Jag tror jag fattar nu...

Jag tror jag börjar fatta vad Gud egentligen ville säga till mig. Jag tror att jag fattar att vad Gud ville säga var att jag behövde bryta mig loss från det jag satt fast i, för att en förändring skulle kunna ske. Jag har varit livrädd för vad han har försökt säga till mig, och det är det som har gjort att det har varit så svårt att höra. Men jag har liksom trott att han har försökt få mig att lämna både den ena och den andra personen som jag älskar. Vilket jag verkligen inte vill. Och då kändes det på sätt och vis lättare att lämna Gud. (Det här är min teori såhär på efterhand, jag har ingen aning om vad jag tänkte tidigare).

I alla fall. Sen igår så orkade jag verkligen inte. Jag blev så arg. På hur hon behandlar människor som hon påstår sig älska. I alla fall. Nu på efterhand så tror jag att det var det Gud försökte säga, att jag skulle försöka rensa upp all skit som ligger bakom mig men som jag har släpat med mig vidare in i livet, helt i onödan.

Någon sa en gång att man inte kan må bra om man har gamla saker som man mår dåligt över i det undermedvetna. Det är i alla fall vad jag tror hände mig. Allt känns mycket bättre nu och jag önskar bara att jag kunde säga det till henne. Men som sagt. Jag vill inte ge mig. Och det gör att jag är rädd istället. Och jag får upptagetton hos Gud som ber mig återkomma senare. Yay.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0