Thank God...

Ibland kommer jag på mig själv med att jag ber alldeles för lite. Speciellt för de där små sakerna. Det händer väldigt sällan skulle jag vilja påstå.

Det här kom jag på idag. Jag var på stan med Milja en sväng innan jag åkte hem (vi skulle gå förbi puls och kolla priser, men det var ingen där, eller det var folk där och tränade.. men ingen som kunde öppna åt oss och ingen som jobbade där ^^). I alla fall. När jag gick av bussen gick jag ner för samma backe som jag alltid går ner för, det är en grässlätt och nu när det är ganska blött ute efter att snön har smält och det är några plusgrader så är det gansak lerigt. Precis när jag hade kommit ner för backen var det en lerfläck som jag inte såg och jag höll på att ramla. Sen stannade jag upp. Sa "Tack Gud, för att jag slapp ramla i lerpölen." sen gick jag vidare.

Det händer rätt ofta att jag  glömmer bort att tacka för sånt, men jag skulle väldigt gärna vilja göra det oftare. Det gör mig glad och det hjälper mig att må bra. You should try it ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0