När rädslan griper tag i en igen.

Fan.
Vart är folk nu?
Nu när man verkligen behöver dem.
Jag tror inte att jag har kännt mig så här ensam någonsin..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0