Kärlek utan villkor.

Jag mår bättre nu, men jag har ont i halsen (inte tillräckligt för att jag ska få klaga på det men i alla fall..). Det var inte det jag hade tänkt skriva om.

Kärlek är en rätt udda grej egentligen. Jag menar, först ska vi bli kära. Det om någonting är väl korkat? Det ställer massa krav på folk om att man ska vara si och så och oavsett om man var bästisar innan så blir allt bara awkward och man kan inte vara sig själv längre. Sen går det ett steg längre och man blir ihop. Då kan man typ inte göra  någonting längre utan att det också blir awkward. Dessutom är man rädd  för att bli dumpad hela tiden, i alla fall de första månaderna..

Sen tar problemen nästan slut.. Vilket är grymt skönt, men i alla fall. Varför har man de här problemen? Jag tror att det handlar om tillit. Tillit är a och o i ett förhållande, i alla fall i alla förhållanden jag någonsin har haft, visst, det är klart att det funkar när man är tillsammans. Men man kommer aldrig vara på samma plats samtidigt 24/7 i ett förhållande, och när man inte är det så måste man lita på varandra. Det tror i alla fall jag.

Hell yeah att ni blir arga på mig nu, men jag tror inte på förhållanden där man inte åtminstone försöker lita på varandra. Därför tror jag inte heller på villkorslös kärlek.

Kommentarer
Postat av: TöNtIgAsT i SmÅlAnD

Du tror att dina åsikter betyder något och att du är så bra. Bäst till och med!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2009-01-23 @ 09:03:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0