (faktum är att jag inte kommer ihåg hans riktiga namn) och ja. Vi pratade om allt. Jag var den första som fick veta att F var bög, att han skar sig, han var den första som visste att jag skar mig. Vi skar oss tillsammans i cam. (Ja, vi gjorde ju det..) sen i alla fall, en vacker dag, så kom F hem från skolan och loggade in på msn. "F (L) J says:" Hej.
Vem var J? jo, J var hans nya FLICKVÄN. Ursäkta, men missade jag något? Det var nog där vi tappade kontakten, när J kom in i bilden. Jag hatar henne ibland. Men de är fortfarande ihop, efter minst 1,5 år. Kommer inte riktigt ihåg när vad hände. Men jag och F hade inte träffats IRL då. Det är lite mer än ett år sen, och ja, sen den dagen har vi inte pratat. Men ja, jag saknar honom. Jag saknar tiden då jag kunde lägga allt på honom. Då jag hade en bästa vän.
Om du läser det här F, så antar jag att du förstår att det är dig jag menar. Jag saknar dig. Hör av dig om du kommer ihåg mig?
Jesus, förlåt för min egoism, men jag saknar att ha någon att lägga allt på, någon som la allt på mig, någon som kunde klaga på mig, berätta om mina fel för mig. Och fortfarande göra mig glad. Jag saknar att ha någon som ristar in mitt namn på handen med en gamal pin. Jag saknar att ha någon som ringer och gråter mitt i natten. Någon som saknar mig fast den egentligen inte borde. Men förlåt min egoism, förlåt min sarkasm. Jag ligger på knä framför dig Gud, ödmjuk och lugn. Gråten bygger upp inom mig. Vad gjorde jag för att mina vänner skulle försvinna?
Amen
Vem var J? jo, J var hans nya FLICKVÄN. Ursäkta, men missade jag något? Det var nog där vi tappade kontakten, när J kom in i bilden. Jag hatar henne ibland. Men de är fortfarande ihop, efter minst 1,5 år. Kommer inte riktigt ihåg när vad hände. Men jag och F hade inte träffats IRL då. Det är lite mer än ett år sen, och ja, sen den dagen har vi inte pratat. Men ja, jag saknar honom. Jag saknar tiden då jag kunde lägga allt på honom. Då jag hade en bästa vän.
Om du läser det här F, så antar jag att du förstår att det är dig jag menar. Jag saknar dig. Hör av dig om du kommer ihåg mig?
Jesus, förlåt för min egoism, men jag saknar att ha någon att lägga allt på, någon som la allt på mig, någon som kunde klaga på mig, berätta om mina fel för mig. Och fortfarande göra mig glad. Jag saknar att ha någon som ristar in mitt namn på handen med en gamal pin. Jag saknar att ha någon som ringer och gråter mitt i natten. Någon som saknar mig fast den egentligen inte borde. Men förlåt min egoism, förlåt min sarkasm. Jag ligger på knä framför dig Gud, ödmjuk och lugn. Gråten bygger upp inom mig. Vad gjorde jag för att mina vänner skulle försvinna?
Amen
Kommentarer
Trackback
