Tommy och Wero

I förra inlägget skrev jag i min bön att "de förtjänar det". Och det fick mig att tänka på matten i fredags. Jag hade min tröja med texten "all kärlek är bra kärlek" på. Och hade precis skrivit ut ett papper, jag gick till Boromir för att hämta pappret och där satt Olle och Marcus. Marcus sa inte så mycket men när jag var på väg ut genom dörren sa Olle "Men du kan ju inte tycka att kärlek till Hitler är bra" och jag svarade "jo." Olle tittade chockat på mig och sa "va, men det kan du ju inte göra, du är ju sosse OCH kristen". Men det var ju halva poängen. Svaret blev "jo, och kärlek kan förändra världen". Sen gick jag, så vad Olle egentligen svarade vet jag inte. Men poängen att jag som kristen faktiskt ska älska alla människor är ganska bra. Jag tror att kärlek förändrar människor. Hur hade världen sett ut om alla hade älskat alla liksom? Om vi hade kunnat acceptera varandra. Men i dagsläget så vet vi knappt vad det innebär att acceptera någon. Jämnställdhet och acceptans är två vitt skillda saker som vi svenska är ganska dåliga på att skilja på. Det suger, ärligt talat, det suger.

Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Jag blir mest trött på folk, på folk som inte är kristna som tror att kristna är helt dumma i huvudet och springer runt och hatar alla som inte är kristna, bara för att. Men snälla, det är ju för Guds skull tvärtom. Jag menar, det är ju ni som trackar på oss. Det är inte vi som försöker trycka ner er. Det är tvärtom. Jag blir så less. Det här är reultatet av att vi inte "kan" leva som vi borde. Fail på oss. Massa fail.

</3