Tommy och Wero

Asså. Varje gång han åker så blir det ett stort tomrum i mig, det är som att halva jag försvinner. Det gör så fruktansvärt ont. Jag hatar det. Det gör ont i mig att tänka på att han sitter i bilen hem och inte kan stanna här längre. Jag har ärligt talat ingen som helst lust att låta honom åka hem. Men jag har inget val. Det måste vara såhär ett tag till. Och snart är det sommar. :D

I alla fall. Jag har fortfarande inte fått ordning på programmeringen. Jag funderar allvarligt på att ge upp. Det funkar bara inte. Jag vet ju vad jag ska göra, men det blir inte som jag vill. Det blir verkligen inte som jag vill. Och det stör mig nått så fruktansvärt. Jag vill inte be Morgan om mer hjälp. Han tror väl att jag inte kan någonting alls antar jag. Men det känns inte som att jag kan det heller. Fan. Jag vill inte.