När man inser saker.
Jag älskar det där ögonblicket i kyrkan när det är som att kyrksalen försvinner och det bara är en själv och Gud. När Gud bara är sådär underbart nära och när man hör honom säga "Jag har redan förlåtit dig!"
Det började med att vi gick in i kyrksalen. Jag satte på musiken. Awesome God spelades (ganska säker på att det var den i alla fall..) och jag fick sjunga (läs; jag drog upp volymen på max och sjöng oavsett om jag fick eller inte) lovsång för första gången på länge. Redan där fick jag någon form av glädje-rus. Sen kom folk in och vi lyssnade klart på låten, sen läste Christofer ett bibelord och jag drog på musiken igen. Jag gick fram och skrev en lapp, om att jag glider ifrån Gud, att jag älskar honom för mycket för att jag skulle klara mig utan honom, jag skrev att jag var rädd för att det var för mina synders skull, men att jag inte visste. Sen skrev jag förlåt. Sen gick jag och tände ett ljus, gick och tog ett bibelord och som omväxling så läste jag det inte direkt. Istället gick jag och satte mig på knä, bad Gud att en gång för alla förlåta mig, förlåta mig för de fel jag gjorde i maj - juni någongång, de fel som inte var meningen att jag skulle göra. Sen läste jag bibelordet: "Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld. (Psalm 32:5)" Och det där slog mig verkligen rakt i ansiktet. Det är länge sen jag kände Gud så nära mig, så verkligt. Det gjorde mig lycklig, det gjorde mig glad. Och för första gången på 7 månader så känner jag mig riktigt fri.
Tack Gud, för din oändliga nåd.
Amen.
Det började med att vi gick in i kyrksalen. Jag satte på musiken. Awesome God spelades (ganska säker på att det var den i alla fall..) och jag fick sjunga (läs; jag drog upp volymen på max och sjöng oavsett om jag fick eller inte) lovsång för första gången på länge. Redan där fick jag någon form av glädje-rus. Sen kom folk in och vi lyssnade klart på låten, sen läste Christofer ett bibelord och jag drog på musiken igen. Jag gick fram och skrev en lapp, om att jag glider ifrån Gud, att jag älskar honom för mycket för att jag skulle klara mig utan honom, jag skrev att jag var rädd för att det var för mina synders skull, men att jag inte visste. Sen skrev jag förlåt. Sen gick jag och tände ett ljus, gick och tog ett bibelord och som omväxling så läste jag det inte direkt. Istället gick jag och satte mig på knä, bad Gud att en gång för alla förlåta mig, förlåta mig för de fel jag gjorde i maj - juni någongång, de fel som inte var meningen att jag skulle göra. Sen läste jag bibelordet: "Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld. (Psalm 32:5)" Och det där slog mig verkligen rakt i ansiktet. Det är länge sen jag kände Gud så nära mig, så verkligt. Det gjorde mig lycklig, det gjorde mig glad. Och för första gången på 7 månader så känner jag mig riktigt fri.
Tack Gud, för din oändliga nåd.
Amen.
Kommentarer
Trackback
