Tommy och Wero

Precis som allt annat i min värld så har bloggandet kraschat. Det känns inte värt att berätta för omvärlden att jag mår skit och att jag helst av allt vill begrava mig i min säng för att det ändå inte finns någon värd att titta på, någon värd att prata med, eller ens någon värd att tänka på i min kropp.. Men jag begraver mig inte i min säng. Men det känns som att mina ord inte skulle göra någon nytta för någon i alla fall. Som att min självömkan skulle göra lika lite nytta på bloggen som någon annan stans. Men jag tror att det är på väg att vända nu, begravningen är över, universums längsta väntan är snart över och jag har lust att skrika ut det redan nu, men jag låter bli. På fredag på fredag på fredag (okej, ni får veta på söndag/måndag.. beroende på när jag orkar blogga).

Gah. Jag har massor att göra i skolan. Fysik prov på onsdag och historia prov på torsdag. Dessutom så har jag låten som jag måste skriva och så måste jag fixa lite annat bajs. Men det löser sig. Måste försöka komma ikapp i programmeringen också. Valde jag verkligen rätt? Alla andra tycker att det är så roligt och jobbar massor hemma hela tiden, är det bara jag som läser andra kurser också? Sitter alla andra med på lektionerna bara för skojs skull? Aja. Skit samma.

Om jag är lite off här i bloggen så vet ni varför. Jag kommer höra av mig. Såsmåningom...