Tommy och Wero

När jag satt databasen så hade jag, som sagt, en viss panikkänsla och den där känslan jag får innan en ångestattack, men det försvann så fort lektionen tog slut. Gissningsvis så berodde det på att jag inte orkade, jag kände inte att jag förstod någonting och allt var bara jobbigt. Men det löste sig hur som helst.

Efter lektionen så åkte jag hem, eftersom det var min sista lektion ^^, på bussen mot skultorp så blev bussen PÅKÖRD bakifrån av en moped. Hur lyckas man? Hur som helst, vi blev stående där och det kom två ambulanser och en brandbil till platsen. En kvart senare så kom visserligen nästa buss som jag tog till skultorp, så det var väl ingen större fara kanske.

Någonstans fick det mig dock att känna att världen är rätt skrämmande i alla fall. För ena stunden är man, andra stunden är man inte längre. Och helt ärligt så tror jag att det är väldigt viktigt att vi tar vara på den tid vi får här på jorden, även om livet kanske inte tar slut efter det här.

Jag tror, helt ärligt, inte att livet tar slut. Jag är rätt övertygad om att det inte gör det, men samtidigt är jag rädd för att det ska göra det. Det är en av mina största rädslor, det och att Gud ska komma "som en tjuv i natten" och hämta alla människor jag älskar men inte mig, tänk Left Behind (det är en film, jag orkar inte googla åt er). Hur som helst så fick den där trafikolyckan, som det nog ändå får kallas, mig att reagera och tänka till lite. Även om killen inte blev allvarligt skadad så tänkte jag ändå på vad som hade hänt om han faktiskt hade dött, och från det så kom jag till vad som händer om jag dör. På sätt och vis är jag nyfiken. Men på sätt och vis så väcker det också tankarna från högstadiet "kommer någon ens bry sig om att komma på begravningen?" - och även om jag är rätt säker på att någon skulle komma så är jag lite tveksam vissa dagar ^^