Förlåt till alla människor.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det här. Men jag är ledsen för att mitt liv inte går ihop. Jag vill ha ett liv med mina kompisar och med min pojkvän, men det går inte, jag vill ha ett liv med kompisar, kyrka, skola och pojkvän, men det går inte. Det är fail på mig, för att jag inte kan kombinera allt. Jag vet att ni sitter där och tänker att Blondinbella kan ju.. Ja, men jag är inte hon och hon har inte sin pojkvän 25 mil bort. Visst hon är säkert mycket bättre än mig i alla fall. Men jag vet inte. Jag säger ju att det är fail.

Jag vet att jag är sämst, ni behöver inte påpeka det mer. Jag har fattat det. Ni behöver inte säga att jag gör fel hela tiden. Jag vet det också.

Förlåt, förlåt för att jag är kass och inte kan göra allt samtidigt, förlåt för att jag behöver tid och närhet mer än något annat, förlåt för att det inte spelar någon roll om jag gör så gott jag kan, för någon kommer alltid berätta för mig att den är bättre än mig i alla fall och säga att jag är kass (nej ni säger inte att jag är kass, ni säger att ni är bättre än mig, men det räcker för att såra mig).

Jag förväntar mig ingen förändring. Jag förväntar mig ingenting, kanske eventuellt möjligtvis en liten tanke från någon någon gång om att man kanske ska tänka innan man pratar. Men det är nog för mycket begärt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0