Ibland är jag rädd..

Jag är rädd för mycket här i världen. Jag är rädd för att förlora människor jag älskar, att folk ska försvinna utan att jag vet varför, att jag ska förlora dem helt enkelt, dessutom är jag rädd för att folk ska bli arga på mig, och besvikna, framförallt besvikna. Jag är rädd för att folk ska bli besvikna på mig och liksom inte säga något. Jag vet att Petrus är besviken på mig. Men vad spelar det för roll, vad gör det honom liksom?

Egentligen så vill jag bara ta tag i det. Ta tag i kyrkan och bara skaka om den och se vad som kommer fram, se vart vi hamnar, men jag är för feg. Egentligen vill jag inte se vart vi hamnar heller, jag vill se vart jag hamnar. Jag menar, vad skulle hända om jag kom varje vecka, om jag kom på gudstjänsterna, om jag hoppade i dopgraven på söndag? Seriöst. Vad skulle hända? Jag är sjukt sugen på att bara testa. Men jag tror inte att jag vågar. Och jag kan inte komma varje fredag, inte varje söndag heller. (Okej, jag kan, men jag prioriterar Mikko framför det.. förlåt..)

Vad säger ni, ska jag testa? Någon som vill döpa sig med mig? (För DET är jag sugen på. På riktigt)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0