När saker inte går som planerat.
Jag är en sån där människa som gärna planerar saker lite för mycket. Idag gällde det att Mikko skulle ringa mig efter att han lämnat Antti och Maria hos Danny. Men hans mobil är konstig och han kan inte ringa eller ta emot samtal verkar det som. Grattis liksom. SMS fungerar bra. Hur som helst så sms:ade jag och frågade om inte han skulle ringa snart. Inget svar. Ringde. Inget svar. Ringde igen. Inget svar. Jag får lite mindre panik. Skickar ett sms till om att "du skulle ju ringa..". Får svar. Han kan inte ringa.
Jag har sjukt lätt att få för mig saker när folk gör sånt där.Idag fick jag till exempel för mig att Mikko hade stängt av mobilen för att han ville supa med alla andra (visst låter det som min Mikko?), sen fick jag för mig att han hade krockat. Och sådär höll det på, tills jag fick sms:et.
Det handlar inte om att jag inte litar på honom, för det gör jag. Och jag vet att han aldrig skulle göra något sånt (okej, krocka kan han väl göra, men det är rätt otroligt..). Jag blir bara rädd. För att jag blir det ibland. Jag är sån. Jag har alltid varit sån och jag kommer troligtvis att fortsätta vara sån också.
Jag har sjukt lätt att få för mig saker när folk gör sånt där.Idag fick jag till exempel för mig att Mikko hade stängt av mobilen för att han ville supa med alla andra (visst låter det som min Mikko?), sen fick jag för mig att han hade krockat. Och sådär höll det på, tills jag fick sms:et.
Det handlar inte om att jag inte litar på honom, för det gör jag. Och jag vet att han aldrig skulle göra något sånt (okej, krocka kan han väl göra, men det är rätt otroligt..). Jag blir bara rädd. För att jag blir det ibland. Jag är sån. Jag har alltid varit sån och jag kommer troligtvis att fortsätta vara sån också.
Kommentarer
Trackback
