När man är på gränsen till att bryta ihop.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Det enda som får mig att orka är studenten, och inte ens det lockar egentligen, det är livet efter studenten som lockar, ett liv med Mikko.

Men nu är jag inte långt ifrån att ge upp. På riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0