Happy bussresa.

Jag satt lugnt och snällt på bussen i morse när Annika kom förbi. Annika är min ex. SO-lärare. Hon är grym och har påverkat mig massor i mitt sätt att tänka. På ett bra sätt. Och jag träffar inte henne så ofta, så det gjorde mig glad. Hon kände inte igen mig först men ja. Det var trevligt.

Sen kom det en tjej och pekade på en av mina pins (Även om du inte tror på Gud så tror Gud på dig) och gjorde tummen upp. Det gjorde mig glad, för en gång för länge sedan så tyckte jag att Gud sa till mig att vända på min väska så att pins:en syntes (hur patetiskt det än verkar låta) och jag gjorde som jag blev tillsagd (jag såg liksom inget problem i det) och sen har jag haft väskan åt det hållet. Och nu fick jag ut något av det. It kinda makes me happy to know that I actually did what God wanted <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0