The reason why I'm standing.
Hur hade mitt liv sett ut utan Gud? Jag har ställt mig den frågan ganska många gånger, speciellt de dagar när det känns som att Gud aldrig har gjort mig något vettigt, eller de dagar när andras ord om att Gud inte finns träffar lite hårdare. Men sen slår det mig att "Hey, he's the one that makes the sun shine" och jag tror att det är sant. Jag tror att Jesus är andledningen till att jag vaknar på morgonen, andledningen till att jag orkar gå upp.
"I am a flower quickly fading
Here today and gone tomorrow
A wave tossed in the ocean
Vapor in the wind
Still You hear me when I'm calling
Lord, You catch me when I'm falling
And You've told me who I am
I am Yours, I am Yours"
- Who Am I - Casting Crowns
Jag fetstilade två rader som jag tänkte fokusera lite mer på. Lord, You catch me when I'm falling. Det är sant. Det var liksom det som var poängen med det här inlägget. Det är som den där berättelsen som folk alltid drar på läger och andakter och grejer, men som de samtidigt förväntar sig att ingen har hört. Den med mannen som går på en strand tillsammans med Gud. Jag drar en kort sammanfattning ifall att någon inte har hört den.. Gud och mannen går där och följer mannens fotspår (han har precis dött) men på vissa ställen finns det bara ett par fotspår, så säger mannen "Varför övergav du mig när jag hade det som svårast?" Och så svarar Gud "Jag övergav dig inte, jag bar dig". Nu har ni fått poängen i alla fall. Och Gud älskar oss, ibland så tar han kanske saker ifrån oss som vi verkligen tycker om, men det är inte direkt som att han gör det för att han inte älskar oss, han gör det för att han älskar oss. Han tar inte bort saker som är bra för oss, han tar bort saker som är dåliga för oss i längden. Och visst vi kanske faller, vi faller ganska ofta, men han fångar oss och hjälper oss upp.
And You've told me who I am. Gud ger oss en mening med våra liv, han har en plan för vad vi ska göra. Och om det finns hinder för det och vi ber honom att hjälpa oss följa honom så kommer han göra det. Han tar bort hindren. Jag vet att när jag skulle till Ukraina förra året så hade inte mina föräldrar pengar till det och jag bad Gud att om han verkligen ville att jag skulle åka så fick han ge mig pengar och dagen efter så erbjuder sig morfar att betala. Fattar ni? Det fanns ett hinder och han tog bort det. Det är andledningen till att jag inte vågar be Gud att han ska göra vad han vill med Mikkos liv. Jag vet inte om jag vågar.
Gud, om du nu vill att jag och Mikko ska vara ihop och vill att han ska åka till Kanada så löser du det. Eller hur? Du vet att jag är livrädd för att det inte ska hålla. Men jag vill tro att det ska hålla, jag vill att det ska finnas en andledning till att det har hållt såhär länge. Jag tror ju fortfarnde inte på distansförhållanden. Men Gud jag älskar dig, men jag älskar Mikko också. Jag är rädd för att förlora dig, men jag är rädd för att förlora honom också. Så Gud, nu lägger jag det här i dina händer. Gör det som är bäst. Du vet att jag älskar den där pojken, att jag älskar dig, att jag inte vill något hellre än att följa med honom, men jag kan inte. Vill du verkligen ha dit honom nu? Vad kan han göra där som han inte kan göra här? Gud, du är the reason why I'm standing.
Jesus, tack för att du dog på korset, förlåt för att jag syndar i alla fall. Förlåt för att jag är dum i huvudet och gör saker som jag inte borde, saker som jag skäms för, saker som jag ångrar efteråt. Gud, jag älskar dig. Jag älskar dig mer än ord. Mer än bilder. Men jag förtjänar inte din kärlek, jag förtjänar ingen kärlek alls. Förlåt.
Amen.
