Det är snart dags.
Det tog inte på mig då. Jag klarade mig. Jag grät inte ens. Jag blev ledsen när folk pratade om döden, men grät aldrig annars. Sen bröt jag ihop efter det där bibelstudiumet. Men Jesper var där. Allt ordnade sig.
Sen ibland har jag fått ryck och sagt att Gud inte har förlåtit mig, att jag har gjort fel osv. Folk har lugnat mig genom att säga "det är bara din kropp som säger ifrån"
Det är klart som f*n att det är min kropp som säger ifrån. Men det gör inte saken bättre. Det var fortfarande fel. Det gör fortfarande ont. Nu. Nu gör det ont. Nu.
Jag fattar inte, när jag faktiskt kan prata om det behövs det inte. Jag gick en promenad med Jesper förut, då behövde jag verkligen inte prata om det, men nu när jag är ensam, de enda alternativen är att ringa Tomas eller skita i det så får jag helt plötsligt vara ensam. Jag fattar inte. Varför är det så egentligen? Det är ganska störande.
Fan jag gråter igen.
Min högsta önskan just nu? Att någon kom och höll om mig tills jag slutade gråta. Någon som kunde pilla i mitt hår och säga att allt blir bra igen. Jag är ett barn, inget annat. Ett barn.
Sen ibland har jag fått ryck och sagt att Gud inte har förlåtit mig, att jag har gjort fel osv. Folk har lugnat mig genom att säga "det är bara din kropp som säger ifrån"
Det är klart som f*n att det är min kropp som säger ifrån. Men det gör inte saken bättre. Det var fortfarande fel. Det gör fortfarande ont. Nu. Nu gör det ont. Nu.
Jag fattar inte, när jag faktiskt kan prata om det behövs det inte. Jag gick en promenad med Jesper förut, då behövde jag verkligen inte prata om det, men nu när jag är ensam, de enda alternativen är att ringa Tomas eller skita i det så får jag helt plötsligt vara ensam. Jag fattar inte. Varför är det så egentligen? Det är ganska störande.
Fan jag gråter igen.
Min högsta önskan just nu? Att någon kom och höll om mig tills jag slutade gråta. Någon som kunde pilla i mitt hår och säga att allt blir bra igen. Jag är ett barn, inget annat. Ett barn.
Kommentarer
Trackback
