Tommy och Wero

Jag blir så glad när jag inser att allt inte är förstört. Vissa dagar känns det som att alla är 1234567 mil bort. Men det är ni inte. Tack. Tack för en underbar kväll, för att ni gör mig lycklig och för att ni får mig att inse att även om allt känns avlägset och jag helst vill gömma mig i ett hörn och aldrig komma fram så finns ni där, och ni gör mig lycklig.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har inte varit såhär glad på evigheter tänkte jag säga, men snarare att jag inte har varit såhär glad sen typ i fredags när Mikko kom. Men seriöst, tack. Tack tack tack.

(Jag vet att 4/5 personer som det här riktar sig till inte kommer läsa det, men det spelar ingen roll. Jag ville bara informera om hur glad ni gör mig)